En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

älskade kaos

- neuropsykiatri - perception - fragment - kaosteori - navelskådning - rörelseoskärpa - adhd - fartblindhet -

(det finns saker som är för motsägelsefulla för att medges och det finns saker jag annars aldrig försöker förklara i ord.)

Ni kommer fram till mötet lite innan det ska börja och folk har spridit ut sig, diskuterar, små grupper har bildats och det är bara att gå fram, att lyssna, att vara med, och det borde inte vara så svårt.

*

Han berättar något om sin kompis, något om en kväll i maj och en misslyckad tillställning, och du behöver bara nicka, le och möta hans blick, visa - överbevisa - intresse, och det borde inte vara så svårt.

*

Alla är trötta när ni äntligen slår er ner vid bordet, och det är fler än du som gäspar, men samtalet hakar sig fram och det är nog mysigt trots att du egentligen bara vill kunna släppa allt det där med att reagera och att interagera, och det borde inte vara så svårt.

*

När hon lämnar bordet för att gå på toaletten känns det som om det blir lite lättare att andas för en sekund, men sedan blir du medveten om kvinnan vid bordet snett emot och flickan vid kassan och mannen som passerar ditt bord och det är kanske ändå lite svårt att få luft....

Skrivet av alskade-kaos, 2016-07-15

Visa hela (0 kommentarer)

Det många människor tycks missa är att begreppet "impulskontroll" förutsätter att det finns impulser att utöva kontroll över.

Impulser som kontrolleras når aldrig ytan och blir synliga, vilket gör det omöjligt att bedöma en annan persons impulskontroll, eftersom vi inte har en aning om hur stor andel av impulserna som personen inte agerar på.

Att någon som agerar tillsynes impulsivt relativt ofta har bristande impulskontroll är därför inte alltid bokstavligt talat sant. Ofta är det tvärtom; de flesta människor jag känner med stark impulsivitet är extremt skickliga på att reglera sina faktiska impulshandlingar. Det vi ser som "låg impulskontroll" är i själva verket resultatet av att de i en promille av fallen inte lyckades hejda impulsen. Och har man ett hundratal impulser (att avbryta någon, att resa sig upp mitt under mötet, att säga något man inser är olämpligt, att ta ytterligare en bit choklad, att kasta någonting i väggen...) per dag så är det kanske inte så...

Skrivet av alskade-kaos, 2016-06-16

Visa hela (0 kommentarer)

Jag borde sluta använda vissa internetbaserade medium som någon form av dagbok i stunder då jag har skavsår både i huvudet och i sammanhanget. Men jag vet att jag inte kommer att sluta med det trots att jag borde, för jag är en trotsig varelse även när jag har mer ångest än ryggrad.

Skrivet av alskade-kaos, 2016-06-12

Visa hela (0 kommentarer)

Du är inte säker på vad "trötthet" betyder. Det är sällan det är som en tung filt över tankarna, över kroppen - det är sällan som andra beskriver det; ett tillstånd som enbart går över efter vila. För dig har det alltid varit mer som växlande molnighet, som glapp i batterierna, som aprilväder. Nyckfullt, inkonsekvent.

Det är vårens väder; det är högtryck och urladdning med åska och störtskurar. Och vad du än tog på dig när du gick hemifrån så lyckades du inte klä dig rätt för alla väderomslag.

Det är glapp i batterierna till ficklampan, och den slocknar plötsligt halvvägs genom sensommarskogen. Och när ögonen väl ställt om sig till mörkerseende och du börjar urskilja stigen igen så får batterierna plötsligt kontakt igen och ljuset flackar till, går igång. Och det händer inte bara där.

Det är mitt under samtalet, när du just skulle svara något. Det blir glapp, störtskurar. Och det som nyss varit engagerande blir plötsligt någonting du knappt...

Skrivet av alskade-kaos, 2016-06-10

Visa hela (1 kommentar)

Jag har aldrig riktigt lärt mig relatera till ordet "ångest".

