A lonesome wolf doing a zombie thing
Snegad Etadpu
jo klockan är efter lunch, kollegan sprang iväg på ärende och jag passade på att läsa dagens update från en kär vän i dalgång
Trots att man så väl känner till de svårigheter hon går igenom, att de verkligen är tufft (minst sagt) att gå med på eller försöka ta till sig de uppåtpiggande som folk kommer med.
Trots de så vill jag så gärna och försöker detta för henne, med viss risk för att vara tjatig eller (hemska tanke) jobbig? De är ju svårt för en annan att se någon vara nere, man önskar de har effekt och kanske på sikt att man gjort skillnaden. Fått en fin person gladare, må bättre och vara så lycklig som den förtjänar.
Allt som oftast får jag nog säga de verkar ha en liten effekt också, när hon fått pratat lite om de liksom så släpps de för stunden i alla fall och en muntrare stämning infinner sig. Mycket döljs nog också de tror jag, dels för att hon inte vill verka hur deppig som helst men även för sig själv för om man döljer de så kan man ta till sig att verka gladare också på samma gång. De är bra även för en själv liksom? Så länge de inte stängs ute för mycket, då mår man ju dåligt av de.
Allt i att må bra är en balansgång och speciellt om övervikten är smärta då svajjar de kraftigt
Jag läste precis i hennes dagsuppdatering att hon haft de svårt under dagen, orolig sömn och så. Men läste man lite noggranare så visade de sig att hon minsann såg slutet på tunneln (ajjamensan dramatiskt inte sant), såg de där ljuset man så gärna vill hon skall se.
Jag kunde även läsa omtänksamhet och en så fin uppskattning hon visar, oj gissa om de gjorde en glad? Sken upp som en sol här minst sagt de är ju underbart om de har effekt, gör en god och helmysig vän glad.
De stämmer nog att de varit en svår tid även för mig nu, inget jag önskar kräkas ur mig utan jag vill hantera de och komma över de bara. Att förlora dem som betytt något för en är aldrig enkelt, att missta någon och inse man bara utnyttjats är minst lika svårt.
Fick äntligen sova en hel natt igår, gick och la mig vid halv tio tror jag och vaknade vid 6 på morgonen igen. Stängde av klockorna och försov mig till tio över åtta när kollegan ringde och undrade vars jag befann mig.
I sängen såklart, sa jag och rusade upp!
Första riktiga sömnen på 3 dagar så de behövdes nog, nu skall jag bli reko igen och hålla umöret uppe så jag kan smitta av mig till en underbar tjej som behöver de. Kan väl bara bli bra då inte sant?
Nu får jag försöka styra upp detta några timmar till, ägnar många tankar till sötnosen med huvudvärk. Krya på dig gumman så hörs vi sen, sov gärna en stund om du åkt hem tidigare.
Orkar du så kontakta mig bara så skall vi nog få till en munter stämning, promise ;)
Skrivet av TSS, 2006-08-10 14:33
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.