The Amazing Journey of Me

Jag ska flytta.

Ni som känner mej vet vad det innebär.

Vafan skulle jag bli kär i dej för?
Varför ska jag älska dej så här mycket?
Du har inte gjort ett piss för att förtjäna mej.. eller.. nåt alls..
du är en dålig människa.. och jag önskar att jag inte hade dej i mitt liv alls..
jag bryr mej för mycket och jag saknar dej så det gör ont precis överallt, tiden du älskade mej var den bästa i mitt liv. Nu, tack vare dej, gör allting bara så ont.. det är inte värt det, det kan omöjligt vara värt det. Du kommer aldrig inse vad du gjort mot mej, du är en trångsynd jävla idiot, men ändå är allt jag önskar att du ska älska mej igen. Fan Erik, det skulle ju vara du och jag!

Jag har samanlagt gått ner 11 kilo.
jag är duktig.
men dom senaste dagarna har skänkt mej 2 kilo åter.

sånt är så kul. Jag ska leva på bananer.

Fattar inget.
mamma är dum
pappa är dum
annelie säger konstiga saker.
Jag har inget hem

wtf.

Här ligger jag i mitt extremt underbara tält och bara ÄR. Utan en tanke på varken alkohol eller andra dumheter, då plötsligt Robin Oppman vaknar till liv och erbjuder sej att supa ner mej ikväll. Och jag behöver inte betala ett öre. Yey.
Full två kvällar i rad verkar det som. inte illa.

hejdå

Totalt värdelös dag. vill inte finnas idag.

Om inte du kommer hit och håller om mej, så tänker jag inte lämna tältet alls idag.

Jag är lika rädd som du, ska du veta. Jag är inte med barn. men ändå.. jag är också rädd.
Är så glad att du följer med mej. Att du bryr dej. Att du visar känslor.
Dom här dagarna har mina känslor för dej.. vaknat till liv igen.. och det suger, för det kommer inte bli du och jag igen, ALDRIG. Det är över. kan inte alla bara acceptera det och sluta tjata.. Ni gör det bara värre.
KOM TILL MEJ ERIK!

Allt är verkligen piss.. har gömt mej för livet så jävla länge nu.. men det verkar hinna ikapp mej..,
Vill inte ta tag i det.. vill bara ligga här i mitt tält.. och inte göra nåt..
men skolan drar i mej, familjen drar i mej, mina vänner drar i mej.., och jag bara ligger här..
Fattar verkligen inte hur jag ska ta mej ur det här..*
är så less....

Nu har det jag förutspått hänt.

För mer än en månad sen skrev jg till hanna att Erik skulle lessna på henne inom kort, och dumpa henne.
Och igår gjorde han det.
Och snäll som jag är, så tröstar jag Hanna idag. För jag om nån vet ju vad hon går igenom.
Men fortfarande undrar jag om hon verkligen vet vad kärlek är. Hon kommer resa sej ur det här och gå vidare ganska snabbt.

Måste sluta bry mej om alla.

Är äckligt glad för Jennys skull iaf.
Det som händer dej, får mej att tro att det kanske finns hopp för tillochmed mej.