Victoorias bloggis
Det finns en blomma vit som snö,
kan ej vissna, kan ej dö.
dess namn känner du nog igen
trofast vänskap heter den.
Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log
Sen kom regnet med moln stora grå
Nästa gång jag fann dem så var det bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar
Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän
Hon älskade någon så högt på jorden.
Någon som aldrig sa dem tre små orden.
Hon ville alltid i hans närhet vara.
Han brydde sig inte ignorerade henne bara.
Hon står på vägen och tänker på sin vän.
En bil kommer och hon tänker aldrig mer igen.
Han står vid hennes grav med en ros som är röd.
Ja nu är hon borta nu är hon död.
Han viskar tyst dem...
Visa hela (1 kommentar)
Idag var skolan extra jobbig. Jag och Ellen höll verkligen på att somna under sista lektionen. Sen drog jag till stan, med pappa, kulkul? Haha, men han måste faktiskt vara med ibland. Pappa fick såklart ett superviktigt samtal (igen, men brukar han itne alltid få det?) så jag gick in i affären igen. Såg äntligen min drömväska och började prova den ur alla möjliga vinklar, jag menar hur många finns det egemntligen? DEt satt en gammal dam i kassan som undrade om jag ville ha hjälp och jag talade om vad jag sökte. Hon började fråga om dte var min prisklass och när och hur jag skulle använda den. Och så säger folk att utseendet inte spelqar någon roll? Jag menar GUD jag hade ju på mig en massa HM-kläder och såg ut som ett troll i håret. Okej at tdet låter ytligt men så var det,. men jag sa att det var min pappa som stod därute och pratade i telefon och då blev hon lite snällare eftersom det var lite mer seriöst, antagligen. och vi köote den en Marc o'polo. assnygg för typ tusen...
Visa hela (0 kommentarer)
Är jag lycklig? Tss, det var inte riktigt det jag hade tänkt att skriva om. Istället tänkte jag bara lista de saker jag ska göra/bli. :) Mhm..
Men först ska jag bara göra klart den här förbaskade _ citerat Lina SO-läxan. Eller tjae, en redovisning som vi ska ha imorgon. Men vi har bara hållit på med det i en vecka så det är l u g n t. Hoppas jag. (A)
Hehe, oj där kom den bilden in.
____________________________________________________________________
Och medans ni väntar (yeah, sure) kan jag lika gärna ge ett litet låttips:
The way we get by - Spoon
Så jääääla skön. Chill på er!
Eller varför inte; Pappa betalar - FFL
Okay okay, jag fattar om ni fattar. ? ÖHM..
Äh, jag ORKAr faktiskt inte skriva med.
Visa hela (0 kommentarer)
18,03
Gud, jag vet inte var jag ska börja.
Allt flyter på. Så jag vet, eller snarare; jag går på en känsla. En känsla som säger mig att något kommer att hända. För jag vet det. Det är lika självklart som att jorden snurrar runt. Efter att man är lycklig eller glad, blir man olycklig och ledsen..och så flyter det på. Hur låter det? Helvete eller hur? Det är så jag känner i alla fall. Jag har problem. Eller njae.. det har fixat upp sig, för tillfället. Man snart ska väl någon komma och röja upp allt till ytan igen. Helvete. Igen. Inte nu igen. Fuck. Men just nu har jag väl inget speciellt att klaga på. Bara ytliga saker. Och det är just därför det känns extra...tomt (?) att skriva. Jag har inget som vill komma ut. Ytliga saker kan man behålla inom sig. Riktiga saker, typ djupa eller vad man brukar kalla dem är det svårare att både behålla men även att göra sig av med..Låter det vettigt? Skit samma. Det är inte meningen. Inte alls..suck..
Men okej, här kommer en typ...
Visa hela (0 kommentarer)
"Och plötsligt ligger hon där på marken. Och känner smärtan. Såret svider i pannan och hon lovar. Hon lovar sig själv att inte göra det här igen." - Vad fick jag det där ifrån egentligen? Det var bara något som ville poppa upp, inget från det sanna livet. Det kom väl bara innifrån, någonsans. Äsch, vad vet jag egentligen?
När ditt inre gråter och ditt liv känns tomt,
när vännerna sviker och allt gör ont,
när hjärtat plågas av varje slag,
när du tror att det aldrig mer ska bli dag.
När natten är mörk - frukta ej.
Jag finns alltid här för dig.
Livet är svårt och kan kännas kallt,
men jag lovar jag offrar allt, för du ska inte gråta tårar av blod.
Det kallas vänskap, inte mod.
-Jag vet inte vem som har skrivit den här, det enda jag vet är att den berör mig. På ett varmt sätt.
Visa hela (0 kommentarer)
Victoria vad namnet, hurtigt det låter va? Det här är första gången jag gör det här, men det ska väl vara som någon slags dagbok..hm.
Känns lite dumt att bara blotta mina känslor, känns ännu dummare att skriva det där. Vill bara hitta någon att prata med. Har det jobbigt, inte just nu. Men överlag. Jag har världens jobbigaste liv, och nej, det handlar inte om att OMG min mascaaaara är slut eller någonting sånt. Fyfaen vad jag hatar. Nej, mitt liv är inte alls sånt. Det är verlkligt..för verkligt. Ibland skulle jag bara vilja vara en vanlig 14-åring, utan några som helst problem. Tänk...at bara behöva bry sig om betygen, eller vadsomhelst...
Äsch, det blir inte riktigt bra det här.. :S
Kramar,
Victoria - flickansomvillehaettvanligtliv
Visa hela (1 kommentar)