En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

TANKAR OM LIVET -- SKAPA DIN EGEN VERKLIGHET!

jag vill ha en plats där jag kan skriva om det som jag ser och hör i mina möten med andra människor, något jag läst eller musik jag hittat och vill dela mina upplevelser med andra. Jag tror att vi alla behöver en plats, ett rum, där vi kan få vara den människa vi är med allt vad det innebär utan att behöva gå in i olika roller - jag är jag.

Svårt att sova har jag just nu. Vet inte varför, men kanske månen påverkar mig?
Vi måste bli snällare med varandra. Varför är det så svårt? När många gamla människor som är så beroende av andra för sin överlevnad, börjar bli rädda för sina vårdgivare, känner sig kränkta. Det är så sorgligt. Vi blir alla äldre, det är en gemensam väg vi går, om vi får vara friska och ha hälsan så länge att vi blir gamla. Hur vill vi bli bemötta när vi är 75-80-85 år? Vi vill att andra ska se oss som människor, vi vill bli respekterade som den unika människa vi är. Jag blir ödmjuk när jag möter en person som är 93 år, som har levt ett liv, samlat så mycket kunskap och erfarenhet.
Ta vara varandra! Livet är så kort så fruktansvärt kort!

Skrivet av Ragnhild, 2006-01-13

Visa hela (1 kommentar)

Nu är det åter vardag, men vanliga hela veckor. Ändå är det som om det blivit lite ljusare om dagarna vilket gör att jag blir mindre trött.
Fick veta att en god vän plötsligt ryckts bort från jordelivet, hjärtinfarkt. Vad konstigt det känns, tomt, ett tomrum. Det går så fort att livet släcks ner, ta vara på liven ni alla som har era liv i era egna händer. Jag vill hoppas att han ändå har det bra där han är.
Jag är nog lite chockad än, då jag har svårt att samla tankarna och förstå att det aldrig mer ska vara just han som ringer, aldrig mer.

Skrivet av Ragnhild, 2006-01-09

Visa hela (1 kommentar)

Jag är så himla trött. Det är ju januari och då är vi människor ganska trötta över lag. Men jag kan sitta vid köksbordet, i bilen osv och bara försvinna in i dimman. Jag tror själv att det är en liten depression eller så som gör mig ännu mer trött än vanligt. Jobbet är så tungt, känns så meningslöst och hur ska jag få igen arbetslusten? Alla på jobbet, ja inte riktigt alla, över hälften i alla fall, verkar ha tappat engagemanget. Det är oroväckande. Det är svårt att klistra på sig glättighet och skratt, men jag vet att det är just så vi ska göra. Jag ska nog vara den jag är och säga hur jag upplever saker och ting, lite lagom. Inte så mycket att jag blir utkastad, för jag måste ju leva på något.
Nej glöm jobbet för idag ska vi ha folk hemma hos oss, bjuda på fläskfilé på grönsaksbädd med ostsås, potatisgratäng och hallon-choklad-mouse och lite vin till de. Blir bra tror jag.

Skrivet av Ragnhild, 2006-01-06

Visa hela (0 kommentarer)

Nu är jag uppe, knappast vaken än. Jag sov så illa i natt pga mina utspel. Hade faktiskt ont i hjärtat och det strålade ut i vänstra armen. Men det lugnar väl ner sig. Jag drömde att jag ringde 112 men där hade de inte tid med mig. Ganska komiskt egentligen.
Livet går i alla fall vidare och det är ju tur.
DEt är nog sannt det ni säger, att för att må bättre, bli mer harmonisk, då måste jag först lära mig lyssna inåt och förstå mig själv mera. Då kommer jag att kunna vara en mer hel och social person som kan vara ärlig och kunna visa vem jag är, även om jag möter människor jag är osäker inför. Det som är svårast för mig är när någon ljuger för mig, om jag kanske lämnat ut mycket av mig själv till en människa och trror att jag fattat att relationen är jämlik. Om då den människan ljuger för mig, då har jag så svårt att våga lita på henne igen. Det är som ett sår som aldrig läker.
Jag är ju den typen som inte vågar släppa folk inpå livet i första...

