My So Called Life
om att radera och bli raderad
I min värld finns det ett sätt att slippa undan misstag och gömma sig från människor som påminner en om hur sårbar och dum man kan vara. Ett enkelt och fegt knep för att slippa möta jobbiga känslor. Det kallas att radera. Eftersom kommunikation i dag betyder sms och chat så raderar man helt enkelt den genante personens namn och nummer från först och främst mobilen (glöm inte bort eventuella sms - både mottagna och skickade!) men vid behov också från msn messenger, och sen är man liksom skyddad från all vetskap om dennes existens. Förnekelse är nyckelordet här. It never happened, he doesn't exist - typ.
Detta är vad jag gjort med en rad individer vars blotta namn i min telefonbok gett kalla kårar och en sur smak i munnen. L råkade ut för det ödet, och M på hans tid. Senast att bli raderad är J. Efter Tisdagens råfylla då jag bestämde mig för att satsa allt på ett kort och höra av mig till honom en sista gång.. (suck.. jag vet..hur dum i huvudet får man vara?) så raderade jag honom både i mobilen och på msn. Stod inte ut med tanken på att jaginte kan kontrollera mina sms-impulser när jag dricker. Hellre ta bort honom än riskera mer förnedring. Iofs skrev han att han ville komma och hälsa på mig, men det är väl bara tomt prat?
Men vad fan, vilken nytta är det att radera folk om de vägrar att låta sig raderas?? L och M hörde av sig igen och igen så visst fan är deras nummer tillbaka i min telefon numera. Och vem dyker upp ur det blå och pratar på msn i kväll (eftersom jag inte blockerade utan bara raderade..) och börjar fråga om hur det känns att flytta, om jag är nervös inför resultatet av första urvalet inför höstterminen (som kommer i morgon och JA, jag är så jäkla nervös att jag nästan pissar på mig!), och så fortsätter han med att säga att han och P snart kommer och hälsar på.
Självklart är det *stor fanfar* - J. Den JÄVLA IDIOTEN!! Önskar att jag var lika stor och stark och självsäker som folk tror jag är. Och iskall på insidan också istället för bara på utsidan. Då kunde jag ha sparkat ut honom och alla de här små bubblorna av förtryckta känslor ur mitt liv för länge sen. Istället för att leka kompis med honom.
Jag får hjärtsnörp. Vaddå.. menar han allvar?? Ska HAN komma HIT och hälsa på MIG??? Eeeeeek. Han pratar om det nu.. om hur vi ska vända upp och ned på Storstad och festa järnet och bla bla bla..
Ååååååååhhh... ingen kan tycka om mig, min mage är för stor! Sure, jag är irrationell och hoppar ämne för mycket men seriöst.. låg på soffan i kväll och vet ni vaaaad!!? När jag ligger på sidan så liksom hänger magen ner en aning!! Den är enorm! Inte konstigt att J - vars ex är mager som en sticka och (naturligtvis) näpen med långt blont hår och trendiga kläder - inte vill ha mig. Jag tror ialla fall inte han vill ha mig. Jag menar varför skulle han vilja ha mig? Han måste tycka jag är grotesk efter att ha känt på den där bengeten i flera år.
Men gud. Skärpning. Djupa andetag.. Förlåt, blir stirrig av att sitta och konversera med J... Ska fortsätta nu och sen ska JAG säga hejdå till honom. Det känns rätt så. Han inleder konversationen och jag avslutar den. Jag vet att det är ett fånigt spel men det mildrar min extremt dåliga självkänsla.
Kram och godnatt så länge
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-07-09 00:12
Kommentera: