The Amazing Journey of Me

Föresten saknar jag dej Jenny, så det gör ont, AJ säger jag bara.

Allt är fel, blir fel, fuckar sej. Så här var det inte förr, då var det lätt, då pratade vi, vi skrattade tillsammans, vi kramades, vi älskade varandra. Nu.. Nu är allt fel. Vill inte ha det så här. Ja vet att det är jag som förändrats, att det är jag som gör det svårt för dej, mej själv och för alla andra. Ska till hälsocentralen och sen nån läkare, hoppas jag har en sjukdom att skylla på. Jag vill inte ha det så här, jag vill inte vara så här. Förlåt

Egentligen.. så.
Du vet hur det är, du och Malin, ni vet.
Malin förstår, förstår du?
För det inte vidare till någon, skämta inte om det med dina vänner, försök förstå.
Egentligen så skäms jag inte, inte inne i min och Malins bubbla, där bara vi två finns i en värld av fester och fylla. Men i verkliga livet, bland andra människor, skäms jag. Jag borde inte göra det, jag borde stå för det jag känner och tänker, men det är så svårt. Ni får mej att skämmas. Det är era ord som sänker mej och får mej att tro att det jag känner och tycker är nåt fel. Det är det inte.
Jag är en svag person egentligen, så hård på ytan, kör över andra och sätter mej över dom. Men innuti, när jag hör vissa ord så brister jag, ibland visar jag det, ibland inte, ibland lite väl, och när det blir så där mycket som det kan bli, då förstår INGEN, då är jag helt ensam.
En person sa en gång till mej, en sak jag inte kan skriva ner med ord i denna blogg. Det han sa fick mej...

jag har glömt bort mitt liv. Jag har inget kvar, allt är en enda stor, svart klump. Kan inte förklara, inte förstå. Vet bara en sak. Det ska inte vara såhär.

Jag är sjuk. Ont i halsen, huvudet och resten av min särgade kropp. Min mor besklyller mej för att ha hånglat med en massa folk som smittat mej. Tack kära mamma för att du har så höga tankar om mej. Inte för att hon borde ha högre än vad hon redan har. Dom är alldels lagom. Nu började datrn dunka. har jag otur så exploderar den. Skitsamma. Oppman var snäll och kom och hämtade mej i skolan idag. Mådde så dåligt så det var inte klokt. Tur man har en Oppman, annars vore allting så himla mycket svårare. Älskar den gossen. Faktiskt. För övrigt så har jag blåsor i munnen, på tungen och hela faderasket. Det gör väldans ont. Jag är säkert jättesjuk. Aja, skitsamma. Jag har feber, kan skylla delar av svamlandet i detta inlägg på det. Hejdå

Snart så ska jag skriva en vettig blogg. men inte idag.

Lika bra att inte tänka alls. Lika bra förtränga alla känslor. Lika bra att inte bry sej. Lika bra.
Men den stora frågan är. Hur gör man?

ååh. ajaj. tur jag har mitt godis iaf. annars skulle jag gå under.