asfalts bloggis
torsdag
Idag fick jag fly från skolan. Jag skulle ha redovisat. Inget alternativ kändes okej - vägra eller att genomföra det - så jag gick hem. Jag kände mig inträngd i ett hörn, som om allt syre sakta försvann ur luften. Alla röster verkade så långt bort. Jag blev varm och darrig, mitt huvud gjorde ont. Jag försökte tänka, tänka tänka, hur jag skulle ta mig ur situationen. Det var några redovisningar innan så jag hade lite tid på mig. Det var så svårt, båda alternativen var hemska, jag ville bara sjunka genom jorden. Försvinna från det hemska. Men så blev det äntligen rast, då ursäktade jag mig och åkte hem. På tåget hem kände jag hur ångesten växte där inuti mig. Att få frånvaro och att alltid skjuta upp allting. För jag måste redovisa på måndag. Då är jag antagligen sjuk. För jag är en sådan som hellre flyr när någonting är jobbigt och skrämmande.
Skolan är tom och tråkig nu. För att Ida inte finns där längre. Det är inte samma sak utan henne, inte alls. Och det känns inte okej. Jag saknar henne och jag önskar att hon var här hos oss precis som förut. Jag hatar att allting förändrades så mycket.
Vi pratar i telefon varenda dag nu, men det är långt ifrån samma sak. Hon är en av dom härligaste och roligaste personerna jag mött i mitt liv. Hon gör en trygg och säker, jag vågar vara den jag är med henne. Jag vågar prata och jag vågar göra fel.
Det är sorgligt att man måste skiljas från människor man tycker om. Orättvist.
Ida
jag saknar dig.
Två rader som passar in på när nån flyttar tycker jag:
Navid Modiri & Gudarna - Omkoppling sker
Var god dröj, omkoppling sker.
Huset som du bodde i finns inte mer.
Skrivet av asfalt, 2007-04-19 21:51
du fick mig att gråta...
Skrivet av DiaGee, 2007-04-21 23:40