Siphirys bloggis
Att jag lever är ett mirak el..
Jag brukar alltid må dåligt när jag passerar bilar som ligger i diket, eller när man ser att någon har krockat. Även om bilen inte är skrot så är det fortfarande hemskt!
I fredags var det min tur.
Jag kom körandes i 70km/h, ser att jag har en traktor framför mig och tänker att jag ska köra om.
Konstaterar dock i sista sekund att det kommer en mötande bil. När jag ska bromsa så konstaterar jag att bromspedalen är STUM! Jag pressar ännu hårdare men inget händer. Under dessa få sekunder så hinner jag tänka att kör jag in i mötande bil då dör vi båda två, kör jag in i traktorn så dör bara jag.
När jag ser traktordäcket komma emot min bil så tänker jag bara, nu dör jag. Känner Airbagen i ansiktet och konstaterar förvånat att Nej, det gjorde jag fan inte alls det!
Förvånansvärt rationellt tänker jag att jag måste styra ner bilen i diket, annars kommer fler personer att köra in i min bil.
Efter att bilen hamnat i diket så minns jag inte så mycket förrän jag vaknar av att det luktar rök om airbagen. Jag kliver ur bilen och det första jag ser är två äldre män som står och tittar på mig med gapande munnar, helt chockad över att jag lever. Att jag ens tog mig ur bilen.
Av chocken (blandat med min lite speciella personlighet) så står jag och traktorföraren och skämtar om att nu behöver jag minsann inte oroa mig för besiktningen.
Börjar ringa runt, polisen, mamma, sonens pappa så någon hämtar honom på dagis, jobbet och tar ledig, hämtning vid olycksplatsen, mamma igen.
Polisen frågar om dom ska skicka en ambulans men eftersom jag har så mycket annat att tänka på och jag klev ur bilen för egen maskin så svarar jag nej.
Jag och bonden utbyter lite uppgifter och småpratar en stund.
Aldrig någonsin har jag träffat så många medmänniskor!
Under en timme så stannar över 50 bilar och frågar hur jag mår, om jag behöver hjälp/skjuts.
En kvinna kliver till och med ur bilen och börjar klämma och känna på mig.
Efter några timmar hemma så börjar smärtan komma. Ryggen, nacken, näsan och huvudet. Precis ALLT gör ont! K kör in mig till akuten där vi får sitta ett tag då det är fullt i vänthallen.
När jag väl kommer in så går allt väldigt fort.
Jag hinner inte mycket mer än tala om att jag har krockat med en traktor i 70km/h så sitter nackkragen på plats. Jag får en bår och dom klipper mina kläder, blir inpackad och fastspänd för att jag inte ska kunna röra mig. Svettig och ont överallt bär det av till olika röntgenavdelningar, dom tar blodprover och temp, klämmer och känner. Jag träffar en massa olika läkare som alla ojar sig över att jag inte åkte in med ambulans. Dom vill behålla mig över natten på grund av hjärnblödning och hjärnskakning.
Här ligger jag nu, bara två dagar senare. Jag har klarat mig ur en bilolycka med en spricka i revbenet, lite blåmärken, hjärnskakning och en skadad självkänsla!
För att poängtera än en gång vilken tur jag har haft, så lägger jag upp en bild på hur min bil ser ut!
Skrivet av Siphiry, 2014-06-02 01:08
Kommentera: