The Amazing Journey of Me

Vi är ruttna, hela högen... Inbrott?! Vad tänkte vi? Rättelse; Vad tänkte dom? ;D
Nu är jag iaf hemma. Jag fick en mysgga i ögat på vägen hem. Då började jag gråta. Det var synd om mej. Jag har Melontuggummi. Det är gott. Jag fick till och med träffa Madeleine ikväll. Guud vad glad jag blev. Vet inte varför, men helt tokig blev jag. Fick tillbaka ett par byxor som hon haft i ett år :P Det var ju bra det. Mitt Melontuggummi börjar tappa smaken. Inte bra. Jag har vita ben.

HEJDÅ

Igår var jag på äventyr. Blev uppdragen ur sängen 06:15, gick ner och stoppade i mej en korvsmörgås sen bar det iväg till Lindesberg för att hämta den nya bilen. Men allt med den färden blev bajs och bilen slutade fungera i Ludvika. Allrså våran gamla bil. Men efter några timmar på en busshållsplats så kom bärgningsbilen. Det var trevligt att åka den. Man kände sej så överlägesen. Han som vi skulle köpa bilen sav kom till Ludvika med våran nya bil och så skjutsade vi honom till lindesberg-Hälsade på mammas moster gjorde vi också. Hon såg precis ut som mormor. Jag blev så ledsen när jag såg henne, men också glad, för hon var så glad och snäll : )
Åkte till Örebro för att handla lite. FIck 500 av mamma. Köpte två väskor på H&M. Japp.
Sen blev det att åka mer bil. När jag kom hem vid nio trpdde jag att den hemskka dagen var över.

Men icke. Den fortsatte. Emma hade fest och jag kunde ju inte annat än att åka dit, hörde att en vän till mej, Eva var där....

Jenny Karlsson är en upplevse.

jennykarlsson har bett mej att skriva mer för att hon skja ha nåt att göra.
Och godhjärtad som jag är så kan jag inte göra annat än att lyda.

Kan ju börja med att fråga en sak. Vad gör jag vaken nu? Jag ska inte vara vaken nu. Jag ska åka till ÖJEBJOOO och handla mej lite kläder. Vi ska åka klockan 7. Seven am. AM!
Är det värt det? Ja, det är det nog.

Idag sög. Idag var hemskt. idag var... ändå så vanlig. Men ändå har det inte varit på det viset någon gång. Kunde inte stoppa gråten. Den brukar liksom sluta på en gång eller inte komma alls. Men idag kunde den inte ta slut. Den bara fortsatte. Jag satt passande nog på kyrkogården. Borde varit inne i kyrkan och tittat på min bror och Emma och alla andra. Men jag kunde inte.
För en stund höll jag tillbaka tårarna och gick in och satte mej. Men efter bara några sekunder blev jag dramatisk och sprang ut.
Det här är fånigt. Skitsamma

SLUT

Life is the shit.
Idag så var jag med Pecca på marknaden, vi åkte virvelvinden två gången på rad, det är nåt som jag ångrar bitter i denna stund. Jag visste redan innan att jag är känslig mot att snurra runt, runt i en karuselljävel, men envis som jag är så gjorde jag det ändå. Mådde som väntat piss efter det poch halvdäckade över ett bord. När jag låg där och vred mej i smärtor så kom det två äldre herrar, om någon skulle fråga mej vad det var för herrar så skulle jag svara att det var två alkolistherrar. För det var det. Dom började småprata med mej och trodde väl att jag var en av
"dom". Det känns ju bra. Verkligen. Nu är iaf Pecca påskalainen här och förgyller min sjuka tillvaro. Det är ju bra det. Orkar inte skriva om en massa jobbigt sskit idag, det för bli ytligt och tråkigt istället. Fast tråkigt är det ju alltid. Men hejdå

Skriver idag igen. Det har blivit ett behov. Är i den fantastiska skolan nu, men jag känner att jag inte klarar av att vara här mycket längre, måste härifrån, innan jag kvävs. Tar tåget till Kilafors 10:40. Sen traskar jag väl iväg till skolan där i jakt på sällskap, för det behöver jag nu, Pecca är inte här nu och ingen annan av mina vänner heller, för den delen, eller ja, träffade Alex innan lektionen men hon skulle hem. Åhh. allt är så dåligt nu, så himla värdelöst. Jag är en äcklig egoist. Jag skäms nästan över mitt eget betende. Pinsamt. Huvudet dunkar och hjärtat ännu mer. Hua. Känns som jag vill kräkas, eller kramas, eller.. vad som helst. Hade jag varit hemma idag så hade jag gjort saker. Jag vill göra saker. Vet inte. Knycker på nacken nu också. har märkt att jag gör det när jag känner obehag, eller vad man ska kalla det. Vill härifrån, nu. Vill inte vänta till 10:40. 10:40 skulle lika gärna kunna vara om hundra år. Orkar inte vänta, måste...

LunarBloggen :
Ledig idag som vanligt. Har ätit vaniljdrömmar så jag är ganska lycklig. Eller ja, lycklig är väl kanske inte rätt ord att använda. Jenny säger att jags ska skriva, men det känns så meningslöst, känns som att det finns så mycket jag vill få ut, men det är liksom inget viktigt, inget som folk skulle förstå, inget som jag själv skulle förstå.
Jag trodde jag var glad igen, trodde att glädjen jag känner varje dag är det som är överhängande. Men inne i mitt bröst så dunkar det, det dunkar och vrider sej, som att et vill ut, men jag vågar inte släppa ut det. Jag vill att det ska vara kvar, för det har börjat kännas som en del av mej, och det skulle kännas så tomt utan det. Men jag hoppas ändå att det någongång försvinner. Jag borde kanske göra det här inlägget hemligt, för jag vill inte ha folk som skriver och frågar, "varför är du ledsen", jag kan ändå inte svara.
Har upptäckt att jag gör saker som jag verkligen inte trodde att jag "var...