TANKAR OM LIVET -- SKAPA DIN EGEN VERKLIGHET!
jag vill ha en plats där jag kan skriva om det som jag ser och hör i mina möten med andra människor, något jag läst eller musik jag hittat och vill dela mina upplevelser med andra. Jag tror att vi alla behöver en plats, ett rum, där vi kan få vara den människa vi är med allt vad det innebär utan att behöva gå in i olika roller - jag är jag.
Jaha nu är det jul igen! Tiden går -- och den går så fort. Jag tänker att jag ska hinna så mycket nu när jag tagit ledigt ett par dagar, men jag vet inte hur jag bär mig åt för allt tar längre tid nu. Men det är inget att göra så mycket åt. Hann i alla fall städa badrummet igår.
Julen för så många minnen med sig. Jag minns många jular med människor som inte längre finns. Jag minns många sorgliga jular ex-vis då min bror dog på annandagen. Men nu är det nu. Jag läste ut en däckare i natt: Döden är en schlager som handlar om melodifestivalen. Har börjat på en ny bok av Anne Holt.
Ja, det här ska nog gå det också, kan jag tro.
Visa hela (0 kommentarer)
Jag jobbar en dag till sen är jag härligt ledig i 11 dagar till 2 januari. Ledigheten känns viktig för jag är så fruktansvärt trött! Trött på att det ska vara så knepigt på jobbet, att vi inte ska kunna vara raka och ärliga. Att det ska vara en attityd som är den att den som är mest glad, skämtar mest och skrattar bort det som är jobbigt, dessa sätt att vara, är det som ska gälla för att kunna bli en i gänget.
Vill jag ställa upp på det här? Jag är så djävla less på mig själv. Varför kan jag bara hänga med i jargongen? Jag vill avprogramera min hjärna så att jag inte ska se det insmilande sätten och att man ljuger för att hävda sig själva? Jag måste sluta se sånt och tänka mer på vad jag själv vill ge till mina medarbetare. Jag kan nog aldrig bli en riktig "smilfink" eller "rövslickare" det är inte min grej. Men dåså, sluta att klandra dem som är bra på det, jag är säkert bara avundsjuk.
Idag är det inte arbetsinsats, jobbet man gör, engagemanget i ditt...
Visa hela (0 kommentarer)
Jobbet funkade hyfsat idag. Var ute och käkade lunch med en gammal jobbarkompis. Det är kul att upptäcka att både hon och jag strävar efter att inte engagera oss i fel saker här i livet. Vi måste vara ärliga mot oss själva, lära oss att inte hela tiden hitta fel i allt vi gör. Våga stå för att ärligheten är en viktig ingrediens i våra liv. Vi ska inte ägna tid åt att försöka förändra de i vår närhet som ljuger, smörar för överordnade så det stänker, vänder den berömda kappan efter den maktmänniska som just nu ser en osv. När vi upplever sådana människor, dessa situationer, bli inte förbannad och häv ur dig en massa som blir fel, gå undan, gå därifrån så du slipper se på. Eller gör samma sak om du vill sälja din själ.
Sen mötte jag i mitt jobb flera mycket gamla människor, bl a en 93-årig dam. Här blir jag ödmjuk när jag träffar dessa kloka fina visa människor som har så mycket, så mycket att ge. Vi i detta ytliga samhälle, vi måste vända på...
Visa hela (0 kommentarer)
Det går så fort detta livet! Jag vill hinna leva också och inte bara jobba, äta, sova. Hur ska jag orka?
Jodå, visst orkar jag. Men jag ska försöka förskjuta procenten av engagemang i mitt jobb till att vara 30% istället för 70% av min vakna tid.
Jag ska lära mig tänka såhär: Jag vaknar och blir glad över att jag faktiskt lever, kan gå upp ur min säng, har en fin människa som finns nära mig, vill vara med mig. Jag har ett jobb som jag går till, kan utföra vissa saker, en del bra, andra saker gör jag mindre bra. Men en sak är säker: jag gör så gott jag kan utifrån mina kunskaper och min förmåga just idag. Jag har ett omväxlande, självständigt arbete vilket jag gillar. Jag ska möta mina medarbetare och tänka att de också gör så gott de kan.
Sen ska jag, varje dag, ge mig själv 5 minuter då jag tänker igenom vad jag har för drömmar, visioner, önskemål i livet, alltså det liv jag har utanför arbetet. Jag måste börja ge mig den tiden.
Jag måste sluta...
Visa hela (0 kommentarer)
Åker buss, sover, tänker, pratar i telefon. Vad är det här för liv? Vem bryr sig? Ja, det vet jag inte. Men som alla kloka personer runtom mig säger: Börja med att försöka bry dig om dig själv. Det är nog det svåraste jobbet jag haft. Men om jag åker några bussturer till, ca 100 st så kanske jag kommit en bit.
Det är så mycket folk som har det svårt på olika sätt. Ta som ex mina syskon: två systrar och en bror har svåra hjärtfel. En annan bror har lungcancer. Hur mår jag då? Jag känner en inre stress. Kanske jag ska sova på saken?
Jag gör så.
Visa hela (0 kommentarer)
Varför kan vi inte få leva, vara glada, njuta av att vi har livet? Vi har just börjat jobba på att kunna koppla från litegrann på fritiden och ta vara på den tiden. Då ska du inte få vara frisk. Det känns som om något brister inom mig. Jag har ju upplevt det så många gånger genom åren. Hur länge ska jag orka och behålla det lilla förstånd jag har kvar?
Jag vet inte vad det är som gör att vi inte ska få leva en stund utan sjukdom och elände? Men jag ska vara stark, jag ska inte ge upp! Tror jag?
Visa hela (0 kommentarer)
Jag ska vara här i 4 dagar. Längtar redan hem till min GUBE! Han är den trygghet jag så väl behöver ha, för att orka vara här på jorden. Vet inte varför jag är så snabb att fara illa av s k skitsnack, då man också är så kallt beräknande i sitt sätt att vara.
Är det något jag vill lära mig vara måntro? Vill jag lära mig vara taktisk, självcentrerad, alltid tänka på mig själv i alla sammanhang? Jag är så djävla dum att jag i första hand tänker på andra. Jamen det är ju fint att kunna tänka på andra. Jodå, men det får inte bli så att jag utplånar mig själv i alla sammanhang. Bara för att någon ska tycka att jag är värd något.
Nej nu håller jag på att återfalla i negativismen. Jag ska tänka att jag är bra precis som jag är.
Får bo hos min syster, det är jättebra, då kan jag koppla av på kvällarna i alla fall.
Slut för nu!
Visa hela (3 kommentarer)
Ja, på något sätt går det ändå framåt. Jag känner mig lugnare och upptäcker att jag faktiskt stannar upp, andas, tänker efter vad det är i den här situationen, det här mötet som gör ont, eller som gör mig ledsen. Ofta kan jag se vad det beror på att jag far illa i vissa möten, det påminner om händelser i mitt förflutna. Kanske ändå ska jag få några år då jag får vara jag och kunna tycka att jag är bra. Då får jag ju ut så himla mycket mer av mitt liv, som jag fått chansen att leva.
Oj det här blev konstigt, men jag måste känna att jag kan tycka att jag gör det bra också någon gång, om än det är en ovanlig känsla. Nu måste jag sova och kurera mig så jag kan åka och se på Blå Grodorna med Peter Karlsson på fredag.
Visa hela (2 kommentarer)