En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

welcome to my sick-twisted-world

jag pendlar mellan olika sinnestillstånd hela tiden. det är påfrestande. igårkväll var jag med två av mina "bästa" vänner, vi var först och käkade middag på en indisk resturang och sedan for vi till enas killes lägenhet och kollade på film, snackade och åt en massa snarra. riktigt mysigt och lite som old times. jag kände mig jättekonstig i början men släppte gamla tankar efter ett tag och det blev en riktigt lyckad kväll, jag kände mig rätt så bra. men det var påfrestande kände jag efteråt, jag måste låtsas så mkt och det tar på krafterna. idag var jag ledig och sov till elva nästan. har varit ute och gått, pluggat och lagat middag. varför trivs jag bäst, eller iaf oftast bäst i ensamhet. varför straffar jag mig själv hela tiden med denna ensamhet. varför kan jag inte tycka att jag är lika mkt värd som alla andra. varför lägger jag all energi och all vikt på att vara smal. det är så påfrestande för det är en kamp jag aldrig kan vinna, jag vet det men samtidigt...

Skrivet av alva, 2006-09-28

Visa hela (0 kommentarer)

första gången jag skriver här. vad ska jag säga, vad vill jag säga? cyklade till en strand vid havet tidigare idag, kände att jag ville vara för mig själv men komma bort från allt en stund. det blåste kallt, men i skogen en bit upp fanns det hur mkt blåbär som helst. jag plockade en hel del, därför är mina fingrar blåa nu. jag vet egentligen inte varför men jag orkar inte vara med någon längre. jag drar mig mer och mer undan sociala sammanhang och mina kompisar. jag har ju satt ord på allt tidigare, grävt i det förflutna. jag kan mig själv vid det här laget men ändå är det så svårt att göra något åt det. det var på ett sätt den värsta tiden i mitt liv när jag varje vecka gick på bup, jag ville ju aldrig riktigt själv men samtidigt så mådde jag nog mkt bättre mot slutet. idag vet jag inte vart ligger på "må-bra-skalan". apan är iaf kvar, han bor som inne i mig just nu och tar varje chans för att förgöra mig. det värsta är nog att jag låter han förgöra...

Skrivet av alva, 2006-09-02

Visa hela (0 kommentarer)