Förr kallades jag Fetto, Nu är jag bara Slyna! XD

Nu børjar jag bli riktigt trøtt på denhär rädslan.
Den førstør mitt liv. Den suger ut det roliga ur absolut allt.
Varenda dag är bara en enda ständig oro før att något ska gå åt helvete.

Men jag antar att det bara är att ta tjuren vid hornen så att säga. Så imorn ska jag åka hem, jag ska åka å hälsa på alla mina kompisar och jag SKA gå på fest.
Som att rycka bort ett plåster ungefär.
Låter inte som utmaningar direkt. Och det känns ganska patetiskt att jag ser det som det.

undrar om det finns tabletter før detta?

Jag är så satans nervøs att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Ingen som har lust att hålla mig i handen?

Jag har märkt att jag har blivit fruktansvärt känslig før førändringar sen min ångest børjade. Saker som egentligen borde kännas tryggt..gør inte alls det.
Jag ska åka hem till mamma imorn. Och jag är så rädd.
Rädd før att få dendär känslan som inte går att få bort.
När domdär tankarna kommer så kan jag inte kväva dom.
Jag känner mig bara liten, rädd och ensam.

Førändringen behøver inte alls vara stor. Det kan vara en så liten sak som att sova i en annan säng än den jag är van vid. Minsta lilla kan ge mig panikkänslor.
Jag kan bara minnas att jag har haft det såhär en gång innan. Det var när jag var yngre.
Jag kunde knappt åka någonstans med rädsla før att något i rummet skulle trigga min ångest.
VIll inte ha det så igen.

Men jag kan inte säga annat än att jag tror att det mesta beror på brist på trygghet.
Jag känner mig varken trygg eller specielt älskad av någon och jag tror helt seriøst att det är det som tär på mitt psyke.

Jag vill bara leva normal..är det før mycket begärt?

Nu fick jag en påminnelse om varfør jag valde att bli singel.
Jag är fruktansvärt nøjd med det beslutet.
Det går inte att førklara i ord hur glad jag är før att slippa alla problem som det før med sig att vara i ett førhållande.
Killpaus!
Nu ska det bara handla om MIG ett tag.
Skønt ska det bli att inte behøva analysera någon hela tiden, att inte bli sårad, att inte bråka med någon men framfør allt att inte behøva tänka på någon annan än mig själv.
Jag har insett att jag trots allt är starkast ensam:)

Imorn ska jag børja träna, ser verkligen framemot det. Jag känner att jag har tillräckligt med motivation før att kunna klara av att hålla ett träningsschema denhär gången.
Medlemsskapet kostade skjortan men det är det fasen värt:P

Har även bestämt att jag åker till Sverige i mellandagarna och stannar tills efter nyår någon gång. Kommer bli så jävla roligt att träffa alla igen! jag saknar er så sjukt mycket! :D

huuugs.

Har inte skrivit på ett tag.
Men det är som vanligt. Det är tråkigt, meningsløst.

Ikväll känner jag ilska.
Jag kämpar før att inte få ett utbrott på førsta bästa människa som inte har førtjänat det.
Før detta är ingen annans fel.Jag är egentligen mest arg på mig själv.
Jag førsøker att inte tänka på det eftersom det skulle gøra aldeles før ont att acceptera att jag har låtit mitt liv bli som det har blivit.
Jag hatar att jag inte bara kan skita i allt som har varit, skita i alla som har gjort mig illa och bara gå vidare och vara glad.
Jag hatar att allt måste tänkas øver och begrundas innan jag vågar ta tag i det.
Jag vill bara orka.

Mitt i all ilska førsøker jag ändå att komma ihåg att jag kämpar och att det blir bättre.
Det går sakta..men det går, och det är det som är det viktigaste.

Jag längtar efter stunder där jag bara får vara Sofie.
Inte Sofie som är rädd, inte Sofie som mår dåligt, inte Sofie som är sårad...bara Sofie.

jag minns att jag tänkte "vem är hon?"

