» Fiie

kom nyss hem från farfar..Han blir bara sämre och sämre för var dag. orkar ingenting, inte ens äta eller så..till slut fick han i sig en banan i alla fall. Usch. vad allt är jobbigt. Så hemskt att bara kunna titta på, jag kan ju inte hjälpa honom eller bota canser. Usch..Han hade så ont, det hördes när han pratade lite, hördes på andningen, märket i sättet han rörde sig under täcket och filtarna..men framför allt såg man det i ögonen på honom. och jag då, som knappt orkade sitta i deras sovrum. jag får nästan ångest och ser inte längre något på grund av tårar. Så då sätter jag mig i vardagsrummet o läser ur en hundbok..men jag hör ändå allting, vet ju ändå allting, det hjälper inte att gå där ifrån.. Shit. Jag klarar inte detta. Tänker att denna gång kanske var den sista gången jag sa hejdå och höll i farfars hand. Sista gången han sa Tjing till mig, så som han sagt hejdå ändå sedan jag var liten. Tjing, tjong. Nej, jag får inte tro att det var sista gången,..så är det inte. Nej, det händer inte. det kommer inte hända än. När jag stod i hallen började jag prata om mina blöta strumpor, måste ju få tankarna på annat..dåmärker jag att mamma gråter. Jag går ut, orkar inte se när pappa kramar farmor och moster Agneta, de är så ledsna. Går fram till vagnen där frida ligger o sov, hon vaknade nyss. pratar med henne, om vanten som hon nyss tog av sig, hon stäcker upp sina små korta armar mot mig, vill bli upplyft, men jag hann inte för nu går bilen hem. Bilfärden hem sker under tystnad. "Snälla, var inte sista gången" är allt jag kan tänka..."Tjing, ha det bra Sofie"..gråter salta tårar och sminket rinner längs kinderna..

Skrivet av Zophy_, 2005-11-27 15:44