En Blogg

Nu, mina vänner, tänker jag inte filosofera mer på ett tag. Ni kommer inte höra mycket av mig, då jag ska komma på ett långt inlägg om filosofi. Finns dock där för att komentera er blogg ;)

Rätt i rubriken. Barnet är största filosofen! Dom vuxna måste bli mer som vi. Allt blir mer filosofiskt då och många frågor hade löst!

Nu ska vi diskutera min idé :P

Familjen sitter vid matbordet. Den lilla treåriga sonen kladdar på ett papper och mamman steker upp lite mer köttbullen. Pappan läser tidninen, men helt plötsligt börjar han sväva! Sonen tittar upp och börjar skratta.
"Titta, pappa flyger," säger han. Mamman vänder sig om och tjuter av skräck. Sonen fortsätter lungt att kladda på sitt papper och mamman läxar upp pappan.
"Du måste gå till läkaren! Sen är det oerhört oartigt att ta en flygtur under måltiden!"

Varför blir sonen inte förvånad? Han har inte sett allt och anser det inte onormalt, såsom hans mor gör. Sonen är familjens bästa filosof. Han tänker inte "Det är omöjligt," utan "Oj, pappa flyger! Varför det?". Där finns skillnaden. Gränsen är tunn, tunn.

Förstår ni? Okej, nu svar på frågan jag ställde. Såklart...

Nu ska jag förklara vad jag menar.

När du föds så har du inget som du sett. Eller? Enligt filosofen Platon så var det innan som om man satt på en hylla. På hyllar satt inte bara du, utan du satt mitt bland en massa "idéer". Dom ska jag snacka om idag :)

Hur kommer det sig att vi vet hur en häst ser ut? Varför blir vi förvånade om en häst skulle ha åtta ben och två huvuden? Är vi vana vid dom vanliga hästarna, eller hade vi sett en "idé" av en häst före vi föddes?

Platon trodde man hade sett idéer före man föddes. Hästens idé. Hönans idé. Allt. Det var därför vi vissta hur allt såg ut, sa han. Vad tror ni om det?

Nu ska ni få reda på liteo m Platon. Platon var en grekisk filosof osm levde några hundra år f. kristus. Han blev lärd om filosofi utan av en världens mest betydande filosofer.

Sist: Vad kom först? Ägget, hönan eller "hönans idé?"

Har ni någonsin tänkt på vilken tur vi har? Att inte vi är det fostret som mamman gjorde abbort med, eller att vi inte är den stackars pojken med bara ett ben efter att han gått på en mina i Afghanistan. Vi har ett liv, missbruka det ej.

Att ta sitt liv är som att få en vindruva i hela sitt liv, men äta upp den när man inte ens är vuxen. Ska man inte spara den, man har ju bara en? Ibland känns livet kasst. Men tänk, vem är du? Du en helt unik människa med stora möjligheter. Vi lever i ett fritt land utan krig och du har ju tak över huvudet. Är detta inte värt att leva för?

Att bli mobbad kan vara svårt. Det vet jag, jag är själv en person som en hel del människor stampar på. Men det brukar kunna lösas. Byta skola, klass, jobb? KAnske till och med flytta, om det gått så långt? Det är inte lönt att skolka och anse att livet inte är värt att leva.

Skolk gör att du får sämre betyg och sämre betyg leder till sämre jobb. Sämre jobb leder till mindre pengar....

Ni osm inte läst min blogg ska nu få en förklaring om vad jag är för person. Låter det inte bra? :)

Jag är yngre än en tonåring, men enligt mina klassföreståndare är jag väldigt begåvad och har väldigt fin, engelsk gramtik. Jag är rätt poppis bland lärare, jag är för det mesta uppåt och glad. Sen jag började läsa en bok om filosofi har jag tagit livet mer på alvar. Jag ska aldrig, aldrig, "morra in mig i kaninens päls," som dom beskriver det i boken.

Jag är en ovanlig människa enligt alla. Bibliotikarien tycker i alla fall det. Jag lyssnar på rockmusik, mina idoler är ett punkband. Jag klär mig lite halvgothigt och är blond med blåa ögon. Jag är också smart och rätt respekterad. Har många vänner.

Lever ett bra liv, läser spanska och har börjat älska ordet Evil. Vet inte varför, men jag tycker det klingar så vackert. Jag spelar på ett Harry Potter-rollspel, http://www.svenskahogwarts.com, där jag kallar mig just Evil. Älskar Harry...

Jag har äntligen tagit mog till mig och raderat min blogg. Från och med idag blir inga namn nämnda, inga hemligtheter heller för den delen. Absolut kommer jag ge åsikter, men jag kommer då inte att ge er namn. Låter det bra?