Skrivet av Ragnhild, 2006-01-05

Visa hela (1 kommentar)

Jag är så egoistisk. Jag sårar bara mina närmaste, när jag egentligen vill vara snäll. Det är ju oftast de människor som betyder mest för mig som jag är mest vrång emot. Kanske för att jag vågar. Men det blir ju så fel, precis tvärtom mot vad jag vill.

Gud vad det är svårt, livet, när det egentligen är så fantastiskt att ha fått chansen! Jag vill lära mig mer om livet, men jag vill inte göra dem som betyder mest för mig, illa.
Får väl bli eremit!

Skrivet av Ragnhild, 2006-01-04

Visa hela (2 kommentarer)

Här är jag nu i jobb igen. Många har inte ens ett jobb, och här sitter jag och suckar över småsaker. Men livet är så förunderligt. Jag kan nog förstå mig själv litegrann i alla fall. Innerst inne är jag nog orolig över min mans hälsa, mina syskons sjukdomar. Jag försöker tränga undan oron för att kunna fungera i vardagen, det är nog därför jag ibland känner mig låg, sorgsen och att jag tappar gnistan.

Vill så gärna leva länge, men jag vill leva tillsammans med den som betyder mest för mig. Ensam är tungt att vara, beundrar dem som orkar fortsätta livet efter stora förluster av nära och kära.
Jag vill hinna uppleva, känna och göra så mycket mera. Hur ska jag få kraften och modet?

Skrivet av Ragnhild, 2006-01-03

Visa hela (0 kommentarer)

Nu är vi tillbaka i vardagen igen. Vårt fina golvur har stått och bara gått sönder när vi varit bortresta över nyår, hur kan detta ske? Sen fick vi p-böter i eftermiddag, 350 kr åt skogen bara. Sen kom en jobbarkompis sent till jobbet pga att bussen hade kört in i en långtradare i halkan. Vad konstigt det känns, när en massa knepigheter sker som start på det här året. Men för att nu se det ur ett positivt perspektiv, så har vi 363 nya fräscha dagar kvar att ha det så bra man kan på.

Gud vad jag tar i då. Egentligen känner jag mig rättså sorgsen och vet inte hur jag ska ta mig ur det. Vad gör jag egentligen på jobbet? Vad är viktigt? Är det någon som bryr sig om vad jag gör? Vad de själva gör osv?
Jag får försöka sova ut och komma igen i morgon med lite mer kraft att känna mening.

Skrivet av Ragnhild, 2006-01-02

Visa hela (0 kommentarer)

Ja Gud vad det har snöat dessa två dagar! Snacka om att vara insnöad både bokstavligt och bildligt.
Men jag har för första gången på hur många år som helst inte sett Kalles Jul! Jag brukar bara annars sitta och snyfta och bli nostalgisk när jag ser dessa tecknade snuttar. Det påminner om min barndoms jular och det är ju inte speciellt kul minnen.

Idag har vi varit ute och gått i djupsnön, det var inte mycket plogat direkt. Men det är väl br för konditionen.
Har nyss käkat Jansons Frästelse. Himla gott om jag får säga det själv.

Måtte jag kunna leva ännu mer här och nu! Det blir så mycket enklare då -- LIVET!
Tänk att ändå ha fått en möjlighet att få leva en stund här på jorden! Fantastiskt!

Hoppas att alla ni som finns ute i världen, har det bra. Vi är alla värda att få ha det bra. Sorgligt att många har det tufft i sina familjer. Jag har själv haft det så, men jag har överlevt med förståndet, eller delar av förståndet i behåll i alla fall....

Skrivet av Ragnhild, 2005-12-25

Visa hela (1 kommentar)