EMMA
Upp och hoppa livet är en schla ger
Kärlek har varit det betydande ordet i helgen. Kärleken till vännerna,familjen,musiken o så det där släktet som kallas karlar.
Lördagen började med jobb men slutade med schalgeryra för hela slanten. Sara och jag värmde upp med lite mysig middag och vin och så självklart massa gamla schlager hits. Sen trampade vi fyllda av förväntan ner till cloetta center. Där blev det lite cider och häng i baren, införskaffade oss även varsin fjäderboa och en blinkande ring,haha. Sedan intog vi våra platser på rad 23 med skitbra sikt över scenen,tv-monitors och greenroom. Publikuppvärmningen var kanon även fast jag hade blitt bra mer uppvärmd om vi inte suttit mellan barnfamiljer och om jag inte vart så förbaskat kissnödig,men man kan ju inte gå ifrån ett sånt spektakel. Sedan började det iaf och jag glömde genast bort allt annat och bara njöt. Upp o stå, ned o sitta, skrika, jubla, försöka sig på o sjunga med o så klapp i händerna o vift med flagga o ballong. Såg ni oss? Där bredvid terran-skylten! Det var kanon och sista låten, när Frida sjöng så stod vi på stolarna och sjöng "Upp och hopp - livet är en schlager", vilket vi sedan nynnade på hela kvällen tills jag upptäckte i mina bakfylleångor att hon sjunger "upp o hoppa ligg inte o dra dig" haha. Kvällen fortsatte som väntat till Harrys, kön var sjukt lång men när vi upptäckte Gustav i garderoben på Riva blev vi genast vip-gäster och klev in för ett rimligt pris,haha. Sedan dansades det och shotades fram till tretiden då saras mage kurrade och vi ville hem,kebabbaren var överfylld men åts gjorde det med god aptit och sen cyklades det hem.
Gårdagen spenderades i soffan, först i pyjamas men sedan avancerade jag till myskläder och cyklade till pappa o hämtade bilen och tro det eller ej körde till stationen för att hämta minsta syrran som varit land o rike runt under lovet. Sedan blev det lite smörgås,magen var inte på topp..haha och sen sov jag igen.
Nu är jag förbaskat trött på karlar och tänker bara kära ner mig i sådana som jag vet att jag absolut inte kan få, ex Björn Gustafsson. Har en svag aning om att det inte bara är jag som kärat ner mig i honom, men den lilla fisen på bilden föreställer iaf honom och den där andra tokan i grönt o orange kan vara jag. Kärleken är så ytlig, var hittar man det där djupa,fina, som alltid finns och som man inte ska vara orolig att det ska försvinna?? SUCK!
Thérèse Andersson - When you need me
Skrivet av ammemma, 2008-02-25 10:40
Kommentera: