Svarta tankar och drömmar om rosa moln.
Jag önskar att jag åter kunde få bli den där flickan jag var när jag var 5, som älskade och trodde att hon kunde bli älskad tillbaka.
Snart nyår då alltså, känns som om det var igår det var sist.
Året har gått fort, och för min del tycker jag det är bara bra.
Jag hade ju lovat mig själv att allt skulle bli bra det här året.
Och jag hade bestämt vad jag skulle göra om det inte blev det.
Och nu så står jag här, och inte ett jävla skit har blivit bättre, och såklart är det mitt fel, bara mitt-jävla-fel.
Men jag är feg, lika feg som jag alltid har varit.
Man får ingen andra chans, ingen möjlighet att ångra sig.
//E
Visa hela (0 kommentarer)
Håll om mig och få mig att känna mig behövd.
Få mig att känna mig verklig och levande.
Värdelös, rädd och bortglömd.
Ibland glömmer jag att jag finns, det är nästan det bästa.
Att jag ibland kan lura mig själv så mycket att jag inte ens tror att jag finns.
Finns jag?
Snälla, tala om det för mig?
Snälla, prata med mig.
Värdelös, rädd och bortglömd.
Jag vill leva för livet, för ett liv jag inte har.
Jag förstår inte, och hur fan ska någon förstå då?
Svara, snälla, prata med mig?
Är jag lika hemsk som rösterna säger.
Jag föredrar att kalla dom rösterna, men det är jag som pratar med mig själv.
Hur ska man tilllåta någon att tycka om en om man inte ens tycker om sig själv?
Värdelös, rädd och bortglömd.
Försvunnen i min egen lilla värld.
Okontaktbar och osynlig.
Men ingen försöker nå mig, för jag låter er inte.
Alltid samma frågor.
Vad har jag gjort så fruktansvärt fel?...
Visa hela (0 kommentarer)
Ni hatar mig för att jag inte är som er.
Men jag ska övervinna ert hat, och hitta min värld av glädje.
Verkligheten är så kall och hård.
Jag vill inte längre gå runt och frysa.
Jag står hellre mitt i elden.
Där det är iallafall varmt.
Och eldens lågor smeker, istället för kylans vind som bara isar.
Jag önskar att jag fick leva i en egen värld, ett rosa fluffigt sagoslott.
Där ni inte kan komma åt mig.
Där du, den person som jag inte vet vem du är men som ändå bor i min kropp, är försvunnen.
Där mitt hjärta är helt och osårat.
//E
Visa hela (1 kommentar)
Nu så måste jag gå ner i vikt.
Det här går inte längre, jag måste göra mig av med dom kilon jag lagt på mig efter sommaren.
Jag ska ta tag i det, snart.
//E
Visa hela (0 kommentarer)
JAG ORKAR INTE MER.
Hej, titta på mig, jag pallar inte.
Låt det ta slut.
Snälla, låt det ta slut nu.
Egentligen skulle det inte vara sånn stor skillnad.
För jag lever ändå inte nu, inte på riktigt.
Visa hela (0 kommentarer)
Jag tror ingen förstår hur nära jag är nu, inte ens jag själv.
Jag är så nära, att bara släppa taget om allt.
Att bara låta mig själv få försvinna.
Jag orkar inte längre vandra runt som en tom kopia av den jag en gång var.
//E
Visa hela (1 kommentar)
Varje gång som jag somnar så önskar jag att det är för att aldrig vakna upp igen.
För jag orkar inte leva.
Förut när det blev jobbigt hemma, så blev det så mycket enklare eftersom jag visste att jag skulle tillbringa större delen av dagarna i skolan.
Skolan blev min flykt från mina problem, hur konstigt det än kan tyckas låta.
Nu är det inte längre så.
När jag är i skolan så är det jobbigt att tänka på att jag ska hem.
Och när jag är hemma så är det jobbigt att tänka på att jag måste till skolan.
Det känns som om det inte längre finns något ställe jag kan vara på, och må bra.
Du skriker och berättar hur dåligt du mår.
Att du inte orkar mer.
Som att jag någonsin har orkat, men jag har gjort det ändå.
//E
Visa hela (0 kommentarer)