Zebraflickas bloggis
Bergets slut
Idag kom solnedgången och jag såg solen för sista gången på en lång tid.
En lapp, ett litet meddelande förändrade hela dagen. Jag gjorde ett stort misstag, jag började hoppas igen. Jag vill så gärna se min ängel igen, men som vanlig blev jag sviken. Gud vände mig ryggen och spottade på mitt hjärta.
Jag vet, jag är inte värd en sån värdefull ängel. Men varför måste han lida för det? Jag grät länge... för jag var så förvirrad, vad skulle det här betyda? Men ikväll fick jag det beskedet som jag förväntat, men inte velat acceptera. Det var inte han, det var inte min ängel. Han är verkligen död, det är bara att acceptera. DÖD! Skriker rösten inom mig. Och min själ kryper ihop långt inne i ett hörn i sin cell, vill inte lyssna fast den vet att rösten är sann.
Så här sitter jag med en kattunge i knät, tuggar på en halstablett för halsen svider som in i helvetet och lyssnar på Anorexia Nervosa medans livet går nerför. Här tar berget slut och vägen ner mot dalen har börjat. Frågan är om denna dal har ett slut?
Fan, där tog halstabletterna slut.
-_-
Skrivet av Zebraflicka, 2006-10-26 00:27
Kommentera: