En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Oberoende

(O)beroende

Leva med mig själv. Skapa mening...

Jag känner en enorm tacksamhet idag, varje dag. Att jag över huvudtaget överlevt. OCH att jag nu lever, lever nu. Tack vare AA:s Stora Boken har jag fått ett liv. Jag har slutat att överleva, jag lever fullt ut nu och jag är lycklig och tacksam!

Visst livet är absolut inte en dans på rosor för det men min inställning är helt annorlunda än förut och det hjälper mig att möta alla svårigheter på ett bättre sätt.

Jag har så mycket jag vill dela med mig av, det finns hopp för alla!

Kramar till alla olyckssyskon där ute, ge inte upp! Det finns hjälp att få

Skrivet av Oberoende, 2009-10-20

Visa hela (1 kommentar)

Hos terapeuten idag, var skönt att få ur sig. Hon frågade hur jag gjorde för att slappna av utan droger. Jag blev alldeles tyst sen kom jag på att jag känner ett skönt lugn när jag skriver så det ska jag göra oftare nu. Mina tankar går på högvarv mest hela tiden och det är påfrestande. Speciellt nu när det ploppar upp massor av saker jag trängt bort så länge, trodde nog naivt nog att vissa grejer skulle vara borta för alltid…men det funkar ju inte så.

Igår pratade jag lite med mamma om att det är saker jag behöver få sagda så att jag någon gång kan komma vidare. Att jag inte vill såra henne men att jag inte kan tippa runt på tå runt henne. Att vi fortfarande är fast i våra roller som vi levt med som medberoende till pappa. Att hon direkt hamnar i försvar och tar åt sig på fel sätt.

Mamma frågade om jag tyckte att pappa blivit orättvist behandlad under skilsmässan! Shit, då förstod jag ännu mer hur präglad hon fortfarande är av allt missbruk hon haft...

Skrivet av Oberoende, 2009-07-06

Visa hela (0 kommentarer)

Hos terapeuten idag, var skönt att få ur sig. Hon frågade hur jag gjorde för att slappna av utan droger. Jag blev alldeles tyst sen kom jag på att jag känner ett skönt lugn när jag skriver så det ska jag göra oftare nu. Mina tankar går på högvarv mest hela tiden och det är påfrestande. Speciellt nu när det ploppar upp massor av saker jag trängt bort så länge, trodde nog naivt nog att vissa grejer skulle vara borta för alltid…men det funkar ju inte så.

Igår pratade jag lite med mamma om att det är saker jag behöver få sagda så att jag någon gång kan komma vidare. Att jag inte vill såra henne men att jag inte kan tippa runt på tå runt henne. Att vi fortfarande är fast i våra roller som vi levt med som medberoende till pappa. Att hon direkt hamnar i försvar och tar åt sig på fel sätt.

Mamma frågade om jag tyckte att pappa blivit orättvist behandlad under skilsmässan! Shit, då förstod jag ännu mer hur präglad hon fortfarande är av allt missbruk hon haft...

Skrivet av Oberoende, 2009-06-10

Visa hela (0 kommentarer)

Grattis till mig!

Skrivet av Oberoende, 2009-05-18

Visa hela (0 kommentarer)

Idag ställde min läkare diagnosen borderline.

Jag började plötsligt gråta, bara sådär. Det har jag inte gjort på länge. Jag har faktiskt vetat att jag har det syndromet MEN någon professionell ska alltid ställa diagnos såklart.

Eftersom jag mår väldigt bra nu så ser jag ändå positivt på detta (som tur är! ha ha ha). Borderlinestörning är något man kan lära sig hantera & "arbeta bort".

Det har känts oerhört viktigt för mig att få det här bekräftat. Antagligen för att det är en lättnad att det är någonting som existerar. Något som går att definiera, som har ett namn, som andra lider av, som går att bli fri från.

Istället för att leva sitt liv och alltid känna sig så jävla tom, missanpassad och missförstådd. Utan att veta vad fan det är med en.

Läkaren har jag träffat fyra gånger under sex månader.

  • Första mötet var det totalt nio personer från psyk och soc som satt runt ett ovalt konferensbord där jag fick sitta vid ena...
Skrivet av Oberoende, 2009-05-11

Visa hela (0 kommentarer)

Min känslighet gör att jag bär på så mycket som sårar mig. Istället för att lämna det där hör hemma. När jag tar upp något som känns jobbigt eller fel i en relation blir det ofta så jävla mycket missförstånd, sårade känslor och inte alls en öppen dialog och lättnad.

Kanske har jag knarkat bort min sociala förmåga helt?

Ingen tillstymmelse av fingertoppskänsla iallafall...

Skrivet av Oberoende, 2009-04-19

Visa hela (0 kommentarer)

Min terapeut sa idag att jag har borderline.

Jag har själv förstått det ganska länge, har haft "slaskdiagnosen" Personlighetsstörning UNS. Det är blandade känslor, en fruktansvärd idiotsjukdom men nu vet jag iallfall att det är något som existerar, något som jag kan lära mig hantera och leva med. Det är inte något jag inbillat mig.

Idag är det precis en vecka sen jag skar mig. Gången innan det var i början av december på avgiftningen.

Känns förjävligt, trodde att jag var klar med den skiten. Inbillade mig tydligen...

Igår var jag redo att ge upp och gå tillbaka till drogerna. Hade särbon tagit med min katt hem till sig som jag bad om, hade det varit kört redan.

Jag längtar inte efter det livet, det var väldigt längesen det var kul att knarka. Jag klarar helt enkelt inte av att må så här, jag kan inte hantera mina känslor.

Jag behöver göra klart mitt Fjärde Steg men det drar upp så mycket som jag inte klarar av att möta.

*Jävla...

Skrivet av Oberoende, 2009-04-01

Visa hela (0 kommentarer)

Läkarbesök imogon...

Jag känner oro och rädsla inför det, känns som att jag ska få min livsdom. Typiskt mig att dramatisera så jävla mycket. "Det blir vad man gör det till" som de eviga optimisterna brukar säga.

Har alltid negligerat att mitt missbruk har påverkat min psykiska hälsa och nu är jag livrädd för att jag egentligen är mer störd än jag trott... Dessa tvära kast i humöret och överväldigande overklighetskänslor hör ju till min postakutaabstinens MEN vad är vad? Och hur ska jag veta det? Är det ens viktigt???

Mångårig blockering av allt som kan kallas kreativitet börjar komma upp till ytan men trycks snabbt ner av min starka prestationsångest och de orealistiska krav jag har på mig själv.

Blir tokig på alla mina destruktiva beteenden!!! Jag blir alldeles handlingsförlamad när jag väl tänker att jag måste bryta mig ur det här, det känns som att det är omöjligt och vart ska jag börja?

Jag vill så mycket men tillåter mig inte på...

Skrivet av Oberoende, 2009-02-11

Visa hela (0 kommentarer)