Paulas blogg

Hihiii! Så nu kan ja äntligen säg de riktigt rakt!

JA, JAG ÄR ARG På DIG JONAS. Eller kanske sårad är rätt ord. Eller upprörd?

I varje fall. Befriande att säga det!

---

[17:45:14] PauLa says:
Får ja va fitti på dig?
[17:45:40] Takirami says:
om du måst...
[17:46:19] PauLa says:
Ja flippar annors totalt...

---

[17:48:30] Takirami says:
förlåt
[17:49:33] PauLa says:
Ja vet att du int mena att såra mig men de gör ändå ont

---

[18:05:50] PauLa says:
joo, oki, ja märkt nog o att de int riki funkka, ti va ärli men va tyckt du att va orsaken?
[18:06:09] Takirami says:
Du va för glad o energisk
[18:06:21] PauLa says:
WTF?

---

[18:44:00] PauLa says:
Vitsi de e rolit ti va arg på dej!
[18:44:08] Takirami says:
...
[18:44:33] PauLa says:
Du får mig så GLAD o ENERGISK! xD
[18:45:38] PauLa says:
Alltså på allvar! Ja va helt deppad här tidigare, o nu e ja så positiv igen! TACK!
[18:46:02] Takirami says:
var så fuckin god
[18:46:16] PauLa says:
Ja e ju de jaa!...

När jag sitter i skolans datasal brukar jag ha med mig mina egna hörlurar och surfa på youtube och kolla och lyssna på musikvideon. Nu tänkte jag att det kunde vara roligt att göra en liten samling av några av de videon jag av en eller annan orsak gillar. Detta både för att aningen kartlägga min musiksmak både för min egen och andras skull samt för att ha videorna samlade på ett och samma ställe så att jag lättare hittar dem då jag önskar det.

Så i följande kommer de, huller om buller, ingen rangordning. Läs gärna kommentarerna. ^^

Westlife - You Raise Me Up

Den här brukar jag lyssna på om jag känner mig nere. Medan jag lyssnar tänker jag på mina vänner. "I'm strong, when I'm on your shoulder, you raise me up, to more than I can be." Karo, Satu, Nette och Sissi, känn er speciellt träffade. <3

*Tommyknox99 @ youtube - Britney Spears - Gimme More...

Ai huh huh. Mitt liv ha faktist int vari tråkit dehä hösten! xD De måst ja säg! Fast aikadi bergodalbana har de vari. Me risker, misstag, ord o känslor hit o dit. Ganska tungt me andra ord. Men intressant. O fast ja har tagi stryk, så känns de lyckat, fö ja ha våga leva fullt ut, vara mig själv, göra det mitt hjärta sagt, tagi risker o lärt mig massor. Va sku live ens vara utan risker? Helt fittit tråkit antagligen.

Har känt mig ganska ängslad nu i ett par veckor. Förståss har jag också haft mina goda stunder, men ärlit talat så har ja int mått någå vidare. Ja fatta int först att va de va, men sen hoksa ja, när ja va på promenad en kväll att ojdå, ja har helt försökt förtränga bort allt det där dramat med Jonas och Tanja och mina känslor kring det. Ja trodde t.o.m. själv att ja va okej me de. Men ja måst erkänna att ja fortfarande nog e sårad o upprörd. Fast de betyder int att ja sku vila ändra på hur saker är nu.

Man kan uttrycka de såhär: I'm not ok, but I will be. Vet int hur, vet int när, men...

Playing with thoughts,
but what is my pay?
Ending up short,
Not where I wanna stay.

And what I do,
seems silly to me,
Is that the way it should be?

Stumbling along slow,
Trying to find my way.
And what I wanna know,
is why my life is so grey.

But hey!
This life's a haze,
Hope sometime I'll see brighter days.

Känner mig allmänt förvirrad. Ja har de bra, ja har allt ja behöver, men ändå längtar jag efter något mer. Ja e ofta rastlös o mållös. Dagana flyter föbi o ja känner mig ganska oinspirerad och frustrerad över det hela. Tack gode gud att ja har mina vänner. Ja sku bli toki utan er.

