Arne Janssons Blogg
Nils Sten Edvard Selander, född 1 juli 1891, död 8 april 1957. Han var poet, essäist och botaniker. Först så småningom blev han fil. dr. (1950) och docent (1951) i botanik i Uppsala. Han efterträdde Sven Hedin som ledamot av Svenska Akademien på stol 6 (1953). Han var också litteratur- och teaterkritiker i flera dagstidningar, bl.a. Svenska Dagbladet.
Selander debuterade som lyriker 1916 med samlingen "Vers och visor". Hans genombrott kom 1926 med "Staden och andra dikter". Sten Selander skrev en traditionell lyrik och var, i stort sett, främmande för "den obegripliga" modernismen. Han tillhör den grupp lyriker som brukar kallas de borgerliga intimisterna. Hans motiv är ofta hämtade från vardagslivet. 1942 kom volymen "Dikter från tjugofem år 1916 - 1941", där han tar avstånd från åtskilliga av tidigare publicerade dikter. Hans mest kända och älskade dikt heter "Spela kula" från samlingen "Staden och andra dikter".
Sten Selander ligger begravd på Solna kyrkogård.
Den här...
Visa hela (1 kommentar)
Nu nynnar sommarn från minsta tuva,
och trast och lärka och fink och duva
av levnadsglädje ger klar signal
när vindens viskning blir aftonsval.
.
Och Petter-Jonas och hans Mathilda
de är som unga på nytt och vilda;
De badar nakna bland sten och ris
uti sitt ormlösa paradis.
.
Ty paradiset är skogomkransat
och här de trygga och rent av sansat
sin livsstil skapat helt utan press
när många andra har kvar sin stress.
.
På äldre dagar varann de funnit,
och ifrån barnsben de lärt och vunnit
små visdomsvinster att leva på
när allfarsvägen blir svår att gå.
Pälle Näver
Visa hela (1 kommentar)
Nog känner vi många igen oss i Klaras kärleksförklarng till katten.
Dagens dikt från Klara i Kåled.
Minnet av en katt
Ett osjäligt djur var han bara
Säger du med ett skratt
Men så kan en oskyld svara
Han var ju aldrig din katt.
Du såg ej ett ltet knyte
Med ögon himmelsblå
Såg ej hans saltomortaler,
Då han lärde sig gå.
En ilsken fräsande mamma
Honom med tassarna slog
Men det gjorde rakt detsamma
då matmor honom tog.
Då kurrade han och smekte,
med en skär liten nos han gned
i yster glädje han lekte
Med en hårlock som fallit ned
Så följde han mig i spåren
Vart än jag begav mig hän
På soliga stigar om våren
Och i snön då den kom igen
Men nu ligga stigarna stumma
Varthän min kosa bär
Inga mjuka små tassar trumma
Min kisse borta är.
Visa hela (0 kommentarer)
Eftersom ju Klara i Kålé har helgledigt får en annan genuin Värmlänning bidra med dagens dikt.
Skalden Wennerbom
Genom stadens park går sommarsuset,
skalden Wennerbom från fattighuset
kommer raglande - butelj i hand
- kryssar varligt över gångens sand,
tar en klunk ibland,
ler och mumlar saligt under ruset.
Bin fly kring från trädgårdsmästarns kupa,
kryp och larver störta huvudstupa
ned från träden, allt står högt i blom,
allt är fyllt av doftens rikedom
- skalden Wennerbom
sätter sig i gräset till att supa.
Fåglar tokiga av glädje kvittra,
gräsets hundra syrsor spela cittra.
Wennerbom han lyss med bitter min
- när han klunkar sitt eländes vin,
super som ett svin,
solens strålar mot buteljen glittra.
Brännvinet och han de hålla gille
och han mumlar: "Brännvinet ger snille,
brännvinet ger tröst, när hoppet far,
skål för ungdomen och det som var,
låt oss ta en klar,
om det här får gå, så får jag dille.
Jag...
Visa hela (1 kommentar)
I dag är det lördag och Klara ges en ledig dag. Men en dikt av gamle Nisse är väl inte fy skam, så håll till godo.
