En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

anonym_s bloggis

Svar

När först läste brevet visste jag inte längre vad jag skulle tro, tycka eller känna. Lite blandade känslor. Du inleder med att berätta att det var bådas fel att det sluta som det gjorde, men det du inte förstår är att det inte var slutet som förstörde allt mellan oss, det var allting där i mellan. Det finns inget bra slut, och det kommer det inte heller göra, hur gärna vi än vill.

Allting började dagen jag fick reda på att du var intresserad av M. Ja, det gjorde ont att du valde en av mina vänner. Borde egentligen inte spela någon roll hur "bra" vänner vi var. Vi umgicks och vi snacka. Men okey, alla är vi människor och kan göra misstag. Men att hon var en vän var inte det som såra mig djupt, utan det var att du kunde efter endast några dagar komma över en människa du påstått älskat. Det va inte heller så att du brydde dig om att vi var vänner, nej, istället fick jag läsa massa nick på msn som "why let someone else control our destiny".

Jag är naiv och tror på det goda i människor och därför bestämde mig för att låtsas som att du inte mena något illa och fortsatte träffa dig ändå. Hopp om att det kanske skulle kunna bli vi igen. Fel hade jag yes, för att en eller två månader senare får jag reda på att du skaffat flickvän. Det går nog inte att beskriva hur jag mådde de månaderna ni var tillsammans och att "Den" gick på skolan gjorde ju inte saken bättre.
Alla hjärtans dag började närma sig och jag märkte du försökte bli vän med mig igen. Jag fick brevet av dig och det underlätta en massa. Men jag kände att jag fortfarande ville ha svar på många frågor och det va därför jag ringde dig den kvällen och ville träffa dig.

Du skriver att "det sen bara flöt på bra fram till studenten". För dig kanske ja. Du kanske inte minns, eller förstod själv vad du höll på med, men fram till studenten yra du fram och tillbaka. Träffa mig när du själv kände för det, ignorera mig när du inte palla. Allt när det passa dig bäst! Eftersom jag redan hade gått genom det innan, ¨ ”låtsas inte känna varandra", så hade jag inget annat val än att anpassa mig efter dig.

Några dagar efter studenten träffades vi och det va meningen att det skulle vara ett relativt bra sätt att avsluta allt på, det var i alla fall vad jag trodde. Allting gick bra fram till dagen A berätta för mig att hon hade fått sms från dig. Både jag och du vet att din kommentar och smset inte kom från ingenstans. Ja, O kanske skicka smset, men … Vad det inte till F du hade sagt det med att lägga en stöt. Varför tar O din mobil och skickar till just A av alla människor. Sen om jag inte minns fel, tyckte du inte att det var fel av dig att OM du nu gilla A, att du ragga på henne. Men det spelar inte så stor roll idag.

Vid den tidpunkten var jag så arg, besviken, ledsen att jag inte längre orkade. Jag ville inte ha nått mer med dig att göra, och därför ignonera dig och bad dig dra åt helvetet. Och det hoppas jag att du kan förstå eftersom du inte själv kämpa för att få snacka med mig heller. En kompis var tvungen att snacka med dig för att få dig att förstå att det du hade gjort var fel. Du brydde dig mer om vad M & A, dina nya klasskamrater, skulle tycka om dig, än mig, en person du en gång älskat.

Men hänt har hänt, och det finns inget att göra åt saken ...

P, du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, vare sig jag vill det eller ej. Du var min första pojkvän, första kyss och första kärlek. Och sånt glömmer aldrig en tjej. Men jag kan tyvärr inte heller glömma allting, hur mycket du än önskar det och vill. Det enda jag kan göra är att förlåta, för bådas skull. Jag har lärt mig under åren att man inte kan komma vidare om man går runt med hat. Jag vet heller inte vilken dröm värld du lever i som tror att vi kan fortsätta vara vänner och låtsas som inget har hänt, för vi båda vet att det är omöjligt. Möjligtvis om 10 år men, inte idag och inte nu. Anledning till detta är att du aldrig kommer att kunna förstå hur jag mått och allt jag fått gå genom. Så därför hoppas jag att du förstår mitt val och hjälper mig. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag kommer inte klara det utan dig och om jag nu betyder något för dig så hjälper du mig denna gång.

Känns sjukt att behöva skriva ner allt detta, men vet du i alla fall hur jag känt/känner.
Lycka nu till med allting. Jag vet att det kommer gå bra för dig! 

/I

Skrivet av anonym_, 2008-01-28 20:39

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?