En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
StarGlow

System Failure

Du är nog det största misstaget i mitt liv.
Man ska inte ångra något man gjort. Men jag ångrar fan allt.
Ångrar att jag träffade dig, ångrar att jag tillät mig själv falla så hårt.
För nu får jag äta upp allt. Varje dag är mer eller mindre en kamp mot alla tankar och tårar.
Jag vill bryta ihop totalt, och få ur mig allt. Få ut dig ur hjärnan.
Radera bort dig som en dålig gammal låt.
Men det säger stopp. Man får inte gråta, man får inte vara svag.

Skrivet av StarGlow, 2007-05-07

Visa hela (1 kommentar)

Vad är det med karlar och skämta om precis allt, sen klagar dom på när vi tjejer blir sura över det.
Inte konstigt att man nästan aldrig kan ta det dom säger på allvar. Men skulle det vara tvärtom,
att det vi va som skämtade om precis allt så skulle vi bara få en massa skit. ÅÅEH!!
Varför ska det vara så jävla svårt för karlar att acceptera det som händer. Blir så trött.

Du vet precis vilka knappar du ska trycka på för att göra mig arg och ledsen.
Igår så gick du över gränsen rejält. Det va du som gjorde fel, inte jag.
Egentligen skulle jag bara strunta i dig, inte ge dig en andra chans.
Men jag måste ge dig en andra chans.

Skrivet av StarGlow, 2007-05-02

Visa hela (1 kommentar)

Ibland så hör inte folk på vad man säger. Dom hör bara det dom vill höra.
I vissa lägen så struntar jag helt i det. Men när jag själv inte vill eller har lust till att göra något,
då vill jag sitta hemma och bara vara. Annars känns det bara påtvingat. Hur många gånger måste man säga nej innan folk börjar lyssna? Vad finns det inte att förstå om man får höra,
"men jag orkar inte eller jag vill vara hemma och ta det lungt" Jag förstår inte riktigt.

----

Du betyder en massa för mig, men du driver mig till vansinne.
Jag blir galen på det här velandet fram och tillbaka. Vad är det som är så svårt?
Du vet ju hur mycket du betyder för mig. Och hur mycket jag vill träffa dig.
Men när det blir så här, så vet jag inte om jag har lust att ge mer tid.
Du har fått din tid att tänka, 4 månader ska väl räcka?
Eller så kanske det inte gör det?
För så svårt kan det inte vara att bestämma sig.
Take it or leave it.

Skrivet av StarGlow, 2007-04-28

Visa hela (0 kommentarer)

Nu kan jag nog säga att allt som någonsin har gjort så där jätte ont, inte gör ont längre.
Det finns vissa stunder när allt kommer tillbaka, men då vet jag att det bara är för någon sekund.
Och sen försvinner det igen. Äntligen. Så många gånger man har undrat när det ska sluta göra ont. Och allt som behövdes va tid och ingen kontakt. Och hade det här vart för några månader sen så hade jag inte klarat det. Men nu är jag glad att det är över. Allt kom tillbaka i tisdags när vi åkte till samma ställe där allt började. Dom känslorna jag kände då va nästan för mycket. Men jag fick mitt avslut som jag ville ha. Jag kunde släppa allt och bara andas. Just nu känner jag bara rädsla, hur kommer allt bli? Jag vet att det här är bra. Och att vi inte har någon kontakt längre är också bra. Men ändå så kan jag inte sluta tänka på hur allt kommer att bli. Det finns fortfarande hopp kvar att vi kanske kan vara vänner igen. Men vem vet hur det kommer att bli.

Skrivet av StarGlow, 2007-04-26

Visa hela (0 kommentarer)

Dina ord gör mig glad.
”Det räcker med en Katja. Skulle aldrig byta bort dig mot någon annan.”
Det känns så skönt att få höra dom orden.
Soetnos. <3

Skrivet av StarGlow, 2007-04-20

Visa hela (0 kommentarer)

Det känns som att jag kommer gå sönder snart. Tårarna rinner och allt känns bara helt fel. Inget känns bra idag, varken dina ord eller mina tankar. Jag vill rymma bort från allt det här. Och aldrig mer kolla tillbaka. Vill inte känna som jag gör nu. Fan va bra det hade vart om man hade kunnat radera bort människor. Jag förstår inte varför jag tillåter mig själv att må dåligt över det här. Och jag förstår inte varför jag fortsätter att kämpa. För vi båda ser ju att det inte funkar. Eller är det bara jag som känner så? Tänk om du bara kunde öppna munnen och säga vad du tycker och tänker. Allt skulle bli så mycket enklare då. Just nu står man bara på ett och samma ställe och snurrar runt. Samma visa om och om igen. Det kommer ju aldrig kunna bli bättre om det fortsätter så här. För tro mig, jag vill verkligen ha kvar dig som vän. Men inte om det fortsätter så här. Då ser jag ingen mening i det hela. För jag vill inte må så här längre. Står och...

Skrivet av StarGlow, 2007-04-08

Visa hela (1 kommentar)

12 års saknad.
Minns fortfarande den dagen som igår.
1 april ska vara en skämtdag.
Men för mig kommer den aldrig mer bli det.


Jag saknar henne så grymt mycket.
Och den här dagen kommer alltid vara den värsta dagen på året.
Idag kommer allt tillbaka. Bilderna hoppar upp i huvudet på mig och jag får inte bort dom. Om det nu finns något som är större än oss, hur kunde det då tillåta ett litet barn se sin egen mormor dö? Jag förstår det fortfarande inte. Fanns det någon mening med allt? Skulle jag lära mig något av det?
Eller ska jag behöva leva med att jag såg henne dö, och att jag kunde inte göra något för att stoppa det? Ibland är livet ganska orättvist.

Skrivet av StarGlow, 2007-04-01

Visa hela (1 kommentar)

Tiden flyger iväg. Från veckor till månader. Snart från månader till ett år.
Men ändå så känns det som igår. Vissa dagar tänker jag inte alls på dig.
Andra dagar så är det bara dig jag tänker på. Och dom dagarna skulle jag helst vilja vara utan.
Men vad gör man när man inte kan radera ut personen från hjärnan?
Egentligen så är det ju bara små grejer, vad personen har sagt och vad personen gjorde.
Allt sånt där som får mig att vilja fortsätta framåt. Men jag ska ju kunna fortsätta fast jag inte tänker på allt det där. Men saken är att jag vill inte släppa det. Inte än iaf.
Är nog inte riktigt redo, fast det har gått så pass lång tid. Personen gör mig glad.
Så varför ska jag släppa något som får mig att må bra?

Skrivet av StarGlow, 2007-03-28

Visa hela (0 kommentarer)