Me, myself and I

Gjorde som jag skrev igår, satte mig ner i sängen utan tv eller dator o bara va, mycket skönt. Fick lite insikter o skrev en lista på saker jag måste ta tag i. Listan kommer nog att bli längre allt eftersom men igår stannade den vid bara några få punkter.
Vaknade i morse och mådde genast mycket bättre än vad jag har gjort dom senaste dagarna. Känns riktigt skönt.

Nu är min lång ledighet slut, börjar jobba klockan fyra. Ska bli ganska skönt att ha något att göra igen och inte bara sitta hemma o tänka. Även om det ibland kan vara ganska nyttigt att bara få tänka lite, men nu har det varit lite mycket dom senaste dagarna.
Men nu får det va slut på negativa tankar. Nu ska jag åter igen se dom saker jag är glad över, saker som jag är tacksam över.
Kanske skulle ta o skriva den där tacksamhetslistan, den finns juh i mitt huvud men det kasnke skulle va bra att få ner den på papper så att jag kan läsa den lite då och då när jag känner hur dom negativa tankarna...

Har börjat ana att jag har en energitjuv i min närhet. Är inte riktigt säker än.. Får återkomma när jag kollat upp det på ritkigt.

Veckan började inte allt för bra, många tårar utan att riktigt veta vart dom kommer ifrån, men veckan kan juh bara bli bättre u iaf :) positivt tänkande

Va upp till mamma idag, blev bjuden på pizza o hjälpte henne plocka ner sista juldekorationen.
Hon hade fått tarotkort i födelsedagspresent så jag kunde juh inte låta bli att dra ett. Jobbigt nog passade kortet mig lite för bra. Eremiten blev det, låter kanske inte så bra när man bara hör ordet, men efter att jag hade läst egenom betydelsen blev det genast lite jobbigt.
Skulle kanske ha tagit med mig en beskrivning hem.. Men va 17, vad har man internet till?? haha

Kort: 9 Eremiten


Nyckelord:
Jungfrun; att finna sitt eget ljus; att gå inåt;
fullbordande; skörd; att vila i sitt eget centrum; vis vägvisare.
_Eremiten har givit sig iväg att...

Är nerbäddad i soffan o tycker lite smått synd om mig själv, mensvärk med tillhörande nått i stil med feberfrossa. Usch o fy, det enda positiva med det är att det kommer att gå över snart. Va i storstan i helgen, de va trevligt, iaf första halvan tills min mage inte ville vara med längre. Så idag är det min tur att dra på mif offerkoftan :P
Hade en usel kväll igår ensam hemma nedbäddad i min säng. Som tur va hade jag en fantastisk vän till hands som jag fick kräka av mig på o bara prata lite med. Händer inte så ofta att vi gör det längre. Är tråkigt måste jag säga. Men som tur är så spelar det ingen rol om vi inte pratat på länge för när vi pratar med varan är allt så som det alltid varit. Precis som det ska vara när jag gäller rikiga vänner.

Har inte skrivit på ett gäng dagar nu, har varit lite fullt upp. Men nu när jag ligger här har jag all tid i världen, men tyvärr kan inte min hjärna fokusera på nått annat än min stackars mage som inte alls är på...

Varför måste människor stoppa in folk i olika fack för? Pratade precis med en vän om det. Det vi hade som exempel var just den sexuella biten. Jag tycker juh att det är personer som man blir kär eller förälskade i, inte ett kön. Och alla tänder juh på olika saker. Så varför kalla vissa människor för homosexuella, bisexuella, transexuella eller hetrosexuella? Varför kan vi inte bara få vara sexuella hela bunten? Varför ska vi kategoriseras?
Jag kan inte se mig sjäv i nått av facken.
Jag vill inte hamna i någon kategori, jag har aldrig haft sex med en tjej o kan inte direkt se mig själv ha det heller, men jag kan inte säga att jag aldrig skulle kunna ha det för det. För jag tänder på en person, inte på ett kön, precis som jag blir kär i en person.
Sen finns det juh folk som tänder på olika saker som fötter, läder, förnedring, ja you name it!
Men det gör oss väl inte till nån annan än den vi är? Skulle jag få en annan personighet bara för att jag skulle tända...

