Mystiques bloggis
SVENS KAUPP GIFT OM BOKEN "DEN VIDUN DERLIGA KÄRLE KENS HISTO RIA"
Inledning
Det är den 15 juli år 1994 och en man som heter Jonathan Barfoot skriver ett brev till en som kallar sig fröken Fågel.
Han nämner i brevet en släkting vid namn Barfoot som dog år 1914 av påssjukan och han blev 101år gammal.
Han kallar honom för farfar men egentligen så var Barfoot hans farfars far och allt det som han vet om honom har han hört från sina systrar, själv eller så har han forskat.
Han minns honom som en liten och vänlig man med ansiktet täckt av en tygmask och han var en expert på teckenspråkets grammatik.
Barfoot var alltså en dvärg.
Han berättar också att dom döva kom till Amerika på 1790-talet och att det fanns döva i varje familj.
Han själv lärde sig teckenspråket före engelskan eftersom hans båda föräldrar var döva.
Denna lilla man hade ett hjärta dubbelt så stort som i en vanlig människa, en njure, en fungerande lunga och så var han döv.
Det sägs att hans liv var en berättelse om kärlek och en mycket vidunderlig sådan.
Men en månad efter hans död så undersöktes han och en forskare kom fram till att han faktiskt har varit hörande en gång i tiden.
Hans högeröra fungerad fram till 2års-åldern så han var hörande under hans tidiga barndom.
En annan gåta är att han hade en musikalisk talang vilket är ganska mystiskt eftersom han har varit döv sen han var runt 2-3år.
Jonathan lärde sig teckenspråk redan när han var 4 månader gammal och att hans första drömmar bestod av tecken, och han drömmer än idag om tecken alltså rörliga bilder.
Hans morbror Henry Russel Pryce var en av Amerikas främsta diktare, teckenspråksdiktare.
Barfoot hade en annan mycket märklig gåva enligt forskarna och Jonathan tror att det är en ersättning och något oförståeligt för vetenskapen.
Nämligen förmågan att läsa andras tankar.
Jonathan och denna fröken Fågel har faktiskt samma gåva som dom troligen har ärvt.
Plötsligt avbryter Jonathan skrivandet av att ett hembiträde kommer gåendes i hallen för att kolla hur mycket klockan är i hans arbetsrum eftersom det är den enda klockan i huset.
Och Jonathan "hörde" det och svarade att den är strax fyra, hon tackade och återvände.
Han vet inte om hans far hade samma gåva men han vet att en av hans fastrar hade den.
Nu när Jonathan börjar närma sig sitt slut så vill han föra vidare allt han vet om denna mystiska och talangfulla man och eftersom fröken Fågel är den enda som är hans släkting så får hon i uppdrag att fortsätta föra det vidare.
Han avslutar med att säga att nu ska jag berätta historien om hercule Barfoot.
Ursäkta förseningen men jag mådde inte alls bra igår, är på bättringsväg nu
Janina
Skrivet av Mystique, 2006-04-21 21:08
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.