Me, myself and I
prest
Lite prestationsångest över att lyckas skriva nått intelligent och intressant då jag vet att det finns någon där ute som kanske kommer att läsa det här. Men egentligen borde jag väl inte tänka så mycket, men de e svårt att låta bli. Kanske skulle ha låtit bli att ge ut denna adress :P
Men iofs så vet jag juh att personen i fråga tycker om mig ändå, även om jag inte alltid är intelligent och intressan.
Då va min lediga dag här. Känner mig omotiverad till att göra nånting alls. Funderar ibland på om jag är lataste flickan i stan.
Klä på mig för att gå ut intresserar mig iaf inte det minsta. För den sol som sken som aldrig förr igår hittade inte tillbaka idag :( Börjar bli riktigt trött på detta gråta tråkiga väder som har infunnit sig. Jag vet att det bara är början av februari än men jag vill ha vår nu. Vårvädret skulle passa mitt sinne bättre än detta tråkiga gråa vinterväder, kallt är det oxå.
Skulle kanske dra på den nya musiken jag har på datan o släpa fram damsugaren. Jag vill juh faktiskt ha det rent o snyggt runt omkring mig. Hänga in den rena tvätten i gareroben är oxå en idé.
Nu är återigen min hjärna och mitt hjärta överens :) Dom vill samma sak. Det känns fantastskt, denna återkommande konflikt jag har haft inom mig den senaste tiden är äntligen över. Kampen har varit lång o utdragen, slitsam och påfrestande.
Även om många människor i min närhet har påpekat det jag nu äntligen har insett själv har jag inte kunnat ta det till mig på riktigt. Även om jag har vetat om det har jag itne varit redo att verkligen lyssna. Men nu har jag kommit till den punkt då jag själv kunde säga det till mig själv och verkligen mena det.
Har en känsla av att mn syster kommer tycka att det va på tiden. Men än är det lite för färskt för att jag verkligen ska känna mig helt säker. Är lite orolig för att ramla tillbaka i gamla spår igen. Men jag tror inte jag kommer göra det. Men jag kan inte va säker förens jag blir utsatt för risken. Kommer juh inte ramla tillbaka helt av mig själv. Jag hoppas o tror att jag är stark nog att stå kvar där jag står nu.
Den största anledning till att jag har fortsatt att göra på i samma ohälsosamma spår så pass länge har jag itne sett va rädsla. Visst är jag fortfarande lite rädd, men jag måste juh konfrontera min rädsla för att bli av med den. Kan inte fortsätta att bara gömma mig. Det kommer bara att slå tillbaka på mig själv förr eller senare. O juh längre jag drar ut på det juh hårdare kommer det att slå. Kommer att bli ett ganska rejält slag nu oxå, men jag är beredd.
Att jag kommit till den punkt jag är just nu är inte helt på egen hand så klart, många kloka ord på vägen har det varit, men den slutgiltiga sparken i rumpan finns det bara en som jag kan tacka för. Även om den som sparkade inte hade eller ens har en aning om det.
Skrivet av Monika, 2009-02-03 12:09
Det är just det där med att komma underfund med allt det som nätverket runt omkring dig har vetat länge. Man måste inse det själv, det finns tyvärr inga genvägar. Själv har jag otroliga problem med att vara Lagom, kallar mig själv ONOFF för det är antingen så med mig. Finns inget mellanläge, så jag kämpar varje dag med att kika in andra för att se vad som är Normalt.
Kämpa på tjejen det är ditt liv och självklart är du värd det bästa för dig.
Skrivet av levamedÄS, 2009-02-04 07:13
Det där med normalt har jag aldrig förstått mig på. Är det verkligen något att sträva efter? Och vad är normalt? Det som är normalt i min värld kanske inte är det i din. Normalt är bara ett dumt uttryck som används för att få människan att sträva efter att vara på nått sätt som inte är möjligt.
Skrivet av Monika, 2009-02-04 08:42
Du är du och det är det som gör dig så underbar som människa o vän :)
Sandlådan imorgon kl 9.30.... =) Massa kramar från tröttfia som skrubbat svarta saker som nu är glänsande =D
Skrivet av anonym, 2009-02-03 13:18