Me, myself and I

Har suttit och funderat lite över gårdagens samtal, vet fortfarande inte ritkigt hur jag ska göra. Finns ingen tveksamhet i hur jag känner men kommer jag kunna få det jag vill ha? Jag kan inte längre nöja mig med mindre. Jag vet vad jag vill ha och vad jag förtjänar, kommer han någonsin kunna ge mig det? Kanske, kanske inte..
Det har varit för komplicerat för länge nu. Har hört att kärlek ska vara enkel, även när det är svårt ska det va lätt. Men i den här situationen finns det inge som är varken enkelt eller lätt.
Har iallafall informerat om att jag kräver handling, orden har blivit tomma. Vad spelar det för roll vad du säger när dina handlingar inte stärker dina ord?
Jag vet att saker och ting inte varit enkla för honom eller, men det ska väl inte jag behöva lida för? Det är inte jag som har satt honom i den situation han sitter i? det lyckades han med helt på egen hand.
Förstår mina vänner som nog snart kommer bli galen på mig som aldrig verkar kunna bestämma mig. Men hur ska man kunna bestämma sig när hjärtat säger en sak och hjärnan en annan? Vilket ska jag lyssna på? MItt hjärta säger go for it medans hjärnan är så tveksam, ska jag verkligen utsätta mig för det här igen, och igen och igen? Är det verkligen värt det? Är HAN verkligen värd det? Ja, jag tror faktiskt det. Men börjar bli mer och mer osäker. Får se om jag får några mer klarheter senare ikväll. Han sa att han skulle ringa.
Nog tjatat om honom nu.

I morgon ska jag ha facebook-kurs med mamma :) haha Hon har blivit lite sugen på att skaffa det. Får se hur det går för henne om hon kommer få godkänt eller inte. Sen tyckte hon att jag skulle hjälpa henne att tvätta bilen oxå. Kanske kan följa med o hålla henne sällskap iaf. Är juh ledig och har inget bättre för mig.
Funderar på att smita förbi på arbetsförmedlingen nån dag snart.. Prata lite med min gamla handledare där för jag känner att det börjar bli lite jobbigt att överleva på min deltidslön.. sitter just nu med 160:- kvar o massa med månad.. Det är ingen rolig känsla. Så jag funderar på om jag ska börja stämpla upp igen. Måste juh kunna leva. Och tro inte att jag springer och shoppar saker jag inte behöver hela tiden, klart att det har hänt. Men hur konstigt det än låter så har jag faktiskt blivit ganska ekonomisk. Min lön denna gång gick faktiskt åt till räkningar och julklappar även om jag inte köpte varken många lr dyra julklappar..

Håller sakta men säkert på att sluta röka. Började med att trappa ner ganska så rejält. Men tyvärr så upptäcker jag ibland vilka humörsväningar det medför. Som i dag på jobbet så står jag i luckan o tar kunder när en kund ställer sig mitt i luckan o tänder en cigarett, och vart tar all rök vägen då? Jo rakt in på mig. Så vänligt men mycket bestämt ber jag honom att inte stå och röka i luckan. Han flyttar på sig, max 2 meter Så all rök blåser fortfarande rakt in på mig! gah Men jag orkarde inte med honom längre så det va bara att gå bak o kräkas lite över honom till mina kära kollegor :P

Skrivet av Monika, 2009-01-08 20:41