Att hamna i jobbiga situationer gör vi alla nångång. Det enda som skiljer oss åt är hur vi tar oss ur dom. Vissa tycker att det är enklast att stoppa huvudet i sanden, och klart det är väl enklast, men bara för stunden. Inte försvinner situationen för det.
Jag har lärt mig av mina misstag. Förut stoppade jag gärna huvudet i sanden och hoppades på att allting skulle lösa sig av sig själv. Men det gör det inte. Och inte heller blev situationen mindre jobbig för att jag sköt upp den heller. Så nu har jag lärt mig att det är lika bra att ta tag i det på en gång. Även om jag kanske inte gör det än så vet jag att jag borde. Har inte direkt hamnat i en sån situation än så jag vet inte ritkigt om jag kommer att ta i tur med den på en gång eller hur jag kommer hantera den. Men jag hoppas verkligen att jag gör det. För även om det är jobbigt just då så vet jag juh att det kommer vara skönt så fort jag har tagit tag i det och fått det ur världen.

Jag vet att det...

Va iväg på hockey igår, pappa o jag åkte ner till Västerås o kollade på när Leksand o VIK spelade, tillsammans med mina systrar o min svåger. Leksand vann efter lite tveksamheter :P
Men det är inte det jag ska skriva om.

Har blivit väckt nonstop hela morgonen, va tydligen en viss herr Katt som tyckte att jag inte alls skulle få sova så länge jag kunde i morse. Hon gjorde verkligen allt för att få upp mig, han skrek, han bråkade, skulle gosa med mig, stirrade ut mig, käkade blommor, klättrade på mina möbler och gjorde massa konstiga ljud (vet dock inte vad som frambringande ljuden, konstigt lät det däremot och väckte mig gjorde dom oxå)

Känner mig på riktigt bra humör, o det är en viss människas förtjänst. Tack!! Började dagen, efter första gången jag blev väckt med att läsa ett fint sms som hade trillat in på luren :) Fy vad det är underskattat med fina sms. Ett fint sms kan lätt lysa upp hela min dag.
Ska snart ta och bege mig mot jobbet, men än så länge...

Igår kväll låg jag o funderade på människor som drar på sig offerkoftan. Tror att det finns minst en sån i allas liv. Funderade över varför man gör det? Inte blir det väl lättare om man sätter sig i en offer situation?
Visst, livet är inte alltid enkelt och problemfritt, men hjälper offerkoftan? Blir livet enklare bara för att du tycker synd om dig själv? Det finns ingen annan än du själv som kan lösa din problem.
Så klart finns det tillfällen då även jag tar till offerkoftan, men jag vill gärna tro att det inte är på samma sätt som många andra. Men nog sjutton tycker jag synd om mig själv o vill att även andra ska tycka synd om mig när jag ligger hemma själv och är sjuk. Men det är inget behov jag har. Det är bara ganska skönt ibland o få vara lite ynklig :P Men jag vet om när jag har den på mig och det tror jag är en ganska stor skillnad jämfört med många andra. Dessutom vet jag hur jag blir av med den.
Som ett exempel, om jag går till jobbet med tankar på...

Så då va en dag på jobbet avklarad. Somnade ganska så sent igår så det va väl ingen höjdare att kliva upp i morse, men hade jag något val?
Iofs hade Lotta erbjudit sig att ta mitt pass idag, men min ekonomi tillåter mig inte att ge bort några pass så det va bara att bita ihop. Va iofs inga större problem efter att jag efter mycket suckande och stönande glev upp ur den varma underbara sängen.
Hade en trevlig dag på jobbet så nu när jag är hemma igen känns det bra att jag lyckades vända morgonens ovilja att kliva upp till slutresultatet. Men va utan att överdriva lite små trött hela dagen och skrattade åt saker som jag annars inte ens skulle tänkt på.
En sån tråkig sak som en sopsäck som ramlade på lagret blev mycket rolig då det inte va jag som skulle tömma lagret, men eftersom min godhet övervann min skadeglädje så plockade jag upp den och tog reda på alla utvälta sopor :)

Motstod frestelsen att bli talpedagog, fick utöva det på Pia och Hanna ist. Bättre att...