En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

anderzons bloggis

Uppgift 1 (Litteraturprojekt i Svenska A)

Jag heter Linnea Andersson och boken jag har valt att läsa heter "Hantering av odöda" som är skriven av John Ajvide Lindqvist. Jag har läst till sidan 85 och ska därifrån fortsätta att skriva en bit själv . Här kommer min fortsättning:

Danderyds sjukhus 00.34
David gick ut ur rummet en stund föra att samla sig. Tankarna for än en gång runt i huvudet som vilda höns på en hönsgård. Han förstod inte, för en timme sen var Eva dödsförklarad och nu helt plötsligt "lever" hon med ett hjärta som inte slår. Hur är det ens möjligt?
När han kom ut i korridoren fick han syn på Lasse som kom gående mot honom några meter längre bort. Just när David tänkte fråga vad han skulle göra med Eva så kom en sjuksköterska emellan och började genast prata med Lasse. David kunde höra vad de pratade om, eftersom de bara stod några få meter längre bort.
>>Det här kan inte vara sant. Det är något som är helt galet här.<<
>>Jag vet, jag har insett det.<<
>>Du vet väl att det inte bara är Eva som har vaknat? Alla döda på bårhuset har också vaknat till ”liv”.<<
Det var inte förens David såg den arga blicken som Lasse gav honom som han vände sig om och började gå tillbaka mot Evas rum. Blicken var ungefär som om han ville fråga varför han stod där och tjuvlyssnade?
David hann knappt ta ett steg förens han stannade igen. Det kom nämligen tre män springande mot honom. Han såg att den ena var polis och att de andra två verkade vara journalister, för på deras jackor stod det med stora bokstäver AFTONBLADET. De sprang fort förbi honom. David funderade inte mer på det utan fortsatte istället bort mot Evas rum. Plötsligt grep någon tag om hans axel och bakom honom stod en av de där Aftonbladsmännen som just hade sprungit förbi. Han måste ha stannat bakom honom utan att han märkte det kanske.
>> Hej, jag heter Ola Fredriksson och kommer från Aftonbladet. Jag är här för att göra en intervju och undrar om det är ok om jag ställer några frågor till dig?>>
>>Ja, det antar jag att det är.<<
>> Vad bra. Ok, vad heter du och vad vet du om denna märkliga händelse här på sjukhuset i Danderyd?<<
>>Jag heter David. Vad jag vet? Ja…ää... jag är lite chockad för min fru förklarades död tidigare idag, men nu har hon vaknat och lever trotts att hennes hjärta inte slår längre.<<
Medan David förklarade hur det stod till och vad han visste stod mannen och antecknade flitigt, ord efter ord. Allt David sa hamnade i mannens lilla anteckningsblock som han höll i ena handen. Han tittade upp från anteckningsblocket en kort sekund och frågade med en chockad röst:
>>Men hur går det ihop? Om inte hjärtat slår så lever hon väl ändå inte?<<
>>Jag är ingen läkare, men jag vet hur ett hjärtslag låter. Hon lever och det kommer inga hjärtslag från hennes hjärta.<<
Efter en stunds pratande tackade journalisten så mycket och gick vidare en bit längre bort i korridoren. David undrade för en kort sekund vad som skulle hända härnäst?
När han kom in i Evas rum såg han att hon bara stod där, mitt i rummet, och tittade på honom med det enda öga hon hade.
>>Kom Eva, vi går och ser om vi kan se på nyheterna eller något.<<
>>EEeeemmmm..>> Svarade hon bara.
>>Jag vet att du vill hem, men läkaren sa att vi skulle stanna här ett tag först. De vill bara konstatera att du mår bra innan.<<
Eva grep tag om Davids hand lika hårt som förut. De gick förbi receptionen som nu var fylld med folk. Där stod både personal, besökare och poliser som alla verkade väldigt stressade och upprörda. Man kunde höra ett konstant ringande från receptionens telefon, personalen som försökte att lugna besökarna och poliserna som försökte intala alla att det fanns en kö att stå i.
>>En i taget, alla har sin tur i kön.<<
Medan de gick förbi försökte David bända loss Evas hårda grepp om hans ena hand och la dit den andra handen istället. Hon hade klämt så hårt att det en än gång hade börjat blöda i hans hand.
De fortsatte ännu en bit bortåt tills de kom till besöksrummet. De stannade till för att se om det kom några extranyheter på tv: n. Nyhetssändningen var i full gång och det verkade för tillfället handla om en självmordsbombare i Iran.
>>Sätt dig ner här Eva.<<
De satte sig ner båda två och efter en kort stund kom det som David väntat på. Nyheterna om de döda började. En gammal kvinna med långt, grått hår som satt på en stol två meter längre bort höjde volymen med en fjärrkontroll som hon höll i handen. Samtidigt kunde man höra en journalist på tv:n som sa:
>>Hela city står idag kaos i efter att alla döda har återuppstått.<<
David satt med spänd blick och tittade på nyheterna med Eva som ständigt höll ett hårt tag om hans blödande hand. Den märkliga händelsen om alla döda som återuppstått hade tydligen berört hela Stockholm. En tanke for genom hans huvud att det kanske är nu som jorden ska gå under. Det kanske är det här som är Domedagen.

Sammanfattning:
Det blir kaos i Stockholm eftersom det är där det händer. Det kommer att bli mycket massmedier och poliser, eftersom de ska vara först ut. De vita larverna kommer att bli huvudpersonerna och där kanske även lösningen till allt som hänt finns. Det kittlar till lite när man tänker på det.

Skrivet av anderzon, 2007-03-28 11:04

Mycket bra text med god inlevelse i bokens handling i övrigt, du har genomfört uppgiften väl och texten känns välarbetad och ambitiös. Du har känsla för detaljer, fortsätt med det! Bra!

/Carim

Skrivet av cecilia, 2007-03-29 22:34

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?