En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Tantspridd

Min hund på jorden

Jag vet inte vad som gör mig mest upprörd. Att hunden inte lyder?
Eller att det var hål under staketet på brukshundklubben, så att hunden kunde smita?
Eller för att jag är så korkad att jag inte förutsåg att det som hände skulle hända.


OSKYLDIG?

En timmes promenad i snöslasket skulle avslutas med lite lek och övningar i hagen. Jag stängde ordentligt om mig. Kopplade loss hunden som först tittade lite förvånat på mig. Sedan drog hon järnet genom hagen, bort till stängslet och innan jag ens hunnit säga "stanna" hade hon ålats sig under staketet. Jag såg henne hoppa runt bland snår och risbuskar. Att jag ropade, gjorde mig rolig sket hon i. Hon varken såg eller hörde mig. Hela hon var totalt uppslukad av det KANINELDORADO som hon hittat där i buskarna.
Hon nosade. Hoppade. Grävde och jagade. Det studsade upp kaniner ur snart sagt varenda tuva. Hunden var i himlen. Lycklig som en lärka.
Hon hade nog två stora bomullstussar instoppade i öronen, för mig, den stackars bortvalda matten hörde hon inte. Såg hon mig? Ja ibland kom hon tillräckligt nära för att visa upp sig, och inte låta sig fångas. Jag tror hon kände hur ilskan och adrenalinet pumpade. Men hon brydde sig inte. Godis hjälpte inte. Roliga vantar hjälpte inte. Att starta bilen hjälpte inte. Att krypa ihop och vända henne ryggen hjälpte inte. Inget hjälpte och till slut tänkte jag verkligen åka ifrån henne. Då såg jag henne springa i agilityhagen. Vi fick ögonkontakt och hon tänkte precis åla sig under staketet på nytt, när jag med en basstämma, jag inte visste att jag hade, kommenderade henne att ligga still. Hon lade sig plats, i pur förskräckelse, och lät sig fångas in.
Hela rymningsproceduren tog nästan en timme.
Nu vet jag säkert att kaninerna blir min största utmaning som hundägare. (Jag försöker förtränga de kycklingar hon glatt jagade livet ur hos vår uppfödare. Sånt heter visst klassisk förträngning och sånt är jag otroligt begåvad på)
Trots alla bekymmer är den lilla trasan ändå och alltid MIN HUND PÅ JORDEN!

Skrivet av Tantspridd, 2005-12-01 21:56

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.