En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Oberoende

(O)beroende

Leva med mig själv. Skapa mening...

Malmö 6-8 mars 2009

Davis Cup Sverige-Israel...

TOKIGT VA?

Kolla in klippet

http://www.youtube.com/watch?gl=SE&hl=sv&v=nOoXp9SJRBc

Skrivet av Oberoende, 2009-02-11

Visa hela (0 kommentarer)

Idag när jag kom hem låg det ett brev innanför dörren. Förstod på en gång att det var från Han.

Jag är så ledsen nu när jag läst det, all energi försvann. Orkar inte prata med honom än heller, vill bara att allt ska vara bra. Det kommer nog aldrig att bli det mellan oss, någonsin...

Kommer från NA, grinade hela vägen hem och nu med. Känner att jag är farligt nära att TA ett återfall nu. Jag vill inte ge upp men det är ju det jag alltid gör.

Är jag rädd för att fullfölja och lyckas?

Har redan börjat leta boende nere i Malmö. Jag vill alltid bort, bort, bort. Men hur jag än gör, vart jag än hamnar, vad jag än tar så kommer jag aldrig bort från mig själv...

Skrivet av Oberoende, 2009-01-27

Visa hela (0 kommentarer)

Killen vill eller "behöver inte behandling, det går ju så bra med jobbet".

SHIT!

När är det dags att gå vidare & när vet man att det är dags att gå vidare? Jag vet inte längre om det är värt mödan. Räcker kärleken?

Han får mig att bli osäker & ledsen. Han drar ner mitt humör för att sedan säga; "ska vi ha det så här? Jag orkar inte med att du mår dåligt". Han är oförmögen att prata och uttrycka sina känslor. Något som är nödvändigt om vi ska vara med varandra. Vill jag ens det?

Jag har gjort allt jag kan komma på för att försöka lösa det här, men vi är två stycken & om den andre inte är med så går det ju inte. Sitter på bibblan, skriver just ett sms.

"Hej, vad vill du göra?"

Undrar om han inte vet det själv. Allt är så svårt nu. Igår var jag också tyst. Det var ännu jobbigare för honom. Kanske han fick förstå lite hur det känns för mig när jag försöker prata med honom?

Det är ohållbart att låtsas som att allt är bra....

Skrivet av Oberoende, 2009-01-24

Visa hela (0 kommentarer)

Läser psykologi nu, jag som anses vara ” mycket överanalyserande ”…

Vad då?

Gillar att problematisera, bryta ner saker, använda olika perspektiv & infallsvinklar! Det är en bra egenskap tycker jag. Alltid kritisk! Man ska aldrig ta för givet att allt är som någon säger.

• Vem säger det?
• Varför?
• Avsikt?
• Åsikt?

Just nu snurrar det i mitt huvud, det gör det svårt att skriva men men… Jag har inte skrivit på evighet så det är ändå befriande!

Åhh!!! Jag vill ha en psykoanalytisk session på 15h & ladda med bra tjack så jag kan ösa ur all skit som jag bär på!!!

Jävla skitneuros, nu är jag där jag var innan den 15:e januari. Hur ska det sluta den här vändan? Klarar jag att ta mig upp från en ännu djupare botten än tidigare?

Minns fortfarande namnet på eutanasikliniken i Schweiz; Dignitas.

Fan, de har fått lov att stänga…

Varför är mina tankar så skeva men känns som aha-upplevelser? Som att jag plötsligt inser hur allt...

Skrivet av Oberoende, 2008-11-08

Visa hela (0 kommentarer)

Där satt jag, en deprimerad tjugoettåring, ensam långt hemifrån frivilligt inlåst med metadonshottande halvdöda fnask positiva på det mesta…

Varför?

Det var min första avgiftning. Sista chansen till att försöka klara livet utan att slippa längta efter dagen då jag äntligen ska få dö. Så jävla feg! Va fan satt jag inte en riktig pipa mot tinningen? Då hade jag ju sluppit de här skitlivet! Nej istället är jag destruktiv & fastnar (såklart…) för den drog som kan hålla mig ”levande” så lång tid som möjligt.

Cannabis…ahh min underbara, vackra, söta växt!

Så min pipa användes istället många gånger, dygnet runt, året om…24:7
Typiskt mig att dra ut på lidandet…

Då måste det alltså ha funnits någon liten, liten gnutta hopp kvar va?

Eller?

Undrar om jag finner den igen. Har faktiskt sökt efter den nån vecka nu…Det jag fann var; (håll andan nu!) ”min underbara, vackra, söta växt!”

*_Tjugofem år...

Skrivet av Oberoende, 2008-11-06

Visa hela (0 kommentarer)

Tiden kryper fram. Finns inte mycket att göra här på behandlingshemmet. Tur att jag har datorn iallafall.

Saknar pojkvännen, ska åka hem på permis i helgen. Ska bli kul, ska passa på att träffa familjen också. Saknar mina älskade brorsbarn...

Tänk om jag kunde gå tillbaka till att "bruka" istället för att "missbruka". Har ju i alla fall så pass mycket insikt att vet att det inte är möjligt... Men tänk om... Skulle vara så sjyst!

Usch! Det är tragiskt att jag fortfarande tänker så, men det kommer nog inte att ändra sig.

Skrivet av Oberoende, 2008-03-31

Visa hela (1 kommentar)

Pratade just med min kära far. Mådde jättedåligt och tvivlade på allt. Han lyssnade på mig, berättade om sina känslor, och han förstår verkligen vad det handlar om. Han känner igen sig i mig och jag i honom. Pappa fick mig att vilja kämpa vidare och inte ge upp.

Vår relation har verkligen fördjupats och blivit totalt ärlig sedan jag började behandlingen. Det känns så himla underbart!

Det är så mycket som händer med mitt liv nu. Ibland känns det som att en förändring som drogfrihet är för svår att upprätthålla under lång tid framöver. Helst resten av livet. Det är för svårt att tänka så stort och långt fram. Jag får ta "en dag i taget" som de säger.

Känslorna är högt och lågt omvartannat, upp och ner flera gånger om dagen. Eufori och dödslängtan... Det är väldigt påfrestande, men det måste väl ut nån gång.

Skrivet av Oberoende, 2008-03-31

Visa hela (0 kommentarer)

Såg just ett reportage om unga kvinnor som skär sig på.

Det rörde upp många gamla känslor. Har inte skurit mig sen i Oktober. Minns desperationen och paniken. Har ångest. Tittar på mina ärr och skäms. De kommer att synas hela livet...

Skrivet av Oberoende, 2008-03-30

Visa hela (0 kommentarer)