Palomas bloggis
Jag har alldeles för mycket att göra idag, men jag mår så illa. Jag tror det beror på att jag är trött. Gick och la mig för sent, vaknade för tidigt. Nu är jag så utsliten att jag känner mig full. Fast utan inbillad karisma, högljudhet och glada, magiska fantasier. Men allt svajar.
Jag måste ringa och tjata öronen av min kompis, så att han kommer och firar midsommar med oss. Det är verkligen viktigt. Han kan inte bara sitta hemma hela helgen, bara för att inte han gillar stora fester och fyllor. Han är väldigt viktig för mig.
Jag måste gå med hunden. Egentligen en långpromenad, men jag har skoskav och det regnar. Det kommer inte bli långt, särskilt inte när jag svajar såhär.
Jag måste diska mitt flower power-plastserviset. Fattar ni vad ett sådant är? Alltså, plast + servis + set. Ni förstår vad jag menar?
Jag måste ringa två andra kompisar. Planera inför helgen. Jag vet inte hur många dagar jag ska festa med dem. Flera nätter på rad låter kul, men det regnar...
Visa hela (1 kommentar)
Det är surt att det är Hultsfredsfestival och att jag inte är där. Jag får den där känslan, av att hela världen händer just nu och att jag inte är med, som gör att jag vill slänga mig på marken och gallskrika tills jag dunstar, blir ett med himlen och därför alltid täcker vartenda ett av jordens hörn. Jag kommer vara precis överallt, se allt, känna allt, höra allt, smaka allt. Livselixir ska droppa nedför min tunga. Och alla världens dofter ska nå mig på en och samma gång, bara det skulle göra mig hög.
Men med båda fötterna på jorden, sådant händer inte. Så istället drar jag iväg med några vänner till parken och sitter på gräset, i solen, blåser såpbubblor och blir solbränd. Tänker på min ex-hemliga förälskelse, som säkert är i Hultsfred. Hoppas han finner någon söt flicka att sätta på, och att han är riktigt äckligt full. Jag behöver någon ny att förälska mig i, för tankarna på den här killen börjar lukta damm. De tråkar ut...
Visa hela (0 kommentarer)
Det är så himla varmt ute på dagen, min hund låg och flåsade som om han var döende. Jag börjar bli brun. Har målat tånaglarna vinröda och klätt mig i kjol.
Annars funderar jag på att bryta kontakten med pappa, han är bara grinig jämt. Han tar vartenda ord som jag säger som en pik, och han tar åt sig så otroligt hårt trots att jag inte menar något illa. Sedan skyller han på mig att han mår dåligt och vill att jag ska fungera som någon sorts kurator. Jag orkar inte. Jag ska bli tyst, så att han känner sig bortglömd och oviktig. Det är allt jag pallar med.
Jag såg min kärlek igår kväll, som väntat. Men jag känner mig inte lika kär längre. Om jag ska vara ärlig så började jag fundera på vad som verkligen är så fint med honom, om jag verkligen vill ha honom. Jag tror inte att jag vill det längre, men det känns så deprimerande att inte vara hemligt förälskad. Så jag försökte hålla fast vid magpirret och sneglingarna, men han har slutat spana in mig och då blir...
Visa hela (2 kommentarer)
Det är sommarlov, jättevarmt och stark sol. Jag ska inte sitta vid datorn länge, utan försöka gå ut i i blomdofterna. Och försöka skaffa skjuts in till stan och fest ikväll, även om pappa inte vill. Jag måste få komma ut, för jag känner mig som en dagsslända som måste få leva nu. Om jag inte gör det precis nu så kommer jag torka ihop och skrumpna, och mitt liv kommer aldrig att slå ut och blomstra.
Och så är det ju kärleken. Jag är kär och jag tror att Han kommer vara där, i stan, på samma plats dit jag vill, ikväll. Jag måste skapa chanser, för när jag tänker efter så är han ju en levande varelse och en kille och han glömmer att han någonsin varit intresserad om jag inte finns där för att påminna. Men alla de tankarna får mig att känna mig grundlurad, jag vill ju egentligen inte vara a fool for love.
