StarTravellers bloggis

...Who can say where the road goes...Where the day flows?....Only time...

Så sant...nu är hösten här, kylan börjar bita sig fast med ett allt stadigare grepp i vår natur, som sakta men säkert förändras...löven tappas på energi, och i sin kamp för att hålla fast vid det träd de en gång växt ut på, lyser de med vackra, skimrande färger...att deras kamp för överlevnad kan vara så vacker..

Höst..det är nu jag undrar vart sommaren tog vägen, semestern som gick alldeles för fort..det är också nu, den här hösten, som jag kommmer ihåg det senaste året, alla gånger vi pratat, druckit kaffe, åkt iväg på någonting, tillsammans, du och jag. Nu är det slut med det, aldrig mer kommer vi att göra något tillsammans igen, bara vi två...och jag saknar dig redan, fast du inte flyttat ännu. Jag kommer att åka förbi huset, många gånger igen...och komma ihåg hur vi suttit i morgonljuset på trappan, druckit kaffe, diskuterat och skrattat...och tänk alla kommentarer jag fått för mina nya fina kläder jag haft på mig det...

Finns här ovanför...satt i min kanot, paddlade med långsamma tag, tillsammans med min bästa vän häromkring...vi njöt, pratade och andades frisk kvällsluft...det händer aldrig mer.

Ja, jag letade men fann ingen...sladden till min hjärna..för en sådan torde du ha, eftersom du gick rakt på sak i din fråga, min bästaste vän här i cyberrymden!
Nu ska inte detta handla om dig, inte den här gången..men det vet du ju redan:)

Nä...nu ska det handla om en helt annan vän, eller, någon jag ÖNSKADE var min vän..på ett väldigt djupt plan.
Det tedde sig ju så, att vi gradvis minskade vårt umgänge härförleden, någonstans runt slutet av förra året. Jag vet orsaken, och för din del var den bra, men för min del..nja, jag tycker nog att du trots den orsaken kunde hållt kontakten lite, följt med på någonting..men icke. So be it, du var lycklig, jag tyckte det var väldigt bra!
Men lika säkert som vinden växlar riktning på ett ögonblick, lika nyckfullt är vårt liv här på jorden, och nu har det hänt något, något som gjort att du vill umgås med mig igen.
Till en början var jag reserverad och kände inte någon större entusiasm över att träffa dig...men igårkväll stannade jag ändock till och pratade en...

Nyduschad, känns skönt. Det varma vattnet har fått strila nerför min kropp och rensat bort gamla hudflagor som inte längre behövs, de har gjort sitt för att skydda mitt inre. De har suttit där och stått emot hårt tyg, värme, kyla, svett och darrningar från arbetande muskler. Men nu är de skrot, uttjänta. Bort med dem! Nya har redan tillverkats och tagit plats, för att ånyo stå till tjänst med beskydd i min vardag.

Diskade efter duschen, det var läge för det. Roligt när diskbänken är skinande ren och ingen disk väntar, då känns det bra. Men det räcker inte...inte på långa vägar. För bäst jag stod där och förde diskborsten fram och tillbaka, av och an, så reflekterade jag lite över mig själv, min personlighet. Och kom fram till att den inte är något vidare bra. Det är väldigt lätt att hitta dåliga egenskaper, mindre lätt att hitta de bra, och just denna kvällen hittade jag inte något bra...inget alls, faktiskt. Allt kretsade kring framtiden och var någonstans jag ska kunna vara en del av den. Mitt liv ser...

...att skriva ner mina tankar som dök upp precis här och nu, kanske bara för att komma tillbaka senare och läsa och undra hur jag kunde tänka så..men iallafall...det handlar om att avsluta något, vad vet jag kanske inte, men ett avslut är det.

Det är en solig eftermidddag, du har vart i stallet som vanligt och ridit, jag själv stannade till uppe på gården, mekade lite med bilen, och när jag är klar får jag sms, det händer inte ofta men jag får ett iallafall...tar upp telefonen ur den trånga jeansfickan och ser att det är från dig, såklart hoppar pulsen upp några hundra hack och jag öppnar och läser...du vill att jag ska komma ner till stallet och prata, och innan jag läst klart så är jag påväg ner den kilometern som det är ner till dig och din häst...parkerar bilen, blir hälsad av din hund som så många gånger förr, han är alltid lika glad och full av energi, den hunden...ofta säger du bestämt nej när han vill hälsa, men inte idag eftersom du är upptagen med annat..så jag och affe har dragkamp med min...

Ja, visst är det så...vi dansade två danser, hur du nu lyckades få upp mig på golvet, det var mitt livs två första, men någon gång ska ju vara den första med sägs det! Av golvet igen, och där stod din syster och ville hem...så vi kom överens alla fyra om att bror kör hem din syster, sagt och gjort. Vi pratade lite du och jag...sen ville du sitta på en bänk. Härligt att vila sig lite! Men helt apropå kom vi då in på relationer, och här tog sen den trevliga delen av kvällen slut, för mig...vi diskuterade hur vi känner för varandra, och från ditt håll var det en stark vänskap, vilket du också upprepade flera gånger, att jag är en väldigt god vän, och det är ju roligt att höra sådant, absolut! Men....jag vill ha dig, som vän och livskamrat...jag ser i dina ögon, jag följer varje hårstrå med blicken, njuter av att se dig närhelst jag får chansen...jag är kanske inte så bra på att uppvakta, samtidigt ville jag inte vara påträngande...så därför har jag tagit det lugnt...man ska smida medan järnet är varmt sägs...

Det var VÄLDIGT trevligt igår, tjejen!:) Men fortfarande inga kramar när vi skiljs...däremot, när jag stannade halvvägs hem, tog kort på den stora fina månen som du nämnt tidigare...så ringer du när jag precis satt mig i bilen...med andra ord stog du och tittade efter mig...och jag inbillar mig att det hade en anledning...men man vill tro en del saker ibland, som egentligen inte alls är sanna...det är väl så i det här fallet...men tanken är mysig!
Film ikväll med, kanske du vågar sitta lite närmare än 1½ meter ikväll i soffan? Jag bits inte...däremot kan jag få för mig att lägga min arm om dig och krama dig...men det vore kanske dumt...jaja, det visar sig vad som händer, jag känner mig konstigt glad iallafall!

Var det igårkväll, invigning av ett omstritt vindkraftverk, och det var riktigt roligt! Gick in inuti och kikade, hörde på en gubbe som drog massa fakta och visade, ja det var kul! Sedan gick vi till tältet där det bjöds på god mat och gott att dricka, tillsammans med massor av trevliga människor, kort och gott en lyckad kväll, vårt bord blev sist hem när klockan närmade sig 01.
Sen förstås, mobilen var ju med och jag fick ringa lite....till en tjejkompis, vi hade pratat lite tidigare under kvällen, hon var på fest hon med. Men med stigande promille sjunker urskiljningen över vad som slipper ut från ens mun, och det gällde båda just inatt...så nu är det som det är, den vänskap vi hade igår, den är borta idag. Det blir aldrig som det var, och kanske är det lika bra det....två bröder, en tjej...du gillar bror, jag gillar dig, kan det bli värre....det kom fram inatt iallafall, och somsagt, på några sekunder förändrades allt, och nu blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att umgås alla tre igen...well, det...