Ja vet int exakt va ja vill, vad jag saknar, vem jag vill ha. Ja vet bara att ja vill int känna mig som ja gör. De e utmattande. Mitt sinneslag blir mörkare i takt med kvällana, o jag bara sitter, tar pomenader, funderar mitt huvu trasit och läser, en helt onödit deprimerande bok annors, o känner mig som den ineffektivaste varelsen iliv. Ja borde ta mig i nacken, ja vet, o ja...

Jag kommer från en tvåspråkig familj. Min mamma är finskspråkig och min pappa är svenskspråkig. Allt sedan jag var liten har jag lärt mig både finska och svenska, och anser båda som modersmål, eftersom jag både läser och pratar både och flytande. Ändå känner jag mig kanske lite mer som en finlandssvensk än en finne, eftersom jag gått i svenskspråkig skola och därmed mest tagit del av finlandssvensk kultur. Jag har bland annat tagit del av kulturkarnevalen och höstdagarna, läst svenskspråkiga veckotidningar och fått undervisning på svenska, från en finlandssvensk synvinkel. Majoriteten av mina vänner har också varit och är finlandssvenskar, eller i.a.f. dels finlandssvenskar liksom jag. I och med att min mamma är finskspråkig har jag dock också genom henne och hennes släkt fått ta del av den helt finska delen av vårt lands kultur. Min kulturella identitet uppbyggs alltså dels av den finskspråkiga kulturen, dels av den finlandssvenska.

Eftersom jag har fått förmånen att tillhöra båda dessa kulturer har jag...

In her eyes an odd glimpse,
Something hidden behind her lips,
A secret in her swinging hips.

In her past a forgotten day,
Something for long was in her way,
A secret telling her to stay.

In her night a ray of light
Something to make her feel alright,
A secret of some love in sight.

Urgammal dikt från minst två år tillbaka. Men jag kände för att publicera den nånstans. xD
O bry er int om rubriken. Ja kom int på någå vettigare och ville vara lite rolig. Den sången har dessutom tvinnat i mitt huvud aningen idag. xD Ja e yr. Mitt humör varierar massor, mest på grund av stress som jag nu försöker att bli av med. Men anyways, till nästa gång!

Kramaaaar!

Efter alla dessa omvälvningar i mitt liv under den senaste månaden verkar allt småningom lugna ner sig. Saker är tillbaks till deras "normaltillstånd". Jag känner mig igen som mig själv, som den ensamma varg ja alltid varit. Den emotionella stressen och allt som hänt har lärt mig mycket om mig själv och om andra, och jag därmed ångrar jag inget.

"What doesn't kill you, makes you stronger."

O så är det faktiskt. Ja känner mig igen visare och starkare. Motgångar brukar ha en sådan efftekt på mig. Dom får mig att ännu hårdare hålla fast i mina drömmar och får mig att arbeta ännu mer målmedvetet.

Jonas och Tanja är alltså ihop nu igen. Jag såg dem hos Karo på fredagen. Det känndes ovant att se dem tillsammans, eftersom jag själv ännu några veckor tidigare inte hade på något vis kunnat gissa att det skulle gå såhär. Så först känndes det ovant o ganska konstigt, men nu är jag helt okej med att de är ihop igen. Ja har hittat tillbaks till min singelmentalitet och gillar mitt liv som singel. Vem vet vad...

Hohhoijaaa... Ja har fullt opp i skolan. På grund av att skolan bytt periodssystem från 6 perioder/läsår till 5 perioder/läsår har jag kurser som går halft på varandra, och har därmed dubbla hemläxor och dessutom måste jag göra det som jag missar på de lektioner som går på varandra. Förra Torsdagen, nu på måndagen och igår på tisdagen har jag utan att överdriva arbetat med skoluppgifter i omkring 10 h per dygn. Att sånt...

Det handlar om att göra färgkartor med olika garn och tyg som vi gjort provfärgningar med, sy plagg av tyg jag färgat och tryckt i den föregående kursen, samt att skriva och komponera en portfolio om tygtryckskursen medräknat layout och typografi, ta bilder av dom färdiga produkterna, skaffa kartonger och annat som behövs, och igår skrev jag en 3 sidor lång uppsats med rubriken "Kulturell självbiografi" till Konst och kultur kursen. På fredagen har jag dessutom tent i materiallära om lin, bomull, ull och silke.

Jepps, så tråkigt får jag det inte i alla fall. Heh... De stressar nog...