VID DIKTENS PORT
Människan sitter vid Diktens port,
hon talar om allt vad stort hon gjort
och allt vad stort hon ska göra.
Och solen lyser och skyn är blå.
Vem skrattar då
och vem vill håna och störa.
Förunderlig är hon att höra.
Människan sitter vid Diktens port
som hon alltid gjort.
Hon sitter med uppdragna ögonbryn
och ser mot skyn.
Hon kommer ihåg när da Vinci skrev
i Firenze om svalornas flykt ett brev.
Hon var med när Benvenuto Cellini log
och när Vasco da Gama mot Indien drog.
Hon minns som igår den dag i maj
när man segel beslog vid Calicut kaj.
Så mycket är det som människan minns
bild trycker på bild bak ögats lins
och ibland får hon svårt att hålla isär
vad som var och är.
Baal och Molok känner hon till,
tempel och pyramider
och mångt som vandrat i natten vill
och gråter illa och kvider.
Människan sitter vid...
Visa hela (0 kommentarer)
Pälle Näver, vars riktiga namn var Josef Högstedt, föddes 1897 och härstammade från en soldatsläkt, som åtminstone i tre generationer före skalden bott och verkat i socknen Stenberga utanför Vetlanda. Pälle bodde under större delen av sitt liv på torpet Alphyddan, eller som det kom att kallas Näverlunda - också det i Stenberga. Där bor alltjämt sonen Stig med familj. Några hundra meter upp i backen ligger Pälle Nävers diktarstuga Vättehult. Dit kom många år åtskilliga besökare för att träffa sin store "idol". Vissa somrar kunde det komma omkring nästan 20 000 besökare. Under senare år bodde han på vintrarna i Fagerhult tillsammans med sin Alice.
I samband med Pälle Nävers bortgång den 15 januari 1986 yttrade Uno "Myggan" Ericson bl a följande: "Men kvar skall finnas dina skogar, dina gläntor, dina hagar, dina sjöar, dina vättar, dina gubbar, dina gummor, allt i levande bilder med rytmer och rim".
Ingvar Törnqvist
Under signaturen Kajsa Bark skrev Klara denna...
Visa hela (2 kommentarer)
Min mamma, Hjördis Jansson hade en förmåga som inte är många förunnat, nämligen att kunna uttrycka känslor i ord.
Hennes dikter kom till hemma i fåtöljen och skickades in till olika veckotidningar, aldrig någonsin blev hon refuserad utan allt hon skrev blev publicerat.
Jag tog kontakt med CELA tryckeri i Vänersborg som tryckte samlingen i ett antal häften som gick åt som smör i solsken vad det gällde de första häftena. Så det var bara att beställa fler.
Titeln var " Liksom en vingklippt fågel".
Det bör i sammanhanget nämnas att mina bägge föräldrar drabbades av Multipel Skleros (MS).
Liksom en vingklippt fågel
Liksom en vingklippt fågel
är människan ibland.
En sparv till jorden slagen
av ödets tunga hand
Du lycklige som äger
din kraft och hälsa kvar
kan du väl riktigt fatta
den rikedom du har.
Två händer när du smeker.
Två ögon när du ser.
En kropp som rätt fungerar,
vad kan du önska mer.
Allt detta kan du mista,
det...
Visa hela (2 kommentarer)
Klara i Kålé var en läshungrig person, något som tydligt framgår av Dagens dikt
Böcker
Böcker, jag sett er som vänner,
i nästan hela mitt liv,
den dag jag började läsa
fick världen ett nytt perspektiv.
Tråktimmar kunde ni fylla
med sagor från andra land
och när jag ser er i en hylla
kan jag ge er en smekning ibland
Ni blevo rätt nötta och slitna,
då vi läste er om och om,
men vi som av böcker blev bitna
er såg som en rikedom.
Att bokbussen når våra byar
jag ser som en stilla nåd,
och välkomnar att den förnyar
vårt glesnande bokförråd.
Visa hela (0 kommentarer)