The Amazing Journey of Me

Nu sitter jag här med en 3,5:a och fular mej.
Malin, Wallan, Emma och Lelle är här. Helene är på väg. Men hon är seg som en melon.
Ska dra till Mattias och Sjöström snart. Vill ha Erik här. Men icke.
Nu ska jag bli full. hejdå

Älskade, älskade människa.

Malin är min. Jag är Malins. Vi är varandras.
Det är Malin jag älskar mest.

Fan.

Dåligt;
Malin sur
Erik sjuk
Mamma sur
Martin sur
Pappa är pappa
Emelie sur
Pecca sur
Segersta suger
Inga pengar
Inga cigg
Inget godis
Skola

Bra:
Säng
Chips
Carlsberg

Nu ska jag gå och hänga mej.
HEJDÅ!

Bara så ni vet så är jag aningen deprimerad när jag skriver detta inlägg, så jag kan få saker låta värre än vad dom egentligen är.

Som vanligt minns jag inte så mycket av årets början, men jag har för mej att det var konfirmationstider. Jag och Emma var faddrar på konfirmationen och lärde där känna Jenny och Wallan. Det var ett smart drag när jag tänker på det såhär i efterhand, för Jenny är verkligen en av dom bästa människorna. Det var med Jenny sommaren började, vi badade näst intill varje dag. Det var min stackars moped Slynan som fick stå ut med att åka fram och tillbaka till udden. Det var Jenny som drog upp Oppman i "min" lägenhet och det är nog tack vare Jenny jag är vän med den gossen nu, kan man nog säga. Men varför började jag prata om sommaren? Hände det ingenting i början av året? Var mitt liv meningslöst innan sommaren? WTF! Jag minns ingenting. Jag borde minnas min födelsedag, den är i april. Det var en.. torsdag. Pecca ringde och spelade upp...

Har varit hos Erik i några dar. underbart :D Älskar honom så mycket.

Malin kan hon...........

Erik Skoglund. Tack och lov för dej. Du har räddat mej bara genom att finnas till.
HJÄRTEGULL! Längtar tills på måndag när man får träffa dej. <3