My So Called Life
Om att bluffa och bli synad
Lilla_Py har de senaste dagarna funderat på det här om att växa upp, och det har framkommit att väldigt få av oss så kallade vuxna faktiskt känner oss särskilt... ja.. vuxna.
Diana skrev att hon fortfarande väntar på att någon ska syna hennes bluff, peka ut henne på gatan och skrika "aha! En låtsasvuxen!". Det gav mig ett gott skratt, mest för att jag verkligen känner igen mig. Undrar hur många av oss som känner precis så? Min mamma (61 år i morgon) sa en gång att hon inte kände sig vuxen på riktigt förrän hennes föräldrar dog. Då var hon 47 år gammal. Betyder det att vi som bara har en förälder har fördelen att få vara halvvuxna då medan alla andra bara är förvuxna barn? Hahaha.
Men för att spinna vidare på det här med att bluffa så känner jag likadant på alla plan i livet! Jag är nog världens största bluff. Många tror t.ex. att jag är väldigt smart. Det tar mig emot att ens skriva det för JAG vet att det inte är sant! Det är en BLUFF!! Jag är inte smart, jag fuskar mig fram genom skolan, högskoleprov och livet i största allmänhet. Jag levererar toppbetyg jag inte förtjänar och presenterar folk med sånt jag vet att de kommer imponeras av. Och när jag träffar män som faller som furor för mig så VET jag att om de verkligen kände mig skulle de inte alls tycka om mig, därför är det ingen ide att ta någon av dem på allvar. Detta gäller min familj också. Om de visste någonting alls om det liv jag levt och fortfarande lever skulle de tappa all den oförtjänta respekt de hyser för mig. Det känns ibland som om jag lever i en enda stor lögn. Och på sätt och vis längtar jag efter att bli ertappad. Jag är bara SÅ trött på att alltid låtsas vara den starkaste, duktigaste, smartaste och mest självständiga.
Men idag känns det ändå som om jag har lite mer kontroll över livet. Vi har varit på besök på dotterns fritids/skola idag och klockade tiden det tog oss att ta oss dit (12 min 45 sek). Jag måste införa minutplaneringsprincipen snart igen och behöver därför veta exakt tid för alla sträckor för att vardagen ska kunna flyta smärtfritt. All denna planering går mot min natur och därför måste jag vara ännu mer nogrann med att organisera den. Önskar att vi kunde leva utan klockor och bara ta dagen som den kommer.
Hur som helst så verkar skolan och fritidset vara helt kanon! Läraren är engelsktalande sen födseln och introducerar därför engelskan redan från nollan. De sjunger på engelska och lär sig ord och ramsor. Hon vill försöka ha all undervisning (även tex matte) på både svenska och engelska. Vilken ideal situation för dottern som nu kommer få utveckla båda sina språk! Hon kommer dessutom få hemspråksundervisning tillsammans med de tre andra barnen i klassen som är engelsktalande. (fyra engelsktalande på 16 barn är rätt många, inte sant?) De är också mer flexibla med tiderna och läraren lugnade min oro och sa att jag inte skulle oroa mig alls, det kommer lösa sig menade hon. Hon sa att lärarna på fritids ofta behöver gå ner till stationen efter de stängt och den vägen går förbi sonens dagis så kanske kan de ta med dottern och möta oss på vägen? Jag blir alldeles varm i hjärtat, äntligen någon på detta hårda ställe som inte motarbetar mig!! Och hon berättade också att när HON kom hit och började plugga på universitetet hade hon bott i tolv städer på tolv år och hisnade, liksom jag gör, över tanken på att bli kvar på samma plats i flera år för utbildningen. Nu har hon bott kvar i 25 år. Så vem vet, kanske blir jag kvar här tills jag blir gammal och grå?
Nu ska jag strax gå och hämta dottern som blev alldeles tokglad när de undrade om hon inte ville stanna några timmar och äta lunch på fritids. Som en mjukstart. Nästa vecka kan hon få vara några timmar om dagen också i förberedelse inför min skolstart då hon kommer få vara där hela dagarna.
Kanske kan jag fixa det här själv trots allt?
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-08-17 11:32
Snälla snälla snälla....SLUTAAAAAA
jag, johan alltså, dalmasen du vet, känner dig bättre än de flesta andra som läser denna blogga även om jag måste erkänna att jag egentligen inte känner dig alls, kanske, eller gör jag det....äh? jag vet inte men hur som helst så VET jag i alla fall att du är jäkligt smart, jag vet dina betyg, efter gymnasiet, på högskoleprovet, samt dina resultat på tentorna de två senaste terminerna, och det ska ni övriga läsa veta att det är mycket inponerande resultat.
Så snälla gumman... SLUTA!!!! för guds skull att va så elak mot dig själv...du är ju jäkligt smart, va stolt över det istället.
/Johan
Skrivet av masen, 2007-08-17 12:06
Härligt!! Precis när man tror att allt förgäves och åt helvete så kommer någon och räddar allt! Du klarar allt!! Det är jag som inte klarar något alls...
Skrivet av lilla_Py, 2007-08-17 12:04