Me, myself and I

Att analysera hur människor fungerar är mycket intressant. Den enklast personen att analysera måste juh vara en själv. Varför beter jag mig på ett visst sätt i en situation?
Jag kan analysera mig grön. Måste nog påstå att det är pga min kära mor som jag blivit så analytisk av mig. Men det tackar jag henne för från djupet av mitt hjärta. Just pga av att jag funderat på varför jag reagerar som jag gör har jag lärt mig så mycket om mig själv som jag inte har tänkt på förut.
Bara det här med att jag förut och är nog fortfarande lite små rädd för att inte bli omtyckt. Men jag har blivit mycket bättre. Jag behöver inte vara omtyckt av alla. Det går juh bara inte. Men klart jag föredrar att vara omtyckt, vem gör inte det? Men allt eftersom min självkänsla växer juh mindre rädd blir jag.
Jag vet vad jag kan och vad jag inte kan. Och det jag inte kan kan jag alltid lära mig. Jag vet att jag är snäll, glad positiv och intelligent. Men jag vet oxå att jag är envis o ibland väldigt tjurskallig. Men det är oxå en del av min personlighet. Men jag tänker inte haka upp mig på mina dåliga sidor. Utan jag tänker jobba med dom så att dom inte bli så framträdande.

Varför blir jag så otålig på människor som verkar vara så osäkra? Jo för att jag själv varit det, är tillviss del frotfarande kvar, men jag är påväg därifrån. Jag vill hjälpa dom att oxå komma därifrån, att lära sig mer om sig själva. Pusha dom i rätt riktning. Jag vet att man kan komma bort från sina självkritiska tankar. Jag har börjat bli mycket mer självständig. Jag vet att jag kan ta hand om mig själv. Men är så otroligt tacksam för att det finns människor i min närhet som skulle hjälpa mig om jag skulle misslyckas. Och jag är inte rädd för att misslyckas för jag tror inte att jag kommer att göra det. Och jag kommer inte att misslyckas på samma sätt som jag redan har gjort för jag har lärt mig av mina misstag. Och dom tänker jag inte göra om en gång till. En gång va en gång för mycket. Men eftersom jag aldrig kommer att kunna göra dom ogjorda så får jag istället ta lärdom av dom och det har jag gjort. Jag har pga mina misstag vuxit nå enormt som människa. Så nu med facit i hand kan jag se en hel del positiva saker med mina misstag för hade jag aldrig gjort dom hade jag mest troligen aldrig varit där jag är idag. Och varje dag fortsätter jag att sträva mot att bli en bättre människa. Jag kommer aldrig att bli perfekt. Men då kommer juh frågan, vad är perfekt? Perfekt för mig är garanterat inte desamma som perfekt för dig. Och den dagen jag tror att jag är perfekt är det lika bra att jag börjar om från början. Det kommer alltid finnas nått nytt att lära, någon ny sak jag kan jobba med när det kommer till mig.
Så dagens visdomsord måste juh vara nått i stil med, va nöjd med den du är, men sluta aldrig att förbättra det som går att förbättra

Tack för mig och god natt!

Skrivet av Monika, 2009-01-09 21:33