När jag stod där och tittade in i den stora badrumsspegeln bleknade allt annat runt omkring mig. Jag såg bara flickan.
Flickan i spegeln verkade bekant, men ändå så främmande.
Jag kände någonstans inom mig att jag hade sett henne førr, før länge sedan, men jag visste inte vart.
Jag studerade länge hennes blonda hår, hennes kurviga figur och hennes smala långa fingrar.
Hennes grøna øgon stirrade rakt in i mina, som om hon ville säga mig något.

Hon såg rädd ut och jag undrade før mig själv vad eller vem som kunde ha skrämt henne så.
Hon släppte inte min blick.

Jag kände hur jag pløtsligt blev väldigt kall inombords. Paniken børjade ta form i magen och luften kändes pløtsligt mycket tjockare.
Blicken var fortfarande fixerad på flickan mittemot mig.
Hon såg plågad ut. Tyckte hon kanske synd om mig?
Hon gjorde inget, hon tittade bara, samma plågade blick i flera minuter, utan ett ord.
Jag blev arg. Varfør hjälpte hon mig inte?
Hon måste ha sett...

Jag erkänner att jag øverreagerade.
Jag erkänner att mycket av det jag sa saknade grundlag.
Men jag erkänner också att jag blev rädd, och att jag fortfarande är det.

TIllsammans med tanken på att vara ensam är tanken på att inte kunna lita på någon det som skrämmer mig mest. Kanske just før att det innebär samma sak.
Kan man inte släppa in någon i sitt liv så blir man ensam.
Tanken på att aldrig kunna lita på det folk säger till mig gør att jag får ont i magen.
Hålet inom mig som skulle ha varit fyllt med trygghet växer sig bara større.

Jag vet att det är det jag behøver mest just nu. Trygghet. Vetskapen om att något inte ändrar sig och att någon finns där och inte førsvinner.

Jag klamrar mig krampaktigt fast vid tanken att allt kommer att orda sig.
Jag vet inte hur, eller när, men jag måste tro. Før min egen skull får jag inte tappa hoppet om att allt kommer att bli bra igen.

Utan hoppet är jag ingenting.

Det där ordet ekar i mitt huvud.
Just det ordet gør mig svag. Jag blir hjälpløs, hoppløs, värdeløs.
"varfør?"
Jag undrar vad jag har gjort før att førtjäna att allt gør så ont
Jag undrar varfør jag måste ge så mycket av mig själv till andra att jag nästan tappar bort hela mig, bara før att få bli älskad.
Men framfør allt undrar jag varfør det inte spelar någon roll hur mycket jag ger eftersom jag inte blir älskad i alla fall.
Jag känner mig som en leksak.
Jag har nog aldrig kännt mig så billig och meningsløs i hela mitt liv.

Jag har insett något.
Det räcker inte att vara sig själv. Det räcker inte att vara snygg och det spelar definitivt ingen roll hur smart man är. Ingenting är gratis. Vill man ha något måste man betala før det.
Ingen bryr sig om en vilkårsløst.
Det är så lätt att slänga ur sig domdär orden när man sitter ensam hemma en lørdagskväll och inte har några planer. "Jag finns här før dig"
Men let's face the truth, ingen stannar om dom inte får något tillbaks.
Vill man inte ge...

Ibland vet jag inte riktigt vad som är fel med mig.
Jag lär mig liksom aldrig.
Jag gør samma misstag om och om igen, trots att jag vet att jag kommer må dåligt av att gøra dom.

Jag bestämmer saker, säger ja till saker som jag vet kommer få mig att må skit i efterhand, før att sedan sitta och øvertala mig själv om att det självklart fanns en bra anledning till att jag gjorde som jag gjorde.
Ibland är jag en riktig idiot. Jag väljer att inte tänka på føljderna før att få må bra just før stunden. Jag førstør medvetet før mig själv och jag fattar inte ens varfør.

Hur skulle det vara om jag kunde børja ta ansvar før mina handlingar?

Jag har blivit expert på ursäkter och undanflykter och det är inget jag är stolt øver.
Det kommer sluta med att jag sårar någon riktigt rejält en dag, och det vill jag inte.

Lite stabilitet hade inte skadat mig. Inte lite självrespekt heller.

done.