En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Annika Erika Linnéa

- Prinsessan från Uppsalas djupaste skogar

(Klicka på rubriken för att läsa hela inlägget.)

Jag kysser marken du går på, slickar rent dina sår och dina skor. Jag kastar skiten du släpar in, bär dig upp för berg och nerför dalar. Jag sopar upp det du slänger bort och lägger det i prydliga högar. Jag sitter och väntar i timme efter timme på att dörren ska smälla igen och du ska ignorera mig ett par minuter. Då är du åtminstone hemma. Och jag säger inte så mycket längre, för att jag tycker bättre om din röst när du inte skriker. Att berätta hur jag känner och vad jag tänker, nej, det är inte värt det. För jag trivs bättre med dig när du inte är arg på mig.

Jag leker curlingmorsa och är hård som en sten för att överleva.

Jag tvättar dina händer för du råkade få lite damm där. Och du förstår inte så mycket om någonting speciellt. Idiot, tänker du oftast. Och dum i huvet och pucko och barnslig. Samtidigt viker jag snyggt ihop dina tröjor och skapar ordning i ditt rum. Och medan skollhett vatten rinner nerför min kropp, känner jag varje osynligt...

Skrivet av annikaerika, 2007-01-20

Visa hela (0 kommentarer)

Tack för att ni gav mig ett äventyr. För att ni gav mig en möjlighet att släppa taget om allt och bara stirra ut genom takluckan mot stjärnorna. Tack för att ni gav mig dåliga skämt, 190 på väg 72 och pricksäkerhet. Ni gav mig ett äventyr. Ett äventyr som behövdes så enormt. Och jag tackar er, av hela mitt hjärta.
Tack för att ni gav mig spänning och romantik och vänskap. För alla otippade filosofier och videoklipp, för fotografierna och larmet på mc donalds. Tack för den sega bildörren, värmen i bilen och orions bälte. Tack för mina frusna fötter och mina varma händer, tack för musiken och basen i bakluckan. För allt som Ni gav mig inatt.
Tack för att ni gav mig ett äventyr. Som inte tog slut förrän vi allihop sommnade av utmattning runt kl 5:00 imorse till eftertexterna av "The Nightmare before Christmas", tack för dina vassa arbågar, dina snarkningar och för din omtanke. Och varsågod för oboyen.

Ni gav mig ett äventyr mitt i natten. Ett Natt-Äventyr som...

Skrivet av annikaerika, 2007-01-17

Visa hela (1 kommentar)

I mitt hus finns det minnen i hörnen som aldrig försvinner. I mitt hus suckar skuggorna i sin ensamhet om nätterna. I mitt hus finns det spöken och demoner i garderoberna som bara väntar på att få komma fram så fort mörkret lägger sig.
Jag sitter mitt i bland dem och smälter in. För med tiden som gått har jag blivit ett spöke, som långsamt försöker smyga sig tillbaka till livet. Långsamt försöker lära sig att andas, lära sig att få hjärtat att slå i takt igen. Slå över huvudtaget. För inom mig svävar en längtan till att vara en på riktigt, att vara ett liv med en själ som har något att säga till om.
Inom mig, svävar en kärlek till värme och blod och liv. Ett liv, som så många tar för givet, ett sådan vill jag ha.

Och tyst om nätterna kryper jag fram från mitt gömställe och letar efter hemligheten till att leva. Vad är luft? Vad är vatten? Vad är viktigt? Jag kryper och ålar längs golvet, längs väggarna sveper jag det som är kvar av mig. Varenda...

Skrivet av annikaerika, 2007-01-16

Visa hela (0 kommentarer)

det mesta fungerar inte alls just nu. jag har MinaEtt som inte orkar så mycket, MinaEtt sover mest och äter nästan inte. MinaEn försöker få oss andra att tro att allt är som det ska, att MinaEn vet vad han gör. Tyvärr är det inte så. OssTvå är fast här och kommer ingenstans.

Skolan spatserar vidare, dock glömde den mig på föregående station. Här står jag fortfarande kvar och hoppas att någon kommer och plockar upp mig. Jag skriker panikartat efter varenda bil som kör förbi, men de tutar bara och tycker mesta att jag är i vägen. Tror jag.
Det är lätt att gruppera sig i klasser. Min klass, Älvan, vi är grupperade på ett bra sätt. Eller ja, vi Var grupperade på ett bra sätt. Alla kunde vara med alla, prata med alla, men alla hade också sina närmare vänner som de satt med i klassrummen. Perfect!
Sen så brakade helvetet lös och det mesta gick åt skogen. Jag skyller inte på någon, för vi var delaktiga i det allihopa. Inse det någon gång.

Klockan är mycket och...

Skrivet av annikaerika, 2007-01-16

Visa hela (0 kommentarer)