En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

amandaolzons bloggis

Tro på dig själv (novell, skolarbete)

Tro på dig själv


Jag kände att det var rätt, att det var här som jag skulle följa och tro på. Även fast det var lite kusligt och något som jag aldrig trodde att jag skulle tro på så kändes det som det var det här som fyllde tomrummet inom mig.

Vi var på övernattning i en stugby mitt ute i ingenstans, nämligen i den lilla byn Bjurtjärn som låg några kilometer utanför Säter.
Klassutflykter är det mest tråkiga som man kan tänkas göra. Eftersom jag är lite utav en utböling klassen och inte vill vara som alla andra så brukar jag mest sitta i ett hörn och stirra rakt ut i tomma intet. När som jag satt i mitt hörn och fingrade lite på telefonen drog en skymt av ett ljussken förbi fönstret ut mot gårdsplanen. Det var nog en bil från vägen eller något liknande och tänkte inte mera på det.

”Plingeling”, klockan ringde till kvällsmat. Orkar inte äta. Hade nästan slutat äta efter det att jag och min pojkvän gjort slut. Och om jag åt fick jag bara dåligt samvete och var tvungen att stoppa fingrarna i halsen efteråt. Det kändes bättre så. Det var bättre om jag försvann ut istället, då kunde dom inte tvinga mig att äta. Jag gick ut till en glänta i skogen som jag hittat på tidigare på dagen. Där kunde ingen se mig röka och se hur tragisk jag var. Mitt eget himmelrike. Jag hatar när folk stirrar på mig, som om jag vore en idiot. Därför håller jag mig gärna undan, mitt självförtroende har aldrig varit det bästa.

Det hade blivit mörkt ute och stigen till gläntan var snårig och smal. Det var lite läskigt men ändå väldigt vacker, stjärnorna tindrade på den sammetssvarta natthimmelen och fullmånen lyste upp den annars så mörka skogen.
Väl framme vid gläntan satte jag mig på en sten och tog fram mitt efterlängtade cigarettpaket, tog fram tändaren men han inte mer än nudda gasknappen innan en explosion av ljus bländade mig. Framför mig uppenbarade sig en ljus skepnad av en kvinna iförd en lång vit klänning och hon hade långt blont hår. Kvinnan sa ingenting men jag kände ändå att hon inte ville något ont. –Tro på dig själv, viskade kvinnan. Du är lika mycket värd som alla andra, du behöver inte göra dig illa. Jag blev som förtrollad av denna ängels ord. Hon sa åt mig att gå tillbaka till lägret, stolt över att vara den jag var. Och att inte bry mig om vad andra tyckte och tänkte.

Jag kände att det var rätt, att det var här som jag skulle följa och tro på. Även fast det var lite kusligt och något som jag aldrig trodde att jag skulle tro på så kändes det som det var det här som fyllde tomrummet inom mig.

Jag gick tillbaka till lägret, stolt över mig själv.
Vissa tror på Gud, jag tror på den vita vackra ängeln i Bjurtjärn.

Skrivet av amandaolzon, 2006-11-10 09:19

Fin!

Skrivet av Basselysen, 2006-11-10 10:02

Nice nice! bra jobbat bruden!

Skrivet av OohFree, 2006-11-10 11:06

Mats läste och tyckte om den.

Skrivet av Mats, 2006-11-10 12:21

Bra amanda! fin

Skrivet av ida65, 2006-11-12 14:44

BRA!

Skrivet av Jockuzz, 2006-11-13 11:49

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?