Arne Janssons Blogg
Med tanke på granne, snöskottning, dammsugare och annat provas följande vers:
Robin skottar tak,
Linda stickar luvor.
Visar sig i trosors bak.
Grannen matar duvor.
Robin vaknar i sin säng.
Nu blir fart och nu blir fläng
Dammsugare på taken,
Linda visar baken.
Grannen skriker, hjälp och kom,
ring vår vän polisen.
Faran över, inget som
drabbar gullegrisen.
Robin somnar in i dröm,
tänker på den lille.
Glömmer taken, glömmer snön.
Hoppas på en kille.
Må så bli, men kanske ej.
Tänk om killen blir en tjej,
som vill visa baken
hellre än att skotta taken.
//Arne
Visa hela (0 kommentarer)
Med tanke på granne, snöskottning, dammsugare och annat provas följande vers:
Robin skottar tak,
Linda stickar luvor.
Visar sig i trosors bak.
Grannen matar duvor.
Robin vaknar i sin säng.
Nu blir fart och nu blir fläng
Dammsugare på taken,
Linda visar baken.
Grannen skriker, hjälp och kom,
ring vår vän polisen.
Faran över, inget som
drabbar gullegrisen.
Robin somnar in i dröm,
tänker på den lille.
Glömmer taken, glömmer snön.
Hoppas på en kille.
Må så bli, men kanske ej.
Tänk om killen blir en tjej,
som vill visa baken
hellre än att skotta taken.
//Arne
Visa hela (1 kommentar)
Det händer saker och ting.
Runtomkring.
Ett barnbarn ska bli far
och hans kära ska bli mamma.
En annan av de små ska på läger
med klubba och puck.
Systern vill köpa nya pjuck.
Den gamle tecknar sina ord,
bland ättelägg och andra.
Så finns det kvar,
båd det som är och det som var.
Och det som timar och som sker
är nog en längtan efter mer.
Så låt det ske, det som vi vill,
bland söner, döttrar, gamla kläder
Vår stund står still
Och minnas mina fäder.
Visa hela (0 kommentarer)
Den gamle mannen fick ett meddelande från ett ättelägg.
Tösen,i det här fallet hade tydligen hittat pjuck som motsvarade förväntningarna.
Dags att avlasta kontot.
Märkligt nog befann sig objektet för dispositionen på samma buss som donatorn varvid önskat
belopp under resans pågående effekteuerades.
" Hunt dä kan bli! "
Visa hela (0 kommentarer)
Hyllning till Klara:
Har publicerats på min blogg tidigare,
Hyllning
Där fanns é tös uti Värmeland
som pennan tog
och´skrev dikt ibland.
Hon skrev om vindar och vrål och sus.
Om bäckens porlande vilda brus,
Hon skrev om träd och om murkna hus,
om grindar grå uti aftonljus.
Hon skrev om gården
med slit och knog.
Med lie i hand som skörden slog,
Om sommaren som plötsligt dog.
En hyllning till Kåleds-Klara
Så är det bara.
Arne Jansson
Visa hela (0 kommentarer)
Det händer saker och ting.
Runtomkring.
Ett barnbarn ska bli far
och hans kära ska bli mamma.
En annan av de små ska på läger
med klubba och puck.
Systern vill köpa nya pjuck.
Den gamle tecknar sina ord,
bland ättelägg och andra.
Så finns det kvar,
båd det som är och det som var.
Och det som timar och som sker
är nog en längtan efter mer.
Så låt det ske, det som vi vill,
bland söner, döttrar och bland fäder.
Drick skålen till
i evighetens kläder.
Visa hela (0 kommentarer)
Igår lördag hade jag tillsammans med min fru den stora glädjen att få bevista Vimmans dag som gick av stapeln vid Lunnevika i Ånimskog. Detta var det elfte evenemanget i ordningen men för oss den första. Vi hade tur med vädret, strålande sol och som grädde på moset delikat vimma med potatis, lingonsylt och knäckebrödsmacka.
Visa hela (0 kommentarer)
Karin Maria Boye , född 26 oktober 1900 i Göteborg, död 23 eller 24 april 1941 i Alingsås, var en svensk författare. Mest känd som poet, men även författare till ett flertal romaner och essäer.
Dagens dikt:
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre...
Visa hela (1 kommentar)