Ett nytt liv!

Jag hatar att bo i en påse! Det var inte meningen att det skulle bli så heller. Jag hade mitt boende och han hade sitt. Nu skulle vi börja om och lära oss att leva på ett annat sätt.

Det tog ett tag men naturligtvis kom tandborsten och rakhyveln dit ganska fort. Efter det var jag väldigt försiktig med att lämna något, jag tog alltid med mig allt hem igen för att det var så jag hade bestämt. Efter ett tag släpper man på det och det blir underkläder, nån kräm, skor, smycken osv. Ganska fort var jag tvungen att ha en egen låda.

Självklart dröjer det inte lång tid tills lådan är full, jag har börjat tagit plats i klädkammaren och badrumsskåpet är fyllt med krämer, smink, nagellack, hårmousse osv.

Jag vet inte när det hände egentligen men plötsligt har jag hela mitt liv i en påse (ja eller flera för att vara helt ärlig) och min tvättkorg hemma står alltid tom eftersom jag tvättar alla mina kläder hos honom. Jag hatade det. Jag hade mitt hem i påsen och den stod där dag efter dag och glodde på mig och sa "Det här är vad du får, du bor inte här, tänk på att du snabbt ska kunna komma ut".

Självklart gjorde jag flera vändor hem med massor med saker när jag tyckte att det faktiskt började bli för mycket, var hemma en natt eller två och kom tillbaka med lika mycket eller kanske mer t o m.

Nu står alla mina påsar i min egen hall, i min egen lägenhet och glor på mig istället. De har dessutom fått sällskap av nya påsar där alla saker ligger som inte fanns i påsarna, tandborsten, rakhyveln, krämerna och underkläderna. Lådorna hos honom är tömda och badrumskåpet innehåller bara hans saker och därmed inte är överfullt längre.

Mina påsar har nu stått i min hall i två dagar utan att jag har kunnat ta tag i dem och packat upp dem. Det känns som om jag inte rör dem så finns de på något sätt kvar hos honom. Nej, jag snubblar över dem och svär varje gång så det går inte att lura sig själv längre.

Imorgon ska jag ta hand om dem. Jag ska fylla mitt eget badrumsskåp igen, hänga in mina kläder i min klädkammare och se till att mina egna lådor inte längre ser så tomma ut. Min tvättkorg kommer antagligen få en chock när den plötsligt ska börja användas igen. Jag ska ta ett djupt andetag och säga högt till mig själv "Jag hatar att bo i en påse och nu är det dags att inte göra det längre"

Skrivet av MosterLena, 2008-07-05 23:03