Kanske av den enkla anledningen att det var först efter att jag blivit tjugo som jag insåg att "ångest" var namnet på något som för mig var en så självklar del av vardagen att jag aldrig reflekterat över att det kanske inte var någonting lika självklart och allmängiltigt som hunger eller trötthet.

Det är lustigt, att få ett namn - ett dramatiskt namn - på något du knappt kunnat särskilja från din grundstämning.

För det är ju sällan så dramatiskt.

Det är ju bara något man lever med, något som styr en stor del av ens beslut, men inget som syns och inget man talar om. Speciellt inte på den tiden då man inte ens visste att det fanns något att tala om. För vi talar ju sällan om det faktum att vi behöver använda diafragma för att tömma lungorna, så varför skulle vi prata om andra automatiska skeenden som är en del av livet? Som den där känslan, förnimmelsen, av olust, av någonting som är i...

Skrivet av alskade-kaos, 2016-06-08

Visa hela (0 kommentarer)

Ljudvågor är vibrationer, och bara för att vi inte ser dem betyder det inte att de inte känns.

Ja, jag vet att det är en förenkling, men ibland behöver jag en förklaring, och vissa saker har jag ingen förklaring till, och då försöker jag hitta en egen.

Ljudvågor är vibrationer, och vibrationer fortplantar sig. Vissa ljudvågor bildar mer envisa vibrationer än andra, och det finns ljud som letar sig in som vibrationer i ben och under hud. Det finns ingen logik i det, och det är väl ett nytillkommet fenomen, men det är så det är.

Vibrationer upphör när de stillas av sig själva, när någon stillar föremålet som vibrerar eller när det ersätts av någonting annat.

Därför är det logiskt, det jag gör, skulle man kunna argumentera. När metall dras mot porslin bildas gnisselvibrationer, en sällsynt envis och genomträngande form av vibrationer. Och det är oväntat obehagligt att ha ljudvågor under huden, på väg in mot benen och senorna i mina händer. Det hjälper...

Skrivet av alskade-kaos, 2016-05-20

Visa hela (0 kommentarer)

Det är lite som att jag berättar en historia.

Det gör jag väl också, rent tekniskt. Historien om hur hjärnor kan spela spratt och tankar vara logiska i all sin avsaknad av logik. Historien som jag ofta inte visar, men som jag inte har några kvalm om att berätta.

Deras ansikten avslöjar att de ofta tror att det är just en historia, och jag är en historieberättare, mer än vad de vet om, men just den här historien handlar om mig, även om de tror att jag berättar om något annat - något som fått nya proportioner i mitt huvud. Allt för att förhöja berättelsen. Jag kan konsterna, men de behövs inte för att berätta hur du är i mitt huvud.

Jag kan förstå.

Jag ler ju, jag är oberörd av det jag säger. Och det är uppenbarligen svårare att tro att någon har svårt att klara det andra tycker är basalt när den personen har en lång utbildning och just för tillfället sitter på jobbet och håller på med tre saker samtidigt. Det är kanske lite motsägelsefullt, men...

Skrivet av alskade-kaos, 2016-05-20

Visa hela (0 kommentarer)

(ursprungligen från en gammal blogg, skriven av ett yngre jag)

jag är elva år och världen förändras framför mina ögon.
För första gången i livet är jag så rädd att jag mår illa. Och det beror inte på någonting någon har gjort, det är
helt enkelt första gången i mitt liv som min hjärna får så svåra vanföreställningar att jag helt tappar fotfästet.

-

jag är tolv, tretton år och världen gick inte under.
Livet fortsatte, jag lever. Min hjärna tycks sakta återgå till något som påminner om normaltillstånd. Men
ingenting är som förut. Någonting i mig är förändrat. Och det är inte till det bättre eller till det sämre, det bara
är. Jag har en sårbarhet som jag tidigare inte kände till.

-

jag är fjorton år och tempot är vansinnigt.
Jag drabbas av vad jag i efterhand inser var utmattning. Allt som jag gjort när jag kommit upp i varv blir
plötsligt för mycket och jag behöver sova mer.

-

jag är femton år och har precis uppfunnit...

Skrivet av alskade-kaos, 2016-05-14

Visa hela (0 kommentarer)