My So Called Life
det svider i mitt öga.
Jag gråter idag, det känns nästan befriande. Men bara nästan. Kanske vore det bättre om tårarna inte berodde på en hejdundrande förkylning som får mina ögon att svida och skava och rinna. Hur jag än försöker låtsas att det är the real deal så fungerar det inte, trycket i bröstet lättar inte.
Insikten börjar landa på riktigt nu - han vill inte ha mig trots allt, han vill inte ens veta av mig. Jag som var så säker den här gången. Han sa ju saker. Hur kunde jag tillåta mig att bli lurad igen!!!?? Jag som var så försiktig! Jag som inte vågat känna efter ens. Men känslorna fanns tydligen där ändå. Han finns kvar där inne, i mitt hjärta. Och han skaver.
Det gör ont.
Lyssnar på The killers, read my mind. Som han lyssnade mycket på i början när vi träffades. Insåg precis att den handlar om en man vars flickvän lämnar honom för att gå vidare i livet. Och precis i den sekunden insåg jag att jag trots alla mina säkerhetsåtgärder agerat språngbräda åt honom. Och jag kippar efter andan av chocken. Förödmjukelsen. Det gör så jävla ONT. Han måste omedvetet använt mig för att komma över sin förra tjej..?? Åh herregud, hur kan jag låta detta hända igen?
Jag känner mig så fruktansvärt patetisk och misslyckad. Hur kunde jag någonsin inbilla mig att han menade allvar? Jag måste sluta vara så naiv och blåögd. Varför skulle det betytt mer att han sa saker i nyktert tillstånd, åh jag är en sån jävla idiot.
Den enda trösten är att han inte vet att jag vet. Och att jag aldrig droppat masken utåt (utom inför närmaste vännerna). Så utåt sett är min stolthet intakt. Därför kan jag småskratta och rycka nonchalant på axlarna när hans namn dyker upp i konversationer. "vem, jasså han? haha.. nej det rann ut i sanden.."
Lärde mig fler anya tecken (teckenspråk) idag. Barnen kröp på golvet och lekte tigrar och vi sjöng:
Jag har en randig mamma med svans
Hon är farlig och stor
Med vassa klor
Men mot mig är hon mjuk och go
Lärde mig tecknet för tiger. Forma händerna till klor, för ihop dem mitt i bröstet och teckna som om du klöser ut mot sidorna. Ränder, klor, tiger.
Jag tog sonen i famnen och viskade; din mamma är ju en tiger.
Nej, sa han, du är mamma.
And so I am.
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-08-24 12:27
Kommentera: