En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

My So Called Life

Min söndertuggade och smått neurotiska version av livet. Som ung ensamstående mamma, partyflicka, mansslukerska, blivande psykolog och bara vanlig människa i största allmänhet - med alldeles för många ord i huvudet.

Read it and weep baby.

Idag har jag äntligen äntligen äntligen fått rent här hemma. Efter en månad av smuts och oreda har jag nu städat som en idiot och fått relativt fint. Jag har också tvättat och pluggat och hämtat mina nya högtalare + subwoofer som jag längtat så efter. Bara för att upptäcka att en sladd saknas - grrr - så nu kan jag ändå inte använda dem!!

Och så går jag runt och är extremt lättirriterad och nervös. En del av det hela beror nog på att jag spänt går och väntar på resultatet från förra tentan, ju längre jag väntar desto värre faller jag nog om jag kuggat. Jag fixar inte en sån grej. Jag kuggar inte på tentor!

Men en större del av problemet är kanske att mitt hjärta hotar att börja tina upp igen, vad är det med mig egentligen?? En gång i halvåret ska jag prompt gå och få känslor för någon good-for-nothing-kille och vrida mig själv in-och-ut i plåga över detta fruktansvärda och okntrollerade tillstånd som är nyförälskelse. Det är så...

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-04-19

Visa hela (0 kommentarer)

Din vän och trogne slav..................................Jag aldrig någonsin bliver
jag blir intill min grav....................................dig falsk och övergiver
Om du får leva här..........................................det all min fröjd förstör
det all min glädje är........................................om du ifrån mig dör.

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-04-19

Visa hela (0 kommentarer)

Min farmor dog idag, hon blev 94 år.
Jag är inte ledsen.
Är jag en dålig människa? Nej jag tror inte det. Hon accepterade aldrig mig och jag kämpade så fruktlöst efter att bli bekräftad av hennes familj genom hela min barndom pga hennes ställningstagande. Men jag önskade henne aldrig död, hon var inte heller en dålig människa. Det var bara det att hon jobbade hårt på att hålla distansen mellan oss redan då jag var en fyraårig liten flicka som helhjärtat välkomnade chansen att få en farmor och den familj som fattats mig innan. Men jag var ju inget äkta barnbarn. Och hon lyckades, hon var en mycket bestämd kvinna, själva stommen i hela släkten och den som ledde alla de andras inställning. Även gentemot mig. Så därför är jag tyvärr inte ledsen. Även om jag har hjärta nog att skämmas en aning för den sakens skull.

Och jag är absolut inte glad.

Får en knut i magen på tanken att möta släktingarna på begravningen. De kommer kanske inte tycka att jag har...

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-04-18

Visa hela (0 kommentarer)