A lonesome wolf doing a zombie thing

Var ett tag sedan nu, (troligen omkring en vecka) som någon fick åka iväg för att stötta sin familj och finnas där när en farbror råkat ut för hjärnblödning. Ett väldigt tråkigt men ändå ganska vanligt scenario när de kan vara extra tungt och inte minst svårt att trösta och försöka mildra sin (exempelvis) far.
Något inte alla känner igen sig i men troligen får erfara senare i livet då, nästintill oundvikligt tyvärr.

Jag själv uppskattade när jag fick ett sms om hur de låg till. Ja mest så man inte går och oroar sig eller undrar varför man inte hör av personen plötsligt. Är ni med på vad jag menar?
Har ju tyvärr både själv smällt med en bergvägg när jag sagt jag skulle vara hemma på någon timme, och har bekanta som krockat med träd på vägen hem. (den gången hörde jag inte av denne på någon vecka, givetvis blev jag orolig)

Men så nu åter till de jag inledde med, nu står man där igen då de går flera dagar i sträck utan ett livstecken. Man hör om...

jo klockan är efter lunch, kollegan sprang iväg på ärende och jag passade på att läsa dagens update från en kär vän i dalgång

Trots att man så väl känner till de svårigheter hon går igenom, att de verkligen är tufft (minst sagt) att gå med på eller försöka ta till sig de uppåtpiggande som folk kommer med.
Trots de så vill jag så gärna och försöker detta för henne, med viss risk för att vara tjatig eller (hemska tanke) jobbig? De är ju svårt för en annan att se någon vara nere, man önskar de har effekt och kanske på sikt att man gjort skillnaden. Fått en fin person gladare, må bättre och vara så lycklig som den förtjänar.

Allt som oftast får jag nog säga de verkar ha en liten effekt också, när hon fått pratat lite om de liksom så släpps de för stunden i alla fall och en muntrare stämning infinner sig. Mycket döljs nog också de tror jag, dels för att hon inte vill verka hur deppig som helst men även för sig själv för om man döljer de så...

Du sjunger den så fint

Every step I take
Every move I make
Every single day
Everytime I pray
I'll be missing you

Thinking of the day´s
When you went away

What a life to take
What a bond to break

I'll be missing you

Fredagens eftermiddag alltså, ringt och stämt av med polarna så de är dags att åka mot stan.

Kul nyhet också är att Petter köpt sig en BMW 535i årsmodell ´90, alltså en E34 (serien innan min).
Enligt honom är de något att visa upp, jag förväntar mig något i ganska ok bruksskick med tanke på hans senaste 525 som inte var mycket för världen precis (inte tvättad dom senaste åren, färgen skiftade i gyllenbrunt istället för silver).
Men ok något så historiskt viktigt som en 535i gjorde mig glad, jag skall hoppa i bilen och köra iväg då jag upptäcker jag är helt utan batteri.

Skit också muttrar jag medans jag hämtar laddaren och kopplar in den, gissar mig till att åtminstone en timme måste jag ladda innan bilen startar.
Går in och fipplar med annat under tiden, jag tror de går säkert 1,5h innan jag kliver ut för nästa försök. Inte fasen är den ens på väg att starta nu heller?!
Så vid kontroll i skuffen igen så visar de sig att pluspolen från...

Elloooo, här sitter jag och skall se om jag kan få ut lite om helgens aktiviteter ur skallen.
Har precis betalat räkningar och sådant, lite sent jag vet men de är ju semestertider.
Var på väg att få en ordentlig klump i magen när jag räknade ut att de var omkring 15 lax i fasta utgifter & rörliga som jag knappade in. Alltså inte sånt som om jag hade köpt en glass på kiosken. Ingen aning om hur de kan vara så mycket de får man ju kolla på sen, varför ha utgifter för två personer när jag är ensam?

Nåväl i fredags åkte jag in till götet och mötte upp Petter på hans jobb, jag var inom bolaget strax innan och fick veta att Sort Guld finns inte längre att få tag på där (möjligen andra bolag)
Detta gällde flera bryggerier sa hon, dom hade missat i sina kalkyler att de varit fotbolls-vm (????) och så denna härliga varma sommar, så det är liksom brist på öl! Häftigt tycker jag och drar åt mig ett gäng med flaskor istället för burkar då.

Så skyndar vi vidare...

Tjippo tjenis

Här åskar de och blixtarna står i backen kan jag lova (skall man stänga av elektroniken då, har för mig de?)

Precis kommit hem efter en tripp till Alingsås med systrarna, sagt hejdå och kramats en stund.

Vi letade ställe att äta på i säkert någon timme, i den lilla staden finns BARA kina & thai ställen, och så en vanlig resturang i ett köpcentra där maten inte var något särskilt alls.
Temperaturen pendlade hela dagen omkring 29-32 och syster V höll på att dö flera gånger (enligt henne själv).

Igår hade vi lite skoj på kvällningen när jag hittade pistolen i garderoben och vi tidigare på dagen köpt nytt kulfång. Visade sig att mina systrar var snabba på att lära sig och testa olika ställningar för att få bäst skott, och så gillade dom att posera i hölstret direkt från insatsstyrkan haha! Fotoglada tjejer, som alltid.
Klart dom prickade in en och annan tiopoängare så...

Tjenis igen då, mellanlandat hemma för en stund sedan efter badet.
JA jävlar! Tänk dig nu har till och med jag varit i, fleeeeera gånger?!
Woohoo!

Först var vi ner till Almenäs i Borås, eftersom töserna inte orkade med Liseberg idag.
(tror jag de dom stackarna sov ju bara 11 timmar)...

Där var tusen miljoner bäbisar och småbarn, men ändå en stor fin strandplats (eller ja alltså stranden var allt annat än stor men själva området var lagom)
Ett fåtal personer i min ålder dock, men alla par som var där med sina respektive så kände nog mig lite utsött men sket ju i de.
Var ganska kallt i vattnet men i kom jag till slut :P

Så när vi gick upp passade jag på att ta hjälp av V så vi kan få syster M någorlunda blöt i alla fall.
Planen gick som smort *fnissar*

Nu var vi hungriga och jag skulle bara köpa ett kubbspel innan vi kunde dra ner mot stan och käka på resturangen vid floden intill stadsparken.
Så säger snubben i...

Buenos Noche kan vi säga här 23:31

Detta är dag 2 som är till ända på min semestervecka med systrarna som kom på besök i måndags, dessa runtiochomkring fjortisåldern är mina ögonstenar och älsklingar.
Så är de att vara brorsa och äldre, särskilt sedan man skaffade huset och erbjuder dem sova på en riktig säng istället för madrasserna i lägenheten från förr *S*
Nu vill dom helst plötsligt hälsa på med eget bevåg vilket är himla kul såklart, eller så är de göteborg som lockar jag vet inte så noga. Så länge jag får träffa dem är jag glad, de blir ju alltid för sällan.

Men som sagt dom är ju lite pimpinätta små prinsessor på ärten när de kommer till att hjälpa till medans man grillar så svetten lackar varje kväll, fixar fram frukost och ser till så dom har både filmer och serier att kolla på. När vi inte är ute på stan i 4.5 timme och shoppar så stackars brorsan nästan kollapsar efter att ha hållit i...