The Amazing Journey of Me

Skriver idag igen. Det har blivit ett behov. Är i den fantastiska skolan nu, men jag känner att jag inte klarar av att vara här mycket längre, måste härifrån, innan jag kvävs. Tar tåget till Kilafors 10:40. Sen traskar jag väl iväg till skolan där i jakt på sällskap, för det behöver jag nu, Pecca är inte här nu och ingen annan av mina vänner heller, för den delen, eller ja, träffade Alex innan lektionen men hon skulle hem. Åhh. allt är så dåligt nu, så himla värdelöst. Jag är en äcklig egoist. Jag skäms nästan över mitt eget betende. Pinsamt. Huvudet dunkar och hjärtat ännu mer. Hua. Känns som jag vill kräkas, eller kramas, eller.. vad som helst. Hade jag varit hemma idag så hade jag gjort saker. Jag vill göra saker. Vet inte. Knycker på nacken nu också. har märkt att jag gör det när jag känner obehag, eller vad man ska kalla det. Vill härifrån, nu. Vill inte vänta till 10:40. 10:40 skulle lika gärna kunna vara om hundra år. Orkar inte vänta, måste härifrån. Ska prata betyg med läraren, vet redan att jag har G, är ganska säker på det. Jag är ett G:barn. Brukade vara smart och ambitiös förut, MVG i engelska, nu G frågetecken. Tack det som gör så här mot mej, tack mej själv för att jag gör så här. Måste skärpa mej. Men hur? Hur skärper man sej? Ska man bra ignorera det. Eller ska man göra sej av med det. Vad ska man göra. Hjälp. Jag vill hjälpa, men jag kan inte. Hur gör man, hur hjälper man nån, hur vet man att nån vill bli hjälpt. Hjälp.

Skrivet av RuttenGet, 2006-06-01 09:26