Jag har på mig skolavslutningsklänningen fortfarande, har burit den i mer än ett dygn. Den är så nätt och fin, och vänninnan sa att jag ser perfekt ut i den....
Visa hela (0 kommentarer)
Läs föregående inlägg före det här, för att fatta vad jag skriver om.
Han vill något, med mig, jag är säker. Ni skulle se hans sökande ögon, som förväntansfullt möter mina innan de blygt sticker iväg åt något annat håll. Se hans min när han först upptäckte att jag var där, den går inte att beskriva. Och varje gång han går förbi så sneglar han på mig, och han ställer sig på platser där jag ska se honom lätt. Och ibland skapar han situationer för att prata med mig. Jag ser ju hur han liksom går och väntar på att jag ska dyka upp på platsen innan han gör något.
Men han är för feg för att dra det nog långt, han vågar inte lång ögonkontakt och inte att komma fram på riktigt, prata med mig på riktigt. Jag vill att han ska våga, för jag vågar inte själv. Han får mig att skälva, och jag kan inte göra det inför alla andra människor. Ni förstår hur patetiskt det här är? När båda går runt och sneglar, utan att något egentligen...
Visa hela (0 kommentarer)
Jag vill egentligen inte erkänna det för mig själv, men jag kan göra det för er. Jag är kär. Jag vill och gillar att vara kär, men det här är mest bara jobbigt. För ibland tror jag att han kollar också, vill någonting han också, men på grund av spänning, magfjärilar och rädsla för att rodna när han är i samma rum och rysningar om vi får ögonkontakt, så vågar jag ju aldrig se åt hans håll. Ikväll kommer jag träffa honom, eller i alla fall vara på samma plats. Jag önskar femtonhundra gånger att han ser på mig.
Jag klarar inte äta, klarar inte sova. Det hade varit lite gulligt om det berodde på förälskelsen, men mer troligt är att det är pga förkylning. Jag måste snyta mig hela tiden, och det river i strupen.
Jag klarar inte äta, klarar inte sova. Därför är jag så otroligt trött. Och inatt ska jag vara ute och leka med några söta kompisar. Något jag älskar med att bli äldre är att lekarna blir mycket vildare, och närmare verkligheten. Och att...
Visa hela (0 kommentarer)
Med nyklippt hår och röda pärlband runt halsen har jag sprungit runt överallt på skolan, fått halsbränna av stressen. Men det är lugnt nu, jag har inte längre ngt att göra. Allt kaos ordnade sig.
Jag står mycket framför spegeln och försöker förstå om jag är söt eller oförskämt och otäckt äcklig i den här frisyren. Själva håret är ju ganska så fint ibland, men ser min haka alldeles för grov ut? Jag tycker ofta att jag på olika sätt ser ut som en gammal och maskulint grov kärring. Hur som helst, vännerna säger att jag ser bra ut såhär.
Ägnade en halvtimme åt att forma om mina ögonbryn, och en evighet till att försöka trivas med min kropp. Det sistnämnda är, och kommer väl alltid att förbli, en pågående process.
Jag lyssnade på Velvet Underground's I'll be your mirror och det kändes ganska bra. I'll be your mirror, I'll fake what you are incase you don't know (...) I find it hard to believe you don't know the beauty you are, but if you don't -...
Visa hela (1 kommentar)
Dagens blogg kommer bestå av skryt.örlåt, men döm mig inte för det här. Jag måste få berätta för någon...
Vem kunde ha anat att jag skulle vara så begåvad? Min engeslkalärare stoppade mig i korridoren, och hällde beröm över mig. Jag har skrivit en novell på engelska, och hon sa lyriskt att den var som hämtad från en bestseller-roman, full av liv och glänsande. "Du kommer bli författare", sa hon och log, "du har det där... något".
Senare överöste So-fröken och No-läraren mig också med liknande komplimanger. Jag gick och log hela dagen, fram tills att jag kom på att jag kommer vara pank i månader framöver och började grina. Alltså, jag måste skaffa något som ger mig livslust.
Visa hela (0 kommentarer)