Paulas blogg

Holly Golightly: I'm like cat here, a no-name slob. We belong to nobody, and nobody belongs to us. We don't even belong to each other.

Holly Golightly: What do you do, anyway?
Paul Varjak: I'm a writer, I guess.
Holly Golightly: You guess? Don't you know?
Paul Varjak: OK, positive statement. Ringing affirmative. I'm a writer.

Doc Golightly: I love you Lula Mae.
Holly Golightly: I know you do, and that's just the trouble. It's the mistake you always made, Doc, trying to love a wild thing. You were always lugging home wild things. Once it was a hawk with a broken wing... and another time it was a full-grown wildcat with a broken leg. Remember?
Doc Golightly: Lula Mae there's something...
Holly Golightly: You musn't give your heart to a wild thing. The more you do, the stronger they get, until they're strong enough to run into the woods or fly...

Yeah! Elinas gamlasdansklänning klar! De känns bra att ha det gjort. De va stressit ibland, but I did it! <3 Både jag o Elina e nöjda, o de e myky sagt! :D

Älskar det svarta satintyget! Ljuvlit material att sy i!

Sedan fick jag också mina 2 portfolion gjorda och inlämnade i tid. :D

Lördagen gick ut på att ta det lungt. Jag var ganska sånär totalt utmattad efter att hela veckan grejat med klänningen, firat födisen o gjort skolarbete. Tungt va de. Men allt ble gjort. O de va värt de! Totally Turtle!

På söndagen åkte jag, Sissi, mamma och Maria på kryssning till sverige. Kryssningen var mammas födispresent till mig. It was so totally freaking turtle man! xD We were so squirrel! ;P Oh well, I'll keep the details to myself. It's better that way. :D But it was fun! Totally! Turtle!

Well, I guess that's all for now!

Take care! <3<3<3

You've served me fatefully for 6 years. Now it's time for you to get some rest.

And your successor will be:

It will have to prove itself before I will accept it, but you should know I will never forget my ancient Nokia 3310. :D

Some things simply fall into place, other things fall apart. That's life. Making choices, taking chances, going after what you want. Taking all imaginable actions to get to what you yearn for, what you in your heart long for above all. While you make your way forward, you have to leave some things behind. That's just the way it is. To achieve things, you have to give up others.

I don't really mind. Leaving things behind I mean. I'm too restless, too eager to find out more, find new places and people. Don't feel bad, that's just me. Me and my restless wings. I'm gonna make the best of this life, and I know it means leaving some things behind. Funny, it actually feels like a relief.

Simple Plan When I'm Gone Lyrics

I look around me
But all I seem to see
Is people going nowhere
Expecting sympathy
It’s like we’re going through the motions
Of the scripted destiny
Tell me where’s our inspiration
If life wont wait
I guess it’s up to me

Whoahh
*No we’re not gonna waste another...

Förundrad över hur jag får saker gjort. Först kan det kännas som att WOW, nu har ja ordnat åt mig lite för mycket att göra, men sen på nåt konstigt sätt så hinner jag ändå med allt. Hah, komiskt! Fast självdiciplin krävs såklart, o målmedvetenhet. Vilja att få saker gjort helt enkelt. Int får man någå gjort om man int gör de. O resultate beror på insatsen.

Nåja, ja har alltså nu färdig prototypen för Elinas klänning, med förändringar. Nu behöver hon bara pröva den igen, visa grönt ljus och sedan syr jag klänningen i det egentliga tyget. De ska nog bli Fiint, de ska ja si till!

Skolarbetena går också undan rätt så enkelt och i tid. Har sytt 2 par somriga knäbyxor o två tunikor. Nu ska ja ännu göra klart mina produktpärmar om dom, men de e int naa svårt, tar bara lite tid. O snart byter perioden. Igen pussland me läseordningar, men de ska gå. Har inga val!

Sen e de ju dehä me att ja fyller just 18! Kan ni tänk er? Ja som först nu börjaa blii teini! xP Haa, de blir ett äventyr dehär! Nya dörrar öppnas...

Heips!

Much happening!

Fö de första mycket att sy. Min kära vän Elinas gamlasdansklänning, skolarbeten, egna nya planeringar. E inspirerad, men de tökkii liite när ja har så myky ti göö.

Fö de andra massor av alternativ vad jag kunde göra på veckosluute. Ekenäs o festa? Hem ti Faare o vila (lite stressad)? Min morbror/gufars o hans fästmös tupari? Faa ti naa vänner? Karo berätta om fest på Bygdegården? Syy/göra mönster? Bara chilla? Rymma ti Ryssland, skaffa ett falskt pass o försvinna, ha ett över yrt liv o resa runt världen? Bah, mitt huvu har fö myky alternativ.

Har vari lite låg en tid. Före de va ja hög en tid. Före de låg. Nu igen rätt så hög. Tack vare vänner, musik, choklad (mörk, int mjölkchoklad eftersom ja har laktosintolerans) och helt enkelt för att min positiva attityd gjorde comeback. Allt e möjlit. Ja har myky dörrar öppna. Har nästan tilome svårt ti välja. Valinnanvaikeus. Hah.

O snart fyller ja 18! Den 4 februari! En måndag dock... Har egentligen int klara planer ännu över...

Tunnekrapula on eräänlainen ahdistava ja masentunut mielentila tai toisinsanoen tuntemus, jota esiintyy yleisesti kaikissa ikäluokissa. Se on seurausta siitä että ihminen on jonkin ajanjakson ajan altistunut positiivisille tuntemuksille. Esimerkkinä mainittakoon ihastus, luottamus ystävään tai menestys töissä tai koulussa. Kun sitten nämä positiiviset tunteet jostain syystä laimenevat seuraa siitä tunnekrapula.

Oireet vaihtelevat yksilöittäin. Tavallisimpiin kuuluvat eriasteiset masennuksen tilat, apeus, ärtyneisyys, asioiden läpi ajatteleminen, jumitus, itku, eristyneisyys, kiukuttelu ja vitutus. Kaikkein merkittävin tapa tunnistaa tunnekrapulasta kärsivä ihminen on yksilön pyrkimys tasata olotilaansa, eli jollain tavalla nostaa mielentilaansa takaisin tunnehumalaksi. Metodit vaihtelevat yksilöittäin. Samoin niiden toimivuus. Jotkut hakevat hyvää oloa syömällä, toiset löytävät helpotusta fyysisistä aktiviteeteistä, kolmannet hakeutuvat erilaisiin sosiaalisiin tilanteisiin kohentaakseen oloaan ja...

Hellou på er!

Konstigt hur man lever sitt liv ständigt sökande efter det ena och det andra. Det kan handla om att söka nån viss känsla, t.ex. trygghet, eller söka efter sig själv, eller söka efter pennan man tappat. Jämt verkar vi söka, söka, söka. Jag gör det också. Ibland är det svårt att veta vad man söker efter. Det ända som finns är en känsla av att något fattas. Den här känslan driver oss vidare, ser till att vi inte fastnar på ställe. Det finns alltid något till att upptäcka och finna.

Att söka känns ibland tungt. Speciellt då vi inte finner det vi letat efter, eller då det vi funnit inte motsvarar våra förväntningar. Det konstiga jag märkt helt på sistone är att om jag anstränger mig för mycket på att söka så blir jag lätt blind för en hel del annat roligt jag kunde ha funnit på måfå. För mig verkar det som den bästa strategin att leva, njuta, längta och hålla ögonen öppna. Inte ha alltför mycket förväntningar. Drivas av längtan att finna, ledas av livet och finna på måfå.

För av någon...