En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

OohFrees bloggis

Sv novell

Hon han aldrig tänka. Allting gick så fort. Plötsligt satt hon bara där, fast klämd mellan sätet och krock kudden. Hon vred sakta huvudet till höger, rädd för vad hon skulle få se.
Där satt han. Han som hon älskade mest, blodig och rädd. Hon lyfte handen för att röra vid hans såriga kind. Men det gick inte. Hon kunde inte röra sig. Hon viskade hans namn men fick inget svar. Var han död? Nej hennes älskade kunde inte va död. Dom va ju på väg mot flygplatsen för att åka på semester till Brasilien. Han fick inte vara död. Paniken började stiga inom henne. Hon lutade sig tillbaka mot sätet och tog ett djupt andetag. Hon hörde hur en bil närmade sig dom. Hennes hjärta tog ett skutt. Hon viskade till sin älskade att snart så skulle dom komma ut ur den ihop tryckta bilen. Snart så skulle dom få hjälp. Ljudet av bilen blev starkare och starkare och på några sekunder hade den åkt förbi. Hon för sökte ropa på hjälp men fick inte fram ett ljud. Hon kollade på sin älskade och började snyfta hysteriskt.
Hennes älskade hostade till. Han hostade upp blod. Hon försökte prata med honom men fick inget svar. Efter en kort stund förlorade hon medvetandet.

Hon viste inte hur länge dom hade suttit där. Det kändes som evigheter. Dagens första solstråle letade sig blygsamt in i bilen. Hon började tänka på vad som hade hänt precis innan krocken. Hur hon tyckte att dom skulle ta den långa vägen igenom stan och hur hennes älskade hade tyck att dom skulle ta den korta vägen genom skogen. Hon älskade honom så mycket att hon inte kunde säja nej. De kunde väll vara mysig att ta grus vägen genom skogen.
Dom hade lite bråttom också och på skogsvägen var de aldrig någon som körde så där kunde man gasa lite extra. Hennes älskade hade frågat om hon hade tagit med sig passen. Hon svarade att de skulle ju han ta med sig. Dom hade börjat en vild diskussion.
Stora tunga tårar började rinna ner för hennes kinder. Varför började dom bråka nu? Nu när dom va på väg till flygplatsen för att sätta sig på ett plan till Brasilien. Allting blev dimmigt. Hon såg inte vägen längre. Hon såg inte räven som kom springande i skogen. Hon torkade bort tårarna med baksidan av handen. Hon kunde se klart nu. Men de va för sent, räven hade redan hoppat upp på vägen. Hon tvärnitade. Det va halt så bilen gled ner i diken och träffade ett träd. De var där dom var nu. Motorhuven på den svarta Volvon var nästan delad i två.
Den söta lilla flickan satt fast klämd mellan krock kudden och sätet. Hennes älskade satt bredvid död och blodig. Det fans ingen som skulle kunna laga varken bilen, henne eller hennes älskade. Nu låg dom där i diket hjälplösa. Ingen av dom viste hur länge dom hade suttit där eller hur länge dom skulle få sitta där.

Guds vägar äro outgrundliga.

Skrivet av OohFree, 2006-11-17 13:10

Åh va söt! men kolla stavfel innan mats ser dem ;D

Skrivet av ida65, 2006-11-20 13:17

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?