Me, myself and I

När ska man vakna upp och inse att man inte är odödlig? Tror att jag börjar inse det sakta.. Saker som jag skjutit upp o tänkt "äh, jag börjar i morgon" har jag tagit tag i. Försöker äta frukost på morgonen innan jag går till jobbet för jag vet juh hur mycket bättre jag mår om jag gör det. Den här veckan har verkligen varit bra för mig. För nu när jag mår bättre psykiskt vill jag även må bra fysiskt. Jag mår väl inte dåligt fysiskt, men jag skulle kunna må så mycket bättre. Det vet jag juh om. Den här veckan har jag sovit mycket bättre om nätterna. Känner mig mycket mer utvilad när jag vaknar än vad jag har gjort tidigare.

Sitter och tänker tillbaka lite på vad som hänt i mitt liv o var jag hade varit idag om jag inte hade tagit tag i allt och fått min vändpunkt. Det är skrämmande. Men fy vad glad jag är över att jag aldrig hamnade där jag kunde hamnat. Jag har klarat mig mycket bättre än vad nog många andra hade gjort i samma situation.
Får ibland för mig att jag verkligen underskattar min egna inrestyrka. För om jag inte va så pass stark som jag nog är så hade jag juh fallit handlöst tidigare. Men det gjorde jag juh aldrig.
Måste lära mig att sluta underskatta mig själv.
Om jag jämför mig själv nu med för nästan ett och ett halvt år sen kan jag nästan inte känna igen mig själv. Det är sjukt hur mycket en människa kan förändras på så kort tid. Och som jag har sagt förut, än är det inte slut på förändringarna.

Skrivet av Monika, 2009-02-05 20:29