Tantspridd

Stressade runt på stan igår. Jag var inte ensam om att försöka hitta julklappar. Till alla jag inte hälsade på ber jag nu om ursäkt. Jag såg er inte! Jag hade hela min koncentration fokuserad på julinköpen och att inte bli sist i alla köer. Jag lyckades nästan. Jag hoppas klapparna duger.
Maken kom hem med bilen lastad med all mat vi behöver för nästa vecka. Det kändes som sanslöst mycket mat.
Nu har jag griljerat en skinka. Bakat småfranska. Påbörjat julköttbullarna. Om jag orkar ska jag göra Jansson färdig också. Sedan kan jag och flickorna hänge oss åt godismakande.
En fullmatad söndag en vecka innan jul. Och jag börjar ändå känna att vi fixar detta i år också.

Äldsta dottern påstod att jag varit ett monster hela förra veckan. Oavsett vad de hade gjort ( och de hade faktiskt dammsugit och gått ut med hunden) så hittade jag saker att vara arg över. Det är bra att hon säger som det är. Nu krävs skärpning annars får jag nog inga julklappar...

Julstämning!
Går det att uppbringa när hemmet invaderades av hantverkare redan klockan frukost på morgonen? Jag ska inte gnälla. Badrummet blir jättefint. Men under tiden är det jobbigt att leva i damm och bråte.
Men julstämningen är inte bara renoveringen av badrummets fel. Det räcker med att titta ut. Gråmodd. Blöta löv. Geggamoja och ett ständigt mörker.
Kanske har jag något emot allt den här julen. Till exempel borde det vara förbjudet för en julafton att ha få infalla en lördag. Det betyder inga extra ledighetsdagar. Bara stress ända fram till julaftonen och vidare över nyår och trettonhelg.
Går det att starta en namninsamling mot såna dumheter?

I helgen ska jag i allafall köpa julklappar. Kankse en hyacint. Apelsiner att sätta nejlikor i. Sedan ska jag baka lussekatter och pepparkakor. Om jag bara börja stöka lite så kommer kanske julstämningen av sig själv - dammet och hantverkarna till trots. Det är ju faktiskt de som fixar vår finaste julklapp. Badrummet....

Idag har jag varit på resa. Sex timmar, drygt, på tåg för ett tvåtimmars seminarium. Det låter inte klokt. Men det var faktiskt skönt. Jag som alltid pratar fick vara tyst och slippa prata. Det var en billig retreat. Dessutom var fördraget bra. Att tåget var försenat surnade jag till på men när anslutningståget ändå väntade in vårt tåg kändes allt mycket bättre.
Jag borde unna mig fler dagar i tysthet med mig själv så kanske jag blir en bättre lyssnare när så krävs.
Kanske kan det förbättra mina M-roller: Maka, Mamma, Morsa och MensMonster. Det sista vill jag vara så lite som möjligt av.

Imorgon kommer badrumskillarna. Det blir början på något nytt. Lite skit i hörnorna och stökigt lär det bli innan det är färdigt. Men det gör inget. Det nya badrummet är så eftertlängtat.

Jag vet inte vad som gör mig mest upprörd. Att hunden inte lyder?
Eller att det var hål under staketet på brukshundklubben, så att hunden kunde smita?
Eller för att jag är så korkad att jag inte förutsåg att det som hände skulle hända.

OSKYLDIG?

En timmes promenad i snöslasket skulle avslutas med lite lek och övningar i hagen. Jag stängde ordentligt om mig. Kopplade loss hunden som först tittade lite förvånat på mig. Sedan drog hon järnet genom hagen, bort till stängslet och innan jag ens hunnit säga "stanna" hade hon ålats sig under staketet. Jag såg henne hoppa runt bland snår och risbuskar. Att jag ropade, gjorde mig rolig sket hon i. Hon varken såg eller hörde mig. Hela hon var totalt uppslukad av det KANINELDORADO som hon hittat där i buskarna.
Hon nosade. Hoppade. Grävde och jagade. Det studsade upp kaniner ur snart sagt varenda tuva. Hunden var i himlen. Lycklig som en lärka.
Hon hade...

Jag gjorde det igen!
JAG KOM TILL JOBBET FAST JAG VAR LEDIG!!
Sedan försökte jag baka saffransbullar. Det gick bra tills jag kom på att jag glömt att ta socker i degen.
Får sådana som jag gå lösa?

En av mina bästa vänner från förr i tiden ringde. Vi pratade länge. Om viktiga saker inget fluffigt nonsens. Det är konstigt med gamla kompisar. Förtroligheten och närheten finns där, trots att vi inte hörts av på något år.
Riktig vänskap är ingen ömtålig liten växt. Snarare en maskros. När man tror att man misskött vänskapen så att den utplåntas, då står den där i gräsmattan och spirrar. Uppkäftigt gul som en sol beredd att så småningom sprida sina fallskärmar över hela tomten.
Vänskap borde vara som solen – varm och livgivande - trots att den inte alltid får vatten.
Skänker en tanke till alla mina maskrosvänner! Tack för att ni finns!

Vaknade med huvuvärk och oro i kroppen. Ännu en dag i ekorrhjulet, tänkte jag. Det räckte med att precis hinna till bussen. När busschauffören bara krävde mig på barnbiljetten lyfte jag en decimeter. Jag fick plötsligt drygt 20 år i bonus.
Väl på jobbet tyckte en kollega plötsligt att jag blivit smal!
Plötsligt var huvudvärken borta.
Mötte kollegorna med glädje och nyfikenhet.
Jag kände lust att arbeta.
Vad små saker ändå kan göra skillnad.

Måste jag ändra mig om Kalmarpinglorna nu?

Kärlek är att vänta tills Måns har ätit klart!