Rudolfssons bloggis
Ingen rubrik
Ensam i mörkret
Där ingen kan se
Där sitter hon ensam
För att ingen vet vem hon e
Där sitter hon i sitt hörn.
Hon sitter där helt själv,
Alla löften som hon blivit lovad,
Alla saker hon skulle ha fått.
Allt som hon har skrivit till honom,
Allt som han skulle ha uppnått.
Hon sjunger tyst för sig själv,
För att glömma bort.
Hon vill glömma allt i hennes liv,
Allt som hon genom gått.
Allting ska bort
Hon vill inget mer se
Hon vill inget mer höra
Hon ska aldrig mer be
Hon vill ej leva
Hon vill inte mer
Hon vill bara sova
Hon vill aldrig mer se
Går genom livet helt osynlig, utan att någon kan se.
Alla som hon går förbi, ser inte vem hon e.
Ingen som lägger märket till henne när hon går där bredvid.
Ingen vill veta av henne ingen vill vara hennes vän.
Alla bara ignorerar henne, ingen vill vara med henne mer.
Så hon somnar in.
Allting ska bort
Hon vill inget mer se
Hon vill inget mer höra
Hon ska aldrig mer be
Hon vill ej leva
Hon vill inte mer
Hon vill bara sova
Hon vill aldrig mer se
Tre veckor senare, undrar alla var hon är,
Det är först då alla vet vem som dem letar efter är.
Det är först då alla letar allt som dem kan,
Det är först då alla kan hennes namn.
Det är först då alla bryr sig,
Bryr sig om något som dem inte viste fanns.
Hon sitter bara där och ler,
Hon sitter ovanför dem och tittar ner.
Hon ser på människornas kinder,
Dem är våta av tårar.
Hon ser att dem gråter över något som dem inte viste fanns.
Om världen ska vara så här,
Att man dömer utöver det man ser.
Att man dömer innan man vet vem personen e,
Dömer ens utseende dömer den som man e.
Då vill jag bara somna in och aldrig vakna mer.
Skrivet av Rudolfsson, 2006-04-02 00:10
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.