(O)beroende
Motta glig för att bryta det aktiva beroe ndet, fylld av rädsla & skam än en gång.
Onsdagen den 7:e september 2011
Att formulera ord i text känns främmande, varje stavelse pyser av prestationsångest. Jag klev ur 12stegsgemenskapen i början av juni i sommar, samma dag jag skulle få en 6 månadersbricka, jag gick till lokalen i panik och tog en vit bricka ist.
Ångesten och känslan av misslyckande gnagde i mig, "att det inte ens var ett riktigt återfall" att det var bortkastat. Men inte på ett sunt sätt, jag kände att jag ville/måste/behövde nå min egna botten ännu en gång.. Det är en vidrig känsla, kommer jag att överleva denna vända? Orkar jag ta mig upp igen?
Jag ska träffa min socialsekreterare idag, vet inte vad jag behöver, vad som måste till för att jag ska klara detta. Det behövs ingen avgiftning iaf och det känns bra mitt uppe i all skit.
Att slitas mellan att bryta allt det lidande som ett beroende innebär och å andra sidan inte vilja något annat än att gå och vara påverkad hela livet utan konsekvenser. Det är en av sjukdomens förbannelser.
Livet väntar för den som orkar och klarar av prövningarna på vägen...
Skrivet av Oberoende, 2011-09-07 12:07
Kämpa på. Jag vet hur det är att vara på botten med vidrig ångest,även om vi kanske inte har riktigt samma problem. Är oxå bipolär så något har vi gemensamt,haha.
Skrivet av bloggis.se/emmamemzie, 2012-05-07 22:31