NovemberRains bloggis
Jag
Utan på växer jag, men inuti blir jag bara mindre och mindre. Såret i mitt inre blir bara större och större. Jag ropar på hjälp men ingen finns där. Hjärnan håller på att explodera av alla tankar som snurrar runt. ångest, självmordstankar, kärlek jag inte kan få, det är bara några saker jag tänker på dag in och dag ut försökte ta mitt liv. Hur dum får man vara? Jag önskar nån kunde svara. Jag vet att mitt hjärta snart kommer att frysa till is,
orkar inte värma det mer. När ska nån fatta?
Skrivet av NovemberRain, 2006-11-25 00:11
"Svensk sommar tinar frusna själar och stackars satar som du och jag
som tror och hoppas och tänker att nu så nu är det väl
Äntligen våran tur att träffa någon som behandlar oss väl
kyss mig ömt och brutalt sov i sked håll om mig hårt både morgon och kväll
Dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar
Och om dom bara gav oss chansen"
Skrivet av rhubarb, 2006-